England
2012-06-16 17:10
Dagen efter Englands seger mot Sverige
Det var tre välbehövliga poäng för England, men snöpligt för Sverige som förtjänade mer än en bokad flygresa hem
Paul Kemeny
4 kommentarer
Först och främst, jag lider verkligen med Sverige som redan efter två omgångar är ute ur EM. I den bästa av världar hade jag velat att England och Sverige gått vidare från gruppen, men under mina 30 år i livet, varav ungefär 22 som aktiv fotbollssupporter, har jag själv gått genom ett och annat helvete i och med att jag håller på England i landslagssammanhang och Watford i klubblagssammanhang. Och även om England ser ut att kunna nå kvartsfinal vore det ju själva fan om den riktiga plattmatchen i det här mästerskapet kommer på tisdag när ett inspirerat hemmalag i form av Ukraina har chansen att nå slutspelet vid seger överr engelsmännen.
Inför matchen hyllade jag Englands disciplinerade försvarsspel och förmågan att ställa om snabbt när man vinner eller förlorar bollen. Och med facit i hand var det kanske inget av det som var orsaken till att England vann, snarare att kvaliteten i individuella prestationer och förmågan att uttnyttja misstag var avgörande i alla fall två av målen.
Andy Carroll var väl det så kallade genialiska draget Roy Hodgson gjorde, och gör man mål är det såklart bra. Men förutom ögonblicket när han kom upp perfekt på Steven Gerrards precisa inlägg var Carroll relativt medioker. Danny Welbeck var medioker i 78 minuter innan han klackade in segermålet. Ashley Young var allmänt blek, men Andreas Granqvist var kritvit, och när James Milner inte fick mycket uträttat hade Roy Hodgson en Theo Walcott på bänken som skulle visa sig vara angörande.
Det är lätt att tycka att det var en del tur och så vidare, men man glömmer lätt att dessa så kallade icke-världsspelare som man ville få det till på förhand har vunnit och spelar regelbundet i Champions League och i Premier League. Klart det är en skillnad i individuell kvalitet.
En spelare som dock förtjänar lite mer beröm är Scott Parker som var överallt och städade rent framför backlinjen och runt Gerrard. De två innermittfältarna var en stor skillnad på England och Sverige, och var det någonstans man vann matchen var det där.
Och även om nu Sverige förtjänade mer, om inte bara på grund av viljan på plan eller fansen på läktaren, så hade man Andreas Isaksson på plan som drog av några fantastiska räddningar medan Joe Hart egentligen bara hade ett lurigt fladdrig skott från Zlatan Ibrahimovic att riktigt svettas över.
Nu kommer Wayne Rooney in i laget mot Ukraina. Troligtvis på Andy Carrolls bekostnad, men Carroll kommer vara en bra spelare för Hodgson att använda om man behöver ett fyrtorn att förändra matchbilden med. Men vi behöver nog vinna gruppen om det inte ska ta slut redan mot Spanien i kvartsfinalen, det är nu vi behöver all hjälp vi kan få av Sverige för att förverkliga den drömmen.
Men något EM guld blir det inte av det jag sett hittills i turneringen.
Inför matchen hyllade jag Englands disciplinerade försvarsspel och förmågan att ställa om snabbt när man vinner eller förlorar bollen. Och med facit i hand var det kanske inget av det som var orsaken till att England vann, snarare att kvaliteten i individuella prestationer och förmågan att uttnyttja misstag var avgörande i alla fall två av målen.
Andy Carroll var väl det så kallade genialiska draget Roy Hodgson gjorde, och gör man mål är det såklart bra. Men förutom ögonblicket när han kom upp perfekt på Steven Gerrards precisa inlägg var Carroll relativt medioker. Danny Welbeck var medioker i 78 minuter innan han klackade in segermålet. Ashley Young var allmänt blek, men Andreas Granqvist var kritvit, och när James Milner inte fick mycket uträttat hade Roy Hodgson en Theo Walcott på bänken som skulle visa sig vara angörande.
Det är lätt att tycka att det var en del tur och så vidare, men man glömmer lätt att dessa så kallade icke-världsspelare som man ville få det till på förhand har vunnit och spelar regelbundet i Champions League och i Premier League. Klart det är en skillnad i individuell kvalitet.
En spelare som dock förtjänar lite mer beröm är Scott Parker som var överallt och städade rent framför backlinjen och runt Gerrard. De två innermittfältarna var en stor skillnad på England och Sverige, och var det någonstans man vann matchen var det där.
Och även om nu Sverige förtjänade mer, om inte bara på grund av viljan på plan eller fansen på läktaren, så hade man Andreas Isaksson på plan som drog av några fantastiska räddningar medan Joe Hart egentligen bara hade ett lurigt fladdrig skott från Zlatan Ibrahimovic att riktigt svettas över.
Nu kommer Wayne Rooney in i laget mot Ukraina. Troligtvis på Andy Carrolls bekostnad, men Carroll kommer vara en bra spelare för Hodgson att använda om man behöver ett fyrtorn att förändra matchbilden med. Men vi behöver nog vinna gruppen om det inte ska ta slut redan mot Spanien i kvartsfinalen, det är nu vi behöver all hjälp vi kan få av Sverige för att förverkliga den drömmen.
Men något EM guld blir det inte av det jag sett hittills i turneringen.
