Finalen spelas i Oslo den 23 maj på Ullevaal Stadion. Ett arenaval undertecknad har åsikter om, minst sagt. Vill du veta varför finns det att läsa här.
Och visst, det är klart att man gillar läget lite extra när vi har svenskt i tre av fyra lag.
I Bayern München finns Magdalena Eriksson.
I Lyon hittar vi Elma Junttila Nelhage.
Och i Arsenal har vi både Stina Blackstenius och Smilla Holmberg.
Noterbart är att ingen av svenskorna är givna startspelare. Kanske kan det bli minuter, och vi vet ju vad Stina kan göra som inhoppare, hon avgjorde finalen förra året efter bara några minuter på planen.
Det finns faktiskt ett scenario där vi får en repris av förra årets final. Arsenal kan göra det igen. Slå ut Lyon i semin och sedan ta sig an Barcelona i finalen.
Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Hur sugna på revansch är inte Lyon och Barcelona? Det här är lag som inte glömmer. Arsenal har ett försvar som är mer än bara stabilt, det är ett maskineri. Med Daphne van Domselaar i mål, som stod för flera avgörande räddningar mot Chelsea i kvarten, finns det absolut fog för att tro på en upprepning. Samtidigt, Lyon kommer inte be om ursäkt för att vara här. De kommer trycka på.
Och ja, jag säger det redan nu. Barcelona till final. Förlåt Bayern och Magda, men det här är en nivå för hög. Barcelona kommer att ta den andra platsen, punkt.
Bayern blev överkörda med 7–1 i gruppspelet i en av matcherna. Det lär inte bli samma siffror igen, men känslan är densamma. Det räcker inte hela vägen.
Det man kan hoppas på är att det inte är avgjort redan efter första mötet. Ge oss lite nerv, lite dramatik.
Två matcher som skiljer dröm från verklighet.
Semifinaler:
Bayern München - Barcelona
Arsenal - Lyon
Matcherna sänds på Disney+. TV4Play sänder även Arsenal-Lyon.
