Vilka tar plats i veckans lag efter omgång 4 i Allsvenskan 2026?

Robin Wallinder var den stora anledningen till att Mjällby alls fick med sig en poäng från Göteborg. Matchen slutade 0–0, men känslan var tydlig: Gais var bättre, skapade mer och borde egentligen ha vunnit. De hade 25 skott, åtta på mål och flera riktigt stora chanser, särskilt i början av andra halvlek när Mjällby var rejält illa ute. Då stod Wallinder där gång på gång. Sju räddningar, fyra inne i straffområdet, en boxning och flera ingripanden som höll kvar laget i matchen när allt gungade runt honom.

Det är just det som gör hans insats så intressant. Samtidigt som mycket i Mjällbys spel såg stressat och osynkat ut blev han den som höll ihop resultatet. Det fanns returer som kunde varit bättre, och med bollen såg han inte helt trygg ut heller. Bara 16 av 23 passningar gick rätt och långbollarna satt inte alltid. Men det går inte att komma runt att han räddade Mjällby den här kvällen. Räddningarna på Beckman, Thomasson, Dankwah, Salter och Niklasson Petrovic kom i lägen där ett mål hade känts naturligt.

Det här var alltså en stark målvaktsmatch.När spelet hackar, självförtroendet ser lågt ut och laget tappar bollar på farliga ytor, då behövs någon som bara står kvar och vägrar släppa in bollen. Mot Gais var Wallinder den spelaren för Mjällby.

Daniel visade varför han fortfarande betyder så mycket på en fotbollsplan. Mot AIK blev han en av symbolerna för Degerfors seger. Det handlade inte om mål eller assist, utan om erfarenhet, kraft och rätt inställning i en match som var stökig, tuff och full av känslor.

Redan tidigt hamnade Sundgren i centrum när ett inkastat föremål träffade nära honom och matchen fick stoppas. Det hade kunnat störa honom. I stället såg det ut som att det gjorde honom ännu mer fokuserad. Han spelade med pondus, tog dueller, stod upp och visade att han inte tänkte backa en meter mot sin gamla klubb.

Statistiken säger också mycket. Han vann sina tacklingar, tog många dueller, slog två nyckelpassningar och var hela tiden aktiv ute på kanten. Jobbade hårt längs sin sida i nästan hela matchen. Han fyllde på framåt, skapade chanser och slog bland annat inlägget till Gideon Yiriyons nickläge före paus. Han hade också två egna avslut på fasta situationer i andra halvlek.

Men det viktigaste med Sundgrens match var känslan han gav laget. Utstrålar pondus, har bra spelsinne och jävlar anamma. Det märktes. Han spelade inte försiktigt. Han spelade som om han ville dra med sig hela Degerfors. När ett lag slår AIK med 2–1 i en sådan här match behövs sådana spelare.

Daniel Sundgren gjorde kanske inte det avgörande målet. Men han var en stor del av varför Degerfors såg ut som ett lag som trodde på sig själva hela vägen.

Det här var en riktig solid mittbacksmatch från Anes Cardaklija. Gais fick inte in bollen, men tog sig ändå till 25 skott och tryckte tillbaka Mjällby under långa stunder. I ett sådant läge är det lätt att fastna vid de som missade chanserna, men Cardaklija var en av dem som såg till att Gais hela tiden kunde hålla trycket uppe. Han vann tillbaka bollar, stoppade omställningar och höll ihop laget bakifrån när matchen stod och vägde.

Siffrorna visar vilken tung insats han gjorde. 13 defensiva bidrag, 8 rensningar, 4 blockerade skott och 7 återvinningar. Han blev inte dribblad förbi en enda gång och vann 7 av 8 luftdueller. Det är väldigt starkt för en mittback i en match där det blev mycket kamp, mycket andra bollar och många dueller. Låg till höger i backlinjen men ofta klev fram och täckte stora ytor när Gais pressade högt och ville hålla spelet kvar på Mjällbys planhalva.

Det fina i hans match var att han inte bara försvarade. Han försökte också spela. 42 av 53 passningar rätt och en nyckelpassning från en mittback säger att han inte bara slog ifrån sig. Han var med och drev Gais framåt. Det blev bara 0–0, men Cardaklija gjorde verkligen sin del för att matchen skulle luta åt Gais håll.

Redan efter 13 minuter satte han dit 0–1 mot Malmö, och det säger mycket om hans kväll. Han gick upp på hörnan, fick först sitt skott blockerat, men vek aldrig ner sig. På andra bollen small han upp den i nättaket. Första allsvenska målet, borta mot Malmö, och det gav Sirius precis den start som matchen behövde.

Men det starkaste var nästan inte målet. Det var hur trygg han var i allt annat. 25 av 25 passningar rätt. 3 av 3 långbollar rätt. 100 procent i både det korta och det längre spelet. Sånt lugn smittar av sig på ett helt lag. När Sirius stod emot trycket gjorde Soumah sitt jobb utan stress, utan slarv och utan onödiga misstag.

Han vann 5 av 9 markdueller, stod för 4 rensningar, 1 brytning, 1 blockerat skott och 5 återvinningar. Han blev inte dribblad förbi en enda gång. Det märktes också i hur han rörde sig. Höll sin högra centrala yta med bravur men som också klev fram när läget fanns. Inte vilt, inte chansartat, utan med rätt tajming.

Det här var en sån insats som får en att känna att Sirius har hittat något riktigt starkt. Soumah gjorde mål, men han gav också laget stadga. Mot Malmö borta räcker det inte att bara vara tuff. Du måste vara klok också. Det var han.

När HBK åkte till Stockholm och tog 1–1 mot ett Hammarby som hade mycket boll och stort tryck, behövdes spelare som orkade jobba, täcka ytor och hålla ihop laget. Där var Joel Allansson viktig.

Statistiken ser kanske inte märkvärdig ut vid första blick. Han hade blyga 30 bollkontakter och slog 13 av 18 passningar rätt. Men siffrorna visar också annat. Han sprang längst i HBK med 12 543 meter. Det säger mycket om hans match. Han tog ansvar, jobbade hårt och fanns där laget behövde honom.

Defensivt bidrog han också. Två tacklingar, en brytning och en rensning kanske inte låter enormt, men i en match där Halmstad försvarade lågt under långa perioder var det viktigt att hela tiden ligga rätt. Täckte stora ytor centralt och hjälpte till i båda riktningarna.

För det här var ingen match där han glänste med bollen. Det var en match där man behövde slit, disciplin och tålamod. Joel Allansson stod för just det.

HBK tog en stark poäng borta mot Hammarby. Otso Liimatta gjorde målet och Frank Adjei räddade Bajen. Men Joel Allansson var en av dem som gav Halmstad grunden att stå på. Ibland är det precis så en bra lagkapten eller central spelare ska vara: inte mest synlig, men väldigt viktig.

Julius var en av nycklarna bakom att Elfsborg tog tre poäng. Det här var ingen flashy insats, men en sådan match som tränare och lagkamrater älskar. Han låg rätt, tog jobbet centralt och gav Elfsborg stadga genom hela matchen.

Defensivt var han tung. 10 defensiva bidrag, 8 återvinningar, 4 rensningar och 2 brytningar säger ganska mycket om vilken typ av match han gjorde. Han var där och störde, städade och vann tillbaka boll när Djurgården försökte trycka ner Elfsborg.

Han bidrog också med duellspel och intensitet. Sju markdueller, två vunna luftdueller och tre tacklingar visar att han tog kampen hela vägen. Det syns också i löpstatistiken där han toppade matchen med 12 173 meter. Det är starkt och säger mycket om arbetsinsatsen.

Med boll var det inte perfekt, men det var nyttigt. 20 av 28 passningar rätt och flera lyckade krossbollar gjorde att Elfsborg kunde flytta upp spelet när lägena kom. Han spelade enkelt när det krävdes och tog få onödiga risker i en match där laget främst behövde balans.

Det här var en riktig mittfältsinsats. Inte mest rubriker kanske, men väldigt viktig. Julius bar mycket av det hårda jobbet och var en stor anledning till att Elfsborg stod emot och kunde vinna.

Hoppade in och ändrade matchbilden direkt. Hammarby hade svårt att få fart på spelet, men med honom på planen blev det mer energi, mer driv och mycket mer hot framåt.

Han kom in och vågade göra saker. Han drev bollen genom mitten, flyttade upp laget och satte ett helt annat tempo än tidigare i matchen. Det märktes snabbt att Halmstad fick mer att hantera.

Målet var ren klass. Ett svårt avslut som han träffar perfekt, och det är precis en sådan individuell aktion som Hammarby behövde när matchen stod och vägde. Det var inte bara snyggt, det var också viktigt.

På sina 34 minuter gjorde han 1 mål, 1 nyckelpassning, slog 21 av 25 passningar rätt och stod för flera progressiva löpningar med boll. Det är starka siffror för ett inhopp, särskilt i en match där mycket annars hackade.

Det här var ett inhopp som stack ut. Adjei gav Hammarby liv, och efter en sådan insats känns det rimligt att han trycker på för mer speltid.

Var återigen en av Kalmars bästa. Han gör mål, hotar framåt nästan hela tiden och spelar med en energi som verkligen sticker ut. Det handlar inte bara om att han är på rätt plats vid 1–0, utan om hela sättet han tar sig an matchen. Han vågar utmana, driver boll, tar offensiva löpningar och försöker hela tiden skapa något när Kalmar anfaller.

Det syns också tydligt i siffrorna. Han springer 12 745 meter, näst mest av alla i matchen, vilket säger mycket om hans arbetsinsats över 90 minuter. Det är inte bara slit heller, utan löpningar som hjälper laget framåt och gör honom spelbar i många situationer. Utöver målet står han för två skott, ett skott på mål, en skapad stor chans, en nyckelpassning och tre dribblingsförsök där två lyckas.

Han är också djupt involverad i duellspelet med 13 markdueller. Allt sitter inte, och han tappar boll en del, men det får man nästan acceptera när han är en av få som hela tiden försöker göra skillnad. Fortsätter han så här kommer han bli väldigt viktig för Kalmar.

Visade igen varför han är så viktig för Sirius. I 3–2-segern borta mot Malmö gjorde han inte bara mål, han spelade också med mod, fart och rätt känsla hela matchen. Han var inne i 86 minuter, gjorde 1 mål, hade 4 skott, 1 nyckelpassning och satte 18 av 22 passningar. Men det viktigaste syntes inte bara i siffrorna. Det syntes i hur han tog sig fram på vänsterkanten, hur han vågade driva boll och hur han hela tiden hotade Malmö.

Jobbade mycket ute till vänster, men också tog sig in i farliga ytor när Sirius anföll. Han hade flera aktioner i och runt straffområdet. Tre av hans skott blev blockerade, men han fortsatte ändå att gå dit. Det säger mycket om hans match. Han gav inte upp. Till slut kom belöningen i 60:e minuten när han dök upp rätt efter fast situation och satte dit 2–1. Ett viktigt mål, och ett riktigt anfallsmål av en spelare som läser situationen snabbt.

Han bidrog också i spelet med sina löpningar. 14 löpningar, 4 progressiva löpningar och över 100 meter total progression visar att han hela tiden drev Sirius framåt. Lägg till att han nu är uppe på 5 mål och leder skytteligan. Det säger allt. Bjerkebo är inte bara nyttig längre. Han är avgörande.

Ladefoged var inte bara bra mot Häcken, han såg ut som en anfallare som redan förstått exakt hur han ska plåga allsvenska försvar. Det fina i hans hattrick var inte bara att han gjorde tre mål på 65 minuter, utan sättet han rörde sig på. Han stod inte still och väntade på service, utan jobbade hela tiden i ytan mellan mittback och ytterzon, dök upp i boxen i rätt ögonblick och gav VSK ett ständigt djupledshot. Vid 1–0 attackerar han ytan aggressivt på hörnan, vid 2–1 läser han läget snabbt och hugger från vänster sida, och vid 3–1 visar han både tajming och kyla igen. Huvud, höger, vänster – hela registret.

Det är också det som gör insatsen så uppseendeväckande. Han hade bara 26 bollkontakter men kändes ändå ständigt närvarande. Sju touch i motståndarnas straffområde och 3 av 3 skott på mål säger allt om hur effektiv han var. Han sprang inte mest för syns skull, han tog rätt löpningar. Sådana anfallare förändrar matcher. Det bittra för VSK är förstås att ett hattrick inte räckte till seger. Men med en nia som rör sig så här, avslutar så här och redan ser så trygg ut i rollen, finns det någonting väldigt hoppfullt att bygga vidare på.

Adrian var egentligen spelaren som höll ihop Häckens offensiv mot Västerås. Ett mål och en assist sticker så klart ut direkt, men det var framför allt hur han tog sig fram i planen som gjorde honom så viktig. Han stod inte fast på en position och väntade, utan rörde sig ständigt mellan lagdelarna, kom rättvänd i farliga ytor och gav Häcken fart i anfallen.

Hans rörelser i matchen säger mycket. Han var aktiv centralt, i halvrummen och dök även upp ute till höger. Det gjorde honom svår att plocka upp. När Häcken behövde vända spelet eller hitta en väg igenom var det ofta via Svanbäck det hände. Med 42 bollkontakter, 20 av 26 lyckade passningar, två nyckelpassningar och en stor chans skapad blev han mer än bara en poängspelare.

Målet till 3–2 visar också hans kvalitet. Han kommer i rätt läge i omställningen och är kylig i avslutet. Assisten till Agbonifo tidigt i matchen visar samma sak: han läser situationen snabbt och sätter en boll som direkt skapar övertag. Det här var en insats där han både producerade och drev spelet framåt. I en öppen och svängig match var Svanbäck en av få som verkligen kändes farlig nästan varje gång Häcken gick framåt.

Andreas Engelmark är omgångens tränare. Att åka till Malmö och vinna med 3–2 är starkt i sig. Men sättet Sirius gjorde det på gör insatsen ännu större. Laget kom till Eleda som serieledare och visade direkt att det inte var någon slump. Sirius såg modigt, förberett och tydligt ut i sitt spel. Det märktes att spelarna visste exakt vad de skulle göra.

Det största beviset på Engelmarks komplett arbete som nu även har kryddat det med att vara dödliga från de fasta situationerna. Sirius gjorde alla tre mål efter fasta, och varje mål kom på olika sätt. Först Soumah på hörna, sedan Bjerkebo efter en ny situation i boxen, och till sist Ure efter en smart frisparksvariant som lurade hela Malmö. Det där händer inte av tur. Det är träning, idé och noggrannhet.

Men det handlade inte bara om fasta. Sirius försvarade sig kompakt, stod emot trycket och vågade ändå anfalla när läget kom. Att vinna borta mot Malmö kräver både disciplin och mod, och Sirius hade båda delarna. Engelmark satte upp en plan som spelarna trodde på och följde hela vägen.

Fyra raka segrar, serieledning och ännu en stor match där Sirius ser välcoachat ut. Den här omgången finns det ingen tvekan. Andreas Engelmark är omgångens tränare.