Everton
2025-05-03 13:45
Den gamla damen sjunger för sista gången
Vi är 32 Swedish Toffees som ska ta farväl av vårt älskade Goodison Park. Everton möter Ipswich i en match som inte betyder så mycket för lagen, men för oss betyder den allt.
Per Malmqvist Stolt
När jag vaknade upp på mitt hotellrum i Liverpool handlade känslan snarare om en inväntande cupfinal än om en obetydlig match i slutet på Premier League-säsongen. Valde avsiktligt en plats på frukosten där utsikten täcktes av en pelare, såsom det ofta är på Goodison. Tog frukosten i den ordning jag brukar. Inget får lämnas åt slumpen. Ritualen är viktig. För det är inte vilken match som helst, det är min - och 32 andra Swedish Toffees - absolut sista match på Goodison Park. Den näst sista någonsin. Det kommer... Ja, jag vet inte hur det kommer att kännas... Om jag ska vara ärlig.
Varje år, minst en gång, men ofta fler möts Swedish Toffees på pubarna runt Goodison Park. Vi har alla våra ritualer innan avspark. Ritualer som binder oss sammans med så många andra som trampat i fotspåren runt arenan från dess uppförande 1892 fram tills idag. Personligen vill jag alltid ha en stund för mig själv, då jag går runt och insuper dofter - nja, lukter - känslor, färger och människor runt "Den gamla damen". Tanken på att dessa historiskt sinnliga upplevelser inte ska fortsätta livet ut känns skräckinjagande overklig. Men det är så det är. Inget som går att ändra på.
Vi träffas för lunch på Thomas Frost vid Walton Road, för att sedan spridas för vinden till pubar som The Royal Oak, The Brick, The Winslow och ställen som kyrkan St Lukes som ligger i arenans ena hörn.
Själv brukar jag alltid gå längs Spellow Lane efter att ha inmundiggat en öl i plastglas på The Royal Oak. En promenad som centern Tommy Lawton tog på 1930-talet när han klev av spårvagnen för att ersätta legendaren Dixie Dean. "Good luck lad, but you will never be as good as Dixie", sa spårvagnskonduktören på det där varma scouser-viset som förmedlar en genuin lyckönskning samtidigt som de äkta och största hjältarna aldrig glöms eller förminskas.
Det är alltid en mäktig syn när "Den gamla damen" reser sig upp ur kvarteret och Goodison Road fylls med människor.
Det gläder mig att Ipswich är på besök. En klubb med fans som följer sitt gäng i vått och torrt samt har den där makalösa läktarhumorn som är så förknippad med engelska supportrar. Glömmer aldrig när några av oss Toffees åkte till "hålan" Accrington inåt landet i Lancashire för att se Accrington Stanley ta emot Ipswich i League One. Resan kan inte varit rolig för Ipswich-supportrarna. Lång och slutar i någon form av "ingenstansland". Men de fanns där. Många. Och underhöll gjorde de. Men trots all respekt för motståndaren vill vi ju ha en avslutning av klass. Vi vill ha en klang- och jubelföreställning.
Det kommer bli vemodigt, kanske fälls en och annan tår, särskilt när man för sista gången får uppleva ljudet av träbänken som fälls upp och det klapprande ljud som vid en extra het fight kan höras hela tiden. Enligt ryktet har vi ej heller fått några kanonplatser. De fanns helt enkelt inte tillgängliga. Goodison Park är dessutom arenan - gammal och hoplappad som den är - som kan anses som själva definitionen av restricted view. Men det är precis så vi vill ha det. Hur rolig blir egentligen en fotbollsupplevelse utan en pelare eller ett tak som skymmer sikten? Därför kändes starten med en frukost bakom en pelare helt perfekt.
Eventuell laguppställning:
Jordan Pickford - Ashley Young, Jake O'Brien, Jarrad Branthwaite, Vitaliy Mykolenko - Idrissa Gana Gueye, James Garner - Dwight McNeil, Abdoulaye Doucoure, Carlos Alcaraz - Youssef Chermiti.
Varje år, minst en gång, men ofta fler möts Swedish Toffees på pubarna runt Goodison Park. Vi har alla våra ritualer innan avspark. Ritualer som binder oss sammans med så många andra som trampat i fotspåren runt arenan från dess uppförande 1892 fram tills idag. Personligen vill jag alltid ha en stund för mig själv, då jag går runt och insuper dofter - nja, lukter - känslor, färger och människor runt "Den gamla damen". Tanken på att dessa historiskt sinnliga upplevelser inte ska fortsätta livet ut känns skräckinjagande overklig. Men det är så det är. Inget som går att ändra på.
Vi träffas för lunch på Thomas Frost vid Walton Road, för att sedan spridas för vinden till pubar som The Royal Oak, The Brick, The Winslow och ställen som kyrkan St Lukes som ligger i arenans ena hörn.
Själv brukar jag alltid gå längs Spellow Lane efter att ha inmundiggat en öl i plastglas på The Royal Oak. En promenad som centern Tommy Lawton tog på 1930-talet när han klev av spårvagnen för att ersätta legendaren Dixie Dean. "Good luck lad, but you will never be as good as Dixie", sa spårvagnskonduktören på det där varma scouser-viset som förmedlar en genuin lyckönskning samtidigt som de äkta och största hjältarna aldrig glöms eller förminskas.
Det är alltid en mäktig syn när "Den gamla damen" reser sig upp ur kvarteret och Goodison Road fylls med människor.
Det gläder mig att Ipswich är på besök. En klubb med fans som följer sitt gäng i vått och torrt samt har den där makalösa läktarhumorn som är så förknippad med engelska supportrar. Glömmer aldrig när några av oss Toffees åkte till "hålan" Accrington inåt landet i Lancashire för att se Accrington Stanley ta emot Ipswich i League One. Resan kan inte varit rolig för Ipswich-supportrarna. Lång och slutar i någon form av "ingenstansland". Men de fanns där. Många. Och underhöll gjorde de. Men trots all respekt för motståndaren vill vi ju ha en avslutning av klass. Vi vill ha en klang- och jubelföreställning.
Det kommer bli vemodigt, kanske fälls en och annan tår, särskilt när man för sista gången får uppleva ljudet av träbänken som fälls upp och det klapprande ljud som vid en extra het fight kan höras hela tiden. Enligt ryktet har vi ej heller fått några kanonplatser. De fanns helt enkelt inte tillgängliga. Goodison Park är dessutom arenan - gammal och hoplappad som den är - som kan anses som själva definitionen av restricted view. Men det är precis så vi vill ha det. Hur rolig blir egentligen en fotbollsupplevelse utan en pelare eller ett tak som skymmer sikten? Därför kändes starten med en frukost bakom en pelare helt perfekt.
Eventuell laguppställning:
Jordan Pickford - Ashley Young, Jake O'Brien, Jarrad Branthwaite, Vitaliy Mykolenko - Idrissa Gana Gueye, James Garner - Dwight McNeil, Abdoulaye Doucoure, Carlos Alcaraz - Youssef Chermiti.
