AIK gjorde fem förändringar jämfört med matchen mot GAIS. Förutom lagkaptenen Anton Salétros så tog Kevin Filling, Yannick Geiger, Zadok Yohanna och Fredrik Nissen plats i elvan. Av dem fyra sistnämnda hade endast Geiger startat mer än en match i år.
Trots förändringarna startade AIK okej och man såg länge ut att ha hyfsad kontroll över tillställningen. Men efter en kvart stack Värnamo hål på den ballongen med ett långskott från över trettio meter. Därefter blev AIK ett helt annat lag. Ett lag som alltid är lite för långsamma, lite för långt fram eller lite för långt bak i planen. Ett lag, som trots fyra landslagspelare på mittfältet, inte lyckas skaka ur sig ett simpelt 0-1 i baken. Det laget hade väldigt lite att sätta emot ett IFK Värnamo med praktiskt taget inget förutom hedern att spela för.
Som lite extra salt i det öppna såret lyckades Acke Björnström med det hade så sällan lyckades med i AIK-kläder. Två assist blev det från vänsterbacken och efter en halvtimme hade hans nya lag ledde med makalösa 0-3. Samtidigt som IFK Värnamo kunde leka fotboll var AIK en sorglig parodi av ett fotbollslag. En del går såklart att skylla alla förändringar till följd av skador och avstängningar, men ett välfungerande lag ska inte falla igenom så här grovt ens under sådana förutsättningar.
En omvänd Rydström
Henrik Rydström fick nyligen sparken från Malmö FF, som på många sätt har haft en ännu jobbigare säsong än AIK. På många sätt känns Rydströms approach i MFF lite som motsatsen till den väg som Mikkjal Thomassen valt att vandra med AIK.
Rydström utstrålade taktiskt nytänkande när han tillträdde hösten 2022. Det skrevs flera artiklar om ”relationismen” han ville införa i Malmö och det pratades om en framtida förbundskapten. Knappt tre år senare utstrålade hans lag inget annat en ångest och förtvivlan. Hans akademiska synsätt på fotbollen hade sugit ut mycket av energin och glädjen i spelartruppen.
I AIK har något liknande skett, fast tvärtom. Mikkjal Thomassens lag har alltid haft intensitet och kämparglöd som viktiga ledmotiv. Halvtidssnacken påminner mer om tal till nationen än universitetsföreläsningar. Men när inte det inte har funkat har Mikkjals AIK till stor del saknat ett taktiskt ramverk att falla tillbaka på. Mot IFK Värnamo blev det smärtsamt tydligt.
Kämparglöden gav inte mer än två, visserligen snygga, mål från Erik Flataker. Som lök på laxen drog Thomas Isherwood, Dino Besirovic och Bersant Celina på sig avstängningar till nästa match mot Hammarby. Mycket talar för att det blir ett år utan både derbysegrar och Europa-plats.
