Våra motståndare kommer från ett möte med Chelsea där Djurgården, 1-4 till trots, stod upp förvånansvärt bra. Visst, Chelsea var bättre, ägde och trillade boll med högre kvalitet och tempo men med lite skärpa i avsluten hade Djurgården kunnat göra både ett och två mål till. Nu får laget resa till London som ett i praktiken redan utslaget lag. Det kanske är till deras fördel på söndag då fokus på derbyt lär bli tydligare än ifall de hade haft en reell chans att slå ut Chelsea i nästa vecka.
 
Förutsättningarna i övrigt är att AIK - som leder serien - i nuläget är nio poäng före Djurgården som dock har en match mindre spelad. Ser vi på programmet så har båda lagen haft jämnsvårt motstånd inledningvis. Båda lagen har mött Malmö, bland väntade toppstridslag har Djurgården spelat mot Hammarby och AIK mot Elfsborg. Båda lagen har mött GAIS och Öster och utöver det har DIF spelat mot Sirius medan AIK tagit sig an Norrköping och Värnamo.
 
Det är därmed ganska givet att AIK inlett klart bättre än Djurgården resultatmässigt. Som vanligt när det är derby betyder sådan typ av statistik ändå ganska lite. Vad som däremot är av stor betydelse är att man har strategier för att såra motståndarlaget och samtidigt minimera risken att bli sårade själva.
 
Ser vi med den typen av glasögon kan vi konstatera att Djurgården är bra på att trilla boll i - med allsvenska mått mätt - högt tempo. Man håller gärna bollen längs marken och har ett rörligt anfallsspel. Här gäller det att AIK sätter rätt typ av press och i rätt lägen så att DIF får svårt att sätta upp sitt passningsspel. På så vis kan man se till att förhindra att Djurgården får många öppna lägen - vilket de kan komma att behöva då de startat väldigt ineffektivt. Man har bara mäktat med att göra två mål på sina fem allsvenska matcher.
 
I AIK:s försvarsspel - från första pressen till positioneringen på egen planhalva finns det i nuläget inte mycket att oroa sig för. Försvarsspelet har såhär långt varit äckligt disciplinerat och det är - som vanligt - väldigt svårt att göra mål på AIK (Norrköpingsmatchen undantagen men Totte Nyman spelar i Norrköping och inte i något annat lag).
 
Det svartgula anfallsspelet har varit av lite mer varierande kvalitet. Många gånger trögt och ganska idéfattigt. Den första halvtimmen mot Elfsborg senast är undantagen. Då såg vi flertalet snabba, kreativa anfall vilket också betalade sig i form av två vackra mål. Även mot MFF lär anfallsspelet ha sett bra ut men den matchen spelades när undertecknad var i Lissabon.
 
Jag tror ändå inte att det är genom att spela snabbt vi först och främst ska slå Djurgården. I synnerhet inte på en plastmatta där de är erkänt bra på den typen av fotboll. Nej jag tror att det handlar om att pressa högt med smart, att skära av passningsvägar och stänga ner ytor - inte minst för Gulliksen - och därmed tvinga Djurgårdarna till att fatta stressade beslut.
 
Min känsla är dessutom att Djurgården har en aningen oväntad akilleshäl i Marcus Danielsson. Han är 36 år fyllda och ser - tycker jag - trög ut och även osäker i placeringsspelet. Mot Chelsea kom han fel flera gånger i försvarsspelet vilket ledde till såväl chanser som mål för Londonlaget.
 
Jaja, tänker ni nu. Vem fan har inte svårt att ligga rätt när ett lag som Chelsea sätter upp farten. Därför har jag tittat på de mål Djurgården släppt in i årets allsvenska. Ett mot Malmö och två mot Bajen. Vid samtliga nämnda mål har Danielsson varit snett på det. Missat att kliva på (en gång), tappat markering (en gång) och bara sett allmänt vilsen ut (en gång). Med lite smartness från svartgult håll i derbyt kan nog Danielsson få en del bekymmer.
 
Nu ska jag inte hacka mer på Marcus. För Djurgården är han på många sätt en viktig spelare med goda ledaregenskaper och bra att ha på fasta situationer både offensivt och defensivt. Vi kan istället konstatera att frånvarolistan i Djurgården är lång. Laget har rent av svårt att få ihop en ordentlig bänk. Detsamma gäller å andra sidan även för AIK som också har en diger skadelista.
 
Ska man drista sig till att gissa hur AIK kommer att ställa upp så tänker jag att startelvan från Elfsborgsmatchen startar även i derbyt, med reservation för Celina som har dragits med en skadekänning i veckan. Ifall Bersant inte kommer till spel tror jag att Victor Andersson tar hans plats i startelvan.
 
Derby är som sagt alltid derby och sådana har ju inte varit Djurgårdens melodi på senare år. Ett har man som sagt avverkat i år och då blev man totalt utspelade av Hammarby. Det är - av skäl jag redan angivit - inte troligt att AIK rullar upp Djurgården på samma sätt som Bajen gjorde. Lyckligtvis har AIK andra verktyg i lådan och andra sätt att vinna fotbollsmatcher. Nu hoppas vi på tre nya poäng och bibehållen serieledning.