Nu har vi kommit fram till del 3 i vårt sluttips för Superettan 2026.
Här riktar vi fokus mot lagen som ser ut att hamna strax under toppstriden, men som fortfarande kan få en viktig roll i serien.
Har du missat de tidigare delarna hittar du dem här: del 1 och del 2 .
PLATS 8: HELSINGBORGS IF
Det har hänt väldigt mycket runt Helsingborgs IF under vintern. Klubben har gått in i något som nästan känns som en total omstart, och mycket av det kretsar kring den nye tränaren Steve Grieve .
Skotten har redan hunnit charma många, inte bara med sitt sätt att prata fotboll utan också med sin öppenhet och sitt frispråkiga ledarskap.
Han känns som en tränare som bär med sig energi, idéer och ett tydligt mod, och det har satt sin prägel på hela Helsingborg.
Det märks också i hur klubben agerat på spelarmarknaden. Helsingborg har i stort sett värvat som om man spelade Football Manager.
Det har kommit in spelare från många olika håll, och truppen känns nu betydligt mer internationell än tidigare. Det säger något om vilken riktning klubben velat ta.
Ledningen har uppenbart velat göra en rejäl kursändring jämfört med tiden under Kleber Saarenpää , som stod för ett mer defensivt och kontrollerat tänk.
Med Grieve är det något helt annat. Här handlar det mer om en offensiv, modig och nästan totalfotbollsinspirerad idé.
Det har gjort att förväntningarna på Helsingborg pendlat ganska kraftigt under vintern.
Först steg de ordentligt när det blev tydligt hur mycket nytt som skulle in, vilken energi tränarbytet gav och hur offensivt klubben tänkte.
Sedan sjönk de igen när försäsongen och framför allt Svenska cupen blev tuffare än många hoppats på. Men där tycker jag att man måste ha lite is i magen.
Att förvänta sig mirakel på en vinter när man både byter tränare, förändrar spelidé och bygger om truppen är inte realistiskt.
En ny typ av fotboll kräver tid, och med så många nya spelare krävs det ännu mer tid innan kemi, roller och relationer sitter.
Samtidigt finns det mycket som talar för att Helsingborg kommer bli ett lag som sätter skräck i många motståndare.
Det finns en tydlig tro i truppen, det finns offensiv ambition, och det finns spelare som gör att laget kommer vara sevärt nästan varje vecka.
Helsingborg lär bli ett av seriens roligare lag att titta på, just för att de kommer försöka spela en fotboll som sticker ut.
Men det finns också två väldigt tydliga frågor som kommer avgöra hur bra det här faktiskt blir. Den ena är försvarsspelet.
Helsingborg måste sätta sin defensiva struktur om de ska kunna bli mer än bara ett underhållande lag.
Den andra är hur de hanterar matcher mot lågt stående motstånd, vilket är en återkommande utmaning i Superettan.
Där måste de visa att de inte bara kan spela fin fotboll, utan också att de kan vara effektiva, tålmodiga och cyniska när matchbilderna blir låsta.
I dagsläget känns därför en mittenplacering som det mest realistiska tipset. Det behöver inte betyda att säsongen blir svag — snarare att
Helsingborg fortfarande är mitt i en process. Får de saker att sätta sig snabbare än väntat kan de absolut gå högre.
Men precis här och nu känns det klokast att se dem som ett lag med stor potential, men också med en hel del kvar att bygga.
PLATS 7: SANDVIKENS IF
Sandvikens IF är en klubb som är otroligt charmig på många sätt. Det är svårt att inte känna respekt för det arbete som gjorts de senaste åren, där klubben med ordföranden Peter Svensson i spetsen verkligen tycks ha träffat rätt i hur man vill arbeta och bygga sin verksamhet.
Sandviken har på relativt kort tid skapat förutsättningar för att ge sina invånare och supportrar ett lag att tro på i elitfotbollen, och det i sig är imponerande.
Det mest slående är kanske hur bra klubben varit på scouting och spelarutveckling.
Gång på gång har man hittat rätt spelare, förädlat dem, och sedan kunnat sälja vidare och skapa nya ekonomiska möjligheter.
Just därför blir det extra intressant att följa Sandviken även i år. Frågan är inte bara hur laget kommer prestera i tabellen, utan också vilka nya fullträffar klubben lyckats hitta den här gången.
Det känns nästan som att man alltid väntar på att nästa spännande namn ska dyka upp just här.
Fotbollsmässigt går klubben dessutom in i säsongen med nytt blod i form av tränaren Baran Coskun .
Han kommer från en tydlig talang- och vinnarmiljö i Brommapojkarnas U19-verksamhet, och nu väntar hans första riktiga uppdrag på herrsidan i en elitserie.
Det gör Sandviken till ett av seriens mest intressanta lag att följa. Det finns alltid ett mått av osäkerhet när en tränare tar det steget, men det finns också en tydlig känsla av att det kan bli väldigt spännande.
Under försäsongen har man också sett tillräckligt mycket för att förstå att Sandviken kommer vara ett lag som överraskar många, framför allt i hur Baran vill att laget ska spela.
Det finns idéer där som sticker ut, och det finns en ambition att bygga något som både är modigt och välorganiserat.
Klubben själva har pratat om topp sex som målsättning, och det känns faktiskt ganska rimligt.
Däremot ser vi inte riktigt Sandviken som ett lag som ska nosa på den absoluta toppen ännu.
Det handlar inte om brist på kvalitet, utan snarare om helheten. Ny tränare, ny spelidé och en viss process i att få allt att sätta sig gör att det sannolikt kommer krävas lite tid.
Dessutom finns det fortfarande delar att vässa, framför allt spelet i båda boxarna, där matcher i Superettan ofta avgörs.
Därför landar Sandviken för oss som ett lag för den övre halvan snarare än ett givet topplag.
Men det är också ett lag som känns kapabelt att störa många, spela sevärd fotboll och ta ännu ett kliv som förening. Och bara det gör dem till ett av seriens mest intressanta inslag.
PLATS 6: LANDSKRONA BOIS
Landskrona BoIS är ännu ett av de där lagen som, under sin tränare Robin Asterhed , kommer vilja hålla i bollen, styra matcherna och sätta tempot själva.
Vi fick tydliga smakprov på det redan förra året när Asterhed kom in efter att Max Mölder lämnade.
BoIS bytte egentligen varken formation eller spelsätt, utan fortsatte på en linje där bollinnehav, kontroll och passningsspel stod i centrum.
Många gånger såg det också väldigt bra ut. Det fanns delar i spelet som verkligen var njutbara att följa.
Men samtidigt återkom samma problem gång på gång. Landskrona gjorde mycket rätt fram till att man kom in i de avgörande ytorna.
Där blev laget ofta lite stillastående. Det blev mycket rullande i sidled, lite för lite tempo i sista tredjedelen och en offensiv som stundtals kändes trögare än vad den borde vara med den kvalitet som finns i truppen. Det är just där BoIS måste ta nästa steg i år.
För ska Landskrona på allvar vara med och hota i toppen behöver laget bli rakare, mer direkt och mer effektivt när lägena väl kommer.
Det blir därför väldigt spännande att se vad Robin Asterhed och hans stab har lagt fokus på under försäsongen.
För grundspelet finns där, identiteten finns där, och kvalitén i laget är tillräckligt hög för att det här ska vara mer än bara ett lag som spelar fin fotboll utan att få full utdelning.
Truppen är fin, och det finns kvalitet genom hela laget. Dessutom ser det ut som att Edi Sylisufaj kan vara tillbaka runt premiären, eller åtminstone kort därefter, trots sin korsbandsskada.
Bara det faktum att en sådan återhämtning ens är möjlig borde inge hopp hos BoIS-supportrarna. För med honom på planen känns Landskrona som ett betydligt vassare och mer “killer” lag.
I slutändan kommer allt handla om hur effektiva BoIS kan vara. För potentialen finns definitivt där, både i laget och i föreningen som helhet.
Men nu börjar det också bli läge för Robin Asterhed att visa konkret resultat av det uppsnack han haft runt sig under några år.
Han är en tränare som fått mycket beröm för sina idéer och sitt sätt att se på fotboll — nu behöver det också omsättas i något tydligt på planen och i tabellen.
För Landskrona BoIS är en klubb som definitivt har kapacitet att ta nästa steg. Frågan är om 2026 blir året då det vackra spelet också blir tillräckligt vasst för att verkligen bära hela vägen.
PLATS 5: IK ODDEVOLD
Hur IK Oddevold gång på gång lyckas trolla med knäna och i princip göra vin av vatten är fortfarande ett mindre under.
Det här är en förening som långt ifrån fungerar som en fullt ut professionell elitklubb i traditionell mening.
Man har bara ett fåtal roller runt laget och staben som är heltidsanställda , medan många andra fortfarande behöver kombinera fotbollen med arbete vid sidan av för att få ihop ekonomin.
Och ändå fortsätter Oddevold att överraska.
Det mest imponerande är kanske att man inte ser någon gnälla över förutsättningarna.
Tvärtom känns det som att hela föreningen drivs av en kultur där alla bara jobbar ännu hårdare.
Det finns något väldigt starkt i det, och det sipprar också ut på planen. Under Rikard Nilsson har Oddevold byggt ett sätt att spela som passar den här serien som handen i handsken.
Man vet exakt vilka man är. Man försöker inte låtsas vara ett lag som ska styra och ställa i varje match, utan accepterar att man i de flesta fallen är det mindre laget.
Därifrån har man i stället blivit oerhört jobbiga att möta.
Man kan tycka att det är tråkigt, cyniskt eller begränsat, men just nu är det en formel som fungerar för både Rikard Nilsson och Oddevold.
De underskattas säkert fortfarande av många motståndare, och det spelar bara rakt i deras händer.
För det här är ett lag som trivs när andra blir frustrerade, när matchbilderna blir låsta och när det handlar om tålamod, disciplin och rätt beslut i rätt läge.
Samtidigt finns det tecken på att Oddevold inte vill stanna helt i den gamla rollen.
Tittar man på försäsongen ser man också en vilja att utveckla laget till något lite mer kontrollerat, något som i vissa matcher kan ha mer av bollen och inte bara leva på omställningar och kamp.
Det gör dem ännu mer intressanta. För om de lyckas lägga till den delen utan att tappa sin grundidentitet, då höjer de taket ganska mycket.
Dessutom känns spelargruppen spännande. Det finns en mix i truppen som redan nu verkar ha satt en fin dynamik, och det ger ett intryck av att laget mår bra.
Oddevold kommer att vara en mardröm för många motståndare i år, särskilt i matcher där de får första målet. För lyckas de ta ledningen blir de väldigt svåra att bryta ned.
På samma sätt gäller nästan det motsatta också: släpper Oddevold in första målet och tvingas driva matcher på ett annat sätt än de vill, då hamnar de i en matchbild som inte riktigt passar dem.
Just därför kommer väldigt många av Oddevolds matcher att kretsa kring samma fråga: vem gör första målet? Det kommer ofta sätta tonen för deras matcher.
Det tunga tappet är förstås Rasmus Wiedesheim-Paul . Han bar mycket av det offensiva ansvaret, stod för effektivitet och gav laget något konkret i de avgörande momenten.
Därför kommer mycket att hänga på hur den offensiva uppsättningen ser ut 2026.
Klarar Oddevold att ersätta den produktionen tillräckligt bra, då kan de absolut vara med högt upp igen.
Men där ligger också det stora frågetecknet. För att kriga i toppen en gång till måste de hitta nya mål, ny spets och en ny spelare eller två som kan avgöra den typen av matcher som Oddevold så ofta lever på.
Där sätter vi punkt för del 3 i vårt sluttips för Superettan 2026. I nästa och sista del riktar vi blicken mot de fyra främsta placeringarna — och lagen som ser ut att göra upp om platserna som alla vill åt.
