Den tredje omgången av Allsvenskan bjöd på målkalas, dramatik och flera individuella prestationer av hög klass.
Efter en intensiv fotbollshelg har vi nu vaskat fram de spelare som stod ut mest – här är omgångens elva från runda 3 i Allsvenskan
Robin Olsen ,Malmö FF
Är det nu vi får se den riktiga Robin Olsen?
Det börjar luta åt det. Mot Djurgården står han för en lugn och betryggande insats i en match där Malmö får stå emot mycket tryck. Han kliver fram när det behövs som mest, och räddningen i slutet blir direkt avgörande för att nollan och trepoängaren ska följa med hem till Skåne.
Ja, han hade marginalerna med sig vid något tillfälle och stolparna var inte direkt hans fiender, men det förändrar inte helhetsbilden: Olsen är en stor anledning till att Malmö håller tätt och lämnar Stockholm som vinnare.
Noah Persson, Hammarby IF
I en match där Hammarby bara kör över motståndet är han en av spelarna som verkligen sticker ut. Målet sätter tonen direkt och det går inte att snacka bort vilket jävla avslut det är. Han får till en riktig träff och det är ett sånt mål som får en att haja till direkt.
Sen stannar han inte där heller utan fyller på med en assist och är hela tiden aktiv, hela tiden påkopplad och hela tiden sugen på mer. Det här var inte bara en spelare som råkade hamna i poängprotokollet i en 8–1-match, utan en spelare som tog tag i sin chans och såg till att synas.
Det är just så man vill att en spelare ska agera i en sån här match. Gå ut, sätt avtryck, visa att du vill ha mer. Och det gjorde Persson.
Pontus Jansson, Malmö FF
Pontus Jansson visar igen vilken mittback han är och hur viktig han är för Malmö.
Innan skadan kom och han till slut fick bäras ut på bår stod han för en riktig monsterinsats tillsammans med Rösler. Det här var en sån match där Malmö fick stå emot mycket tryck, och då blev Jansson precis den där ledaren och stoppklossen som försvaret behöver.
Han kastade sig in, täckte skott, rensade undan och vann sina dueller med den där tyngden och kompromisslösheten som man förknippar med honom.
Det var inte snyggt eller prydligt, det var bara jävligt viktigt. Just därför känns skadan också extra tung, för sådana här mittbackar växer inte på träd. När Malmö ska försvara en ledning och stå pall i jobbiga matcher är Pontus Jansson fortfarande en av de absolut mest vitala spelarna i det här laget.
Harry Hilvenius , BK Häcken
Det kom som en liten chock när man såg att Johan Hammar satt på bänken och att 18-årige Harry kastades in från start i derbyt mot Gais.
Det är en sån laguttagning som direkt får folk att höja på ögonbrynen. Men ju längre matchen gick, desto mer kändes det som att Häcken kanske hade träffat helt rätt. För Harry såg inte ut som en 18-åring som gjorde sin första start i ett laddat derby han såg ut som någon som hörde hemma där.
Han spelade med ett lugn, en skärpa och en pondus som gjorde att man nästan glömde förutsättningarna. Knappt en fot fel, och det var inte bara känslan från pressläktaren heller. Efteråt fick han stort beröm av sin tränare Jens Gustafsson, och även från motstånd håll märktes respekten. När Gais Ekong beskriver duellerna mot backlinjen och Harry som en tuff kamp där det inte bjöds på en millimeter farlig yta, då säger det en hel del om vilken match han faktiskt gjorde.
Och det är väl just där imponerandet ligger. Inte bara i att han klarade av det, utan i sättet han gjorde det på. Första starten, ett hett derby, stor press, och ändå går han ut och spelar som om det här vore det mest naturliga i världen. Det är svårt att inte fastna vid det. Med tanke på scenen, motståndet och sammanhanget är det här en insats som sticker ut på riktigt.
Tobias Anker , IK Sirius
Tobias Anker är en sån mittback det är svårt att inte ta med.
Det är inte ofta en mittback kliver av en match med känslan av att ha varit överallt, men mot Västerås var det precis så med Anker. Han var stark bakåt, dominant i luftrummet och dessutom direkt avgörande framåt med både mål och assist. Det är en sån kombination som får en mittbacksinsats att sticka ut på riktigt.
Det här var inte bara stabilt eller rejält, det var en mittback som tog plats i matchen och gjorde den till sin. Han städade undan i eget straffområde, vann sina dueller och såg samtidigt till att Sirius fick betalt framåt också. När en försvarare både sätter avtryck bakåt och kliver fram som ett hot på fasta situationer, då går det inte att blunda.
Anker var helt enkelt en av de spelare som bar Sirius den här dagen. Och när en mittback gör det med den pondusen, då är det svårt att inte ge honom en plats.
Abdoulaye Doumbia, BK Häcken
Att kunna vara både dammsugare och motor på mittfältet är en sak. Att dessutom vara trygg med bollen och nu också visa känsla för mål — det är något extra.
Det är precis därför den här typen av insats mot GAIS sticker ut. För det handlar inte bara om att vinna boll eller täcka ytor, utan om en mittfältare som klarar av hela paketet. Han städar, han löper, han erbjuder sig och han bidrar framåt. Det är en fin kombination att ha i ett centralt mittfält.
Tillsammans med Silas Andersen ger han Häcken ett innermittfält som håller väldigt hög allsvensk nivå. Det finns balans där, men också energi och spel i det. Och mot Gais gjorde han verkligen inte bort sig heller — tvärtom. Han visade igen hur viktig han är i det där maskineriet.
Sen får han alltså gult kort för att han firar med fansen? Tog inte av sig tröjan heller. Man undrar fortfarande vad domaren egentligen tänkte där. Att varna en spelare för att han delar glädjen med supportrarna säger mer om regelboken än om spelaren. Det tog dock inte bort något från insatsen. Den var stark, allsidig och ännu ett bevis på hur mycket han kommer betyda för Häcken i år om han forsätter prestera såhär vecka in vecka ut.
Johan Hove ,AIK
AIK var kanske inte bländande när Kalmar kom till Nationalarenan och verkligen bjöd upp till match, men Johan Hove var en av dem som såg till att trepoängaren ändå stannade i Solna.
Han kliver fram när det gäller som mest och är stensäker från straffpunkten, men hans insats var så mycket mer än bara målet. Hove var inblandad i spelet, tog ansvar i båda riktningar och gav AIK den där energin på mitten som behövs i matcher som inte bara flyter på.
Det märks att han är en spelare som inte nöjer sig med att bara vara delaktig — han vill driva laget. Han skapade lägen, tog jobbet defensivt och fortsatte gå trots att matchbilden blev ganska stökig. Och kanske mest talande av allt: han sprang mest av alla AIK-spelare. Det säger rätt mycket om vilken typ av mittfältare han är. Inte bara kvalitet i avgörande lägen, utan också en arbetsinsats som bär laget.
Det är just därför Hove blir så viktig. När AIK inte riktigt får spelet att glänsa behövs spelare som ändå kan kliva fram, sätta sitt avtryck och se till att laget vinner. Mot Kalmar gjorde Hove precis det.
Nahir Besara, Hammarby IF
Nahir Besara gjorde det Nahir Besara gör när han är på det humöret — han ägde matchen medan han var på planen.
Ett mål och två assist är starkt nog i sig, men det som verkligen sticker ut är att han bara behövde 60 minuter för att sätta så tydlig prägel på en match som till slut slutade 8–1. Det säger ganska mycket om vilken nivå han spelade på.
Han var inte bara poängspelare, han var navet i allt det offensiva. Han hittade ytorna, satte fart på anfallen och dök hela tiden upp där Örgryte inte kunde hantera honom. Samtidigt var han själv nära fler poäng också, vilket bara förstärker bilden av en spelare som var fullständigt påkopplad från start.
Det här var en sån insats där 35 årige Besara inte bara samlade poäng — han satte tonen för hela Hammarbys offensiv. Och när en spelare hinner göra så mycket på bara en timme, då går det egentligen inte att begära så mycket mer.
Isak Bjerkebo, IK Sirius
Nu är han där uppe som skytteligaledare, och det säger en hel del om vilken start Isak Bjerkebo har fått på säsongen.
Fyra mål och en assist på tre matcher är inget man bara råkar springa in i. Han ser ut som en spelare som växer för varje match och som spelar med det självförtroende som alla offensiva spelare lever på.
Och visst, mot nykomlingen Västerås blev två av målen straffar. Men de ska sättas också. Det är alltid lätt att avfärda straffmål tills den dag ens egen spelare kliver fram och bränner. Fråga bara IFK Göteborgs Heintz hur kul det var förra veckan mot Häcken. Att ta ansvar från elva meter är också en kvalitet, särskilt när det finns press i läget.
Sen går det inte att komma ifrån Kalmar-kopplingen heller. Hur surt måste det inte vara för Kalmarfansen att se en sån spelare blomma ut någon annanstans, samtidigt som det egna laget skriker efter just det han ser ut att ha — kyla, tajming och näsa för mål. Där Sirius just nu har en spelare som avgör matcher, famlar Kalmar efter samma spets och kämpar i botten. Var han verkligen inte värd en Kalmar tröja och hur missade man denna potentialen kan man undra.
Det är fortfarande tidigt, men Bjerkebo ser ut som en sån spelare Sirius kan luta sig tungt mot. Är han på humör och håller sig frisk, då kommer han inte bara göra Sirius bättre — han kommer bära dem till poäng också.
Abdoulie Manneh, Mjällby AIF
Abdoulie Manneh var spelaren som gav Mjällby fart, spets och den där känslan av att allt kunde hända så fort han fick bollen.
Det här var en sån första halvlek där Mjällby inte bara ledde med 3–0, utan där de såg ut att ha hittat något. Och mitt i allt det stod Manneh. Ett mål, en assist och en matchbild som hela tiden lutade åt hans håll. Det var kring honom mycket av det kretsade, och det märktes varje gång Mjällby stack fram.
Han spelade bara 51 minuter, men hann ändå sätta ett tydligare avtryck än många gör på en hel match. Det säger ganska mycket om vilken eftermiddag han hade. För det här var inte bara poäng, det var en spelare som hela tiden hotade, drev upp tempot och gav Mjällby en udd som Brommapojkarna aldrig riktigt fick grepp om.
När Mjällby ser ut så här, då ser man också hur viktig Manneh kan vara. Han är en sån spelare som kan få ett lag att vakna, en sån som drar med sig fart, tro och oreda i motståndarnas backlinje. Mot BP var han precis det — och kanske mer än någon annan symbolen för att Mjällby såg levande ut igen.
Nikola Vasic , Hammarby IF
Nikola gjorde något på 30 minuter som vissa anfallare jagar en hel säsong att göra. Hattrick!
Det går knappt att säga det på något annat sätt. Han hoppar in, känner lukten av mål direkt och lämnar planen med ett hattrick. Tre avslut, tre mål, och plötsligt var han mer än bara en inhoppare i en redan avgjord match — han blev själva ansiktet för slutspurten.
Det finns något nästan hänsynslöst över den typen av inhopp. Örgryte var redan nere för räkning, men Vasic nöjde sig inte med att bara delta i överkörningen. Han såg till att sätta sin egen stämpel på den. Först på kontring, sedan med den där rena striker-näsan i straffområdet, och till sist ännu ett mål som bara understryker samma sak: han behövde inte många chanser för att göra maximal skada.
Det här var inte bara effektivt, det var rovdjursaktigt. En anfallare som kommer in kall från bänken och ändå beter sig som om matchen spelats på hans villkor hela tiden. På 30 minuter hann Nikola Vasic göra sig själv till den stora berättelsen i en match som redan hade allt.
OMGÅNGENS TRÄNARE
Andreas Engelmark, IK Sirius
Visst sticker Kalle Karlssons 8–1 ut. Det är klart att det var ett tufft val mellan de två tränarna. Men den här gången landar det ändå i Andreas Engelmark. Sirius bara tuggar på, och när ett lag inleder serien med tre av tre segrar går det inte längre att prata om en tillfällighet. Då handlar det om något större. Om ett lag som vet vad det vill, om en tränare som fått träff på sitt sätt att spela och om en grupp som ser mer och mer övertygad ut för varje omgång.
Segern mot Västerås var ännu ett bevis på det. Sirius vinner med 4–1, skapar klart mer, gör fyra mål och ser samtidigt ut som ett lag som är tryggt i både matchplan och utförande. Det finns en tydlighet i det här Sirius nu. De spelar med fart, de har spets framåt och de känns betydligt mer självsäkra än vad många nog trodde inför säsongen.
Det är också det som talar för Engelmark här. Inte bara resultatet i en enskild match, utan riktningen. Sirius har öppnat serien med full pott och gjort det på ett sätt som får en att lyfta blicken. Det här är inte bara ett lag som vinner — det är ett lag som ser ut att tro på det de gör. Och när ett lag börjar känna så redan efter tre omgångar, då faller mycket av det ansvaret tillbaka på tränaren.
Andreas Engelmark har fått Sirius att tåga på. Just nu gör han mer än att bara samla poäng — han bygger momentum.
Skriv gärna i kommentarerna om vi rätt eller fel? Saknas någon spelare? Vem tycker du ska in i elvan?
