De andra: "Det måste ha passerat någon absurd gräns"

I artikelserien ”De andra” låter vi motståndarna ge sin på aktuella händelser. Den här gången är det bråket mellan Antonio Cassano och Sampdorias president Garrone som står på tapeten.

Veckans panel består av:
- Jocke Johansson (Roma, Cassanos tidigare klubb)
- Susann Silander (Genoa, Sampdorias lokalrivaler)
- Patrik Hindefelt (Juventus, hemvist för Cassanos förre tränare Del Neri) 

1) Den som trodde att den tidigare brokiga Antonio Cassano var ett minne blott får nog tänka om. Nu har han återigen lyckats hamna i onåd hos sin klubb och blivit avstängd på obestämd tid. Gjorde Sampdoria rätt som agerade så här och bör man hålla fast vid sin linje trots att lagets anfallsspel hackar för tillfället?

Johansson: Jag erkänner villigt att jag var en av de som dels trodde, men kanske främst hoppades på, att Cassano faktiskt hade lugnat ned sig en aning och funnit någon sorts harmoni i tillvaron; men nu står vi de facto här igen och undrar vad det är som tycks fattas pojken.

För mig påminner dock situationen så smått om Zidane vs. Materazzi: Vad i hela friden sa karln egentligen? Den gamla krutgubben Garrone har ju meddelat att han helt sonika hade sänkt Cassano med fyra slag(!) om han hade befunnit sig inom räckhåll när de gåtfulla förolämpningarna föll. Kan några ”dra åt helvete” få Garrone att vilja ta till nävarna? Kanske, men då är han väl möjligen lika ”primitivt känslosam” som han anklagar Antonio för att vara.

Således är det alltså väldigt svårt att spekulera i huruvida Sampdoria har agerat rätt eller inte. Det florerar ju rykten om att Cassano i princip har bönat och bett på sina bara knän om att få komma in från kylan, att han ska ha erbjudit sig att halvera sin lön med mera, och om så är fallet så borde nog verkligen Garrone svälja stoltheten och släppa in det stökiga underbarnet i värmen igen. Sampdoria behöver honom verkligen i anfallet – inte i frysboxen.

Silander: Jag tycker att klubben agerade rätt. Att brista i respekt mot en äldre person i allmänhet är inget man tar lätt på i Italien och när det dessutom handlar om en person som har ställt upp för en och haft en viktig roll i ens liv är det ännu allvarligare. Det är viktigt att förstå den aspekten när man tittar på den har situationen. Frågan har engagerat väldigt manga i Genua och till och med många inbitna blucerchiati tycker att nu får det vara nog. Att bete sig illa på planen är det många som lyckas se genom fingrarna med rätt länge, men den här frågan är på en helt annan nivå.

Jag vet att det är lite av Cassanos grej att vara strulputten men det känns som att gränsen är nådd. Någon gång måste han också lära sig. Visst drabbar hans frånvaro laget för tillfället, men i det stora hela är det som någon sa: Spelare kommer och går, men laget består. De får försöka lösa situationen utan Cassano.

Hindefelt: Personligen trodde jag att Cassano blivit en ny människa. Kanske var det fel. Det vore intressant att veta exakt vad som hände, mer än luddiga påståenden av Garrone om att "han sagt oförlåtliga saker". Det måste ändå ha passerat någon absurd gräns när det går så långt att man vill sparka sin viktigaste spelare och största stjärna. Det är stort av presidenten att stå på sig och tydligt demonstrera att man menar allvar - men i det långa loppet tror jag att det här är ett förhastat beslut. Förslaget Cassano kom med om en reducerad lön vore nog den bästa lösningen för båda parter: ett kännbart straff för spelaren och laget kan sluta snitta 0,25 mål per match, vilket man faktiskt gjort i ligaspelet sedan man frös ut Fantantonio. Till viss mån förstår jag Garrone, men hans stolthet stjälper just nu Doria för mycket.

2) Detta är långt ifrån första gången som Cassano skapar negativa rubriker. Finns det någon som kan få ordning på hans karaktär eller tar han problemen med sig oavsett vart han går?

Johansson: Jag börjar faktiskt tvivla. Det går naturligtvis att hantera honom och hans inre demoner på ett bra eller mindre bra sätt. Men, och jag vet att det nu låter som om jag jobbar på socialförvaltningen: Antonio Cassano måste verkligen vilja hjälpa sig själv. Ingen annan kan vinna den inre striden mellan galning och geni åt honom. Man tänker snart på auktoritära ledare som Mourinho, sir Alex eller Capello, att de borde kunna räta ut honom, men en sådan kamp skulle förmodligen sluta med att Cassano gråtande stormade ut mitt under klubbens viktigaste match – eller kanske mer troligt, den första träningen med laget.
Jag trodde faktiskt att en klubb som Sampdoria var den perfekta miljön för honom. Han får vara stjärna, han får ta plats, han tillåts vara lagom tokig och fullständigt briljant.

Silander: Jag vill ju hoppas att alla kan lära sig men jag vet inte... Som sagt, jag får en bild av att Cassano är nöjd med sin "bad boy image". Viljan till att ändras måste komma inifrån. Kanske kan det här bråket leda till att han äntligen börjar lära sig att ibland tänka först och agera senare, om det blir så att konsekvensen av det han gjort och sagt är att han måste lämna klubben. Fast vem vet, kanske räcker inte ens det.

Hindefelt: I nuläget verkar ju det vara en omöjlig fråga att svara på. Alla pusselbitar verkade ju ha fallit på plats - sedan bara sprack allting. Spontant dyker två möjliga faktorer upp som kan ha legat bakom en reaktion: ny tränare och det ännu ofödda barnet. Kan dessa ha påverkat den harmoni han tidigare pratat om? Det senare alternativet känns som det sannolika, och det kan säkert få Cassano stressad och lättrubbad.
Jag tror inte att någon person i fotbollsvärlden kan få ordning på allt det som är Antonio Cassano. Däremot är Carolina någon utanför den som kan påverka på ett positivt vis.

3) Om nu Sampdoria väljer att göra sig av med FantAntonio, vilken klubb bör ta chansen och värva Bari-sonen, och finns det någon som kan fylla hans skor i Blucerchiati?

Johansson: Med anledning av mitt ovanstående resonemang så har jag svårt att bestämma mig för om någon storklubb egentligen borde ta chansen alls. Det är naturligtvis, och kommer alltid att vara, lockande att värva en spelare som har en sådan uppenbar förmåga, särskilt om han kommer gratis eller till en billig penning. Men det känns väl också lite naivt att tro att just nästa klubb, vilken det än må bli, skulle vara räddningen och lösningen på alla hans problem. Med detta sagt så fungerade han ju fint under Del Neri och kanske kan Turin vara en trolig adress, men frågan är väl om Den gamla damen är redo för Den galna grabben?

Att ersätta honom blir väl nära inpå omöjligt. Sampdoria har ett par talanger i truppen, men att någon av dem plötsligt ska plocka upp Cassanatos mantel känns orimligt. Dessutom, så bra som han faktiskt var förra säsongen så finns det inte många spelare i världen som kan ersätta honom överhuvudtaget, och de som möjligen skulle klara av det är sannerligen inte gratis!

Nej, det bästa för båda inblandade parter vore nog att först begrava stridsyxan, sedan röka fredspipan, kanske låtsas som att det regnar och, om det krävs, skicka hjärtformade röksignaler till varandra trots regnet för att slutligen stryka ett streck- och kludda tippex över hela händelsen och vandra vidare mot solnedgången hand i hand. Men det känns inte särskilt troligt i nuläget.

Silander: Helt ärligt, nar jag läste att Toni hade sagt att om Cassano behövde en ny klubbadress så var det bara att ringa Genoa, satte jag morgonkaffet i vrångstrupen. Cassano må vara hur bra som helst som spelare, men jag vill inte se honom i rödblått. Jag har svårt att tänka sakligt i den här frågan, det finns säkert någon klubb där han skulle trivas och hitta sin roll och mogna. Jag hoppas bara att den klubben ligger långt från Genua...

Hindefelt: Till att börja med kan vi fastställa att Cassano inte kommer att kunna ersättas värdigt i Sampdoria, därför att han är en unik spelare som inget lag kunnat ersätta rakt av utan konstigheter. Möjlig destination för spelaren själv? Fiorentina känns inte helt otänkbart. Jovetic är borta resten av säsongen, och spelaren själv var ytterst nära en flytt dit i vintras. Ledningen har själva förnekat möjligheten till en övergång med Mutus comeback som motivering, men när det handlar om en maxsumma på några miljoner euro, om ens det, överväger man nog trots allt att förstärka med en av ligans allra bästa anfallare.