Matchinledningen blev som väntad. Hammarby tog tag i taktpinnen och skaffade sig ett betydlig bollinnerhavsmässigt övertag utan att under matchens första kvart skapa något farligt. Istället fick AIK matchens första riktiga målchans när Taha Ayarai kom loss i ett nästan-friläge men placerade bollen decimetern utanför stolpen.
Det som oroade mest i upptakten var inte Bajens bollinnehav utan mer det oerhörda övertag Montader Madjed snabbt skaffade sig på AIK:s ovane och lite vilsne wingback Zadok Yohanna.Det kändes som en tidsfråga innan Hammarbyytterns lekstuga med Yohanna skulle leda till något riktigt farligt.
Inte helt oväntat blev det sedan Madjed som var regissören bakom Hammarbys ledningsmål när han lurade Nissen (inte Yohanna) och slog in en boll som Nahir Besara på närmast hockeysätt styrde in bakom Nordfeldt. AIK fick en fin kvitteringschans direkt efter målet genom ett bra frisparksläge som Saletros slog bort totalt.
Mindre än minuten efter det var Yohanna sjukt nära att nicka in en kvittering men Hahn i Hammarbymålet lyckades tippa bollen till hörna via ribban och en försvarare. Flataker fick därefter ett läge som ledde till ännu en hörna. Även Thychosen hade ett skott över. Efter Hammarbys ledningsmål i 40:e minuten måste man säga att AIK vaknade till rejält. Under halvlekens sista fem minuter skapade AIK fler målchanser än båda lagen tillsammans gjort under de första 40.
Lite embryon till anfallsspel från AIK fick vi se i inledningen av andra i form av anfall som i alla fall inte bara var kontringar men det blev för kortvarigt. Ganska snart var Hammarby åter det bollförande laget. När Sotte missade ett uppspel högg Hammarby direkt genom Adrian Lahdo som spelade fram Madjed till 2-0.
Efter Hammarbys andra mål blev uppförsbacken enorm. AIK hade svårt att komma till och det såg länge ut som om Hammarby bara skulle spela av matchen ganska komfortabelt. I det skedet var det obegripligt att Mikkjal var så passiv. Bytena lät vänta på sig. Det var först när ett byte på Thychosen blev påtvingat som en förändring skedde - det hela tolv minuter efter Hammarbys andra mål.
Det blev ett dubbelbyte då Geiger och Kouame kom in. Nämnde Kouame visade ganska direkt att han borde ha fått betydligt mer speltid i eftermiddag. Det var han som visade på ett ryck som ledde till den frispark vilken Csongvai läckert slog i mål.
Först då blev det desperation i AIK. Guidetti kom in, Filling likaså. JG fick ett läge där han kom förbi målvakten men kom ur läget som ändå ledde till ett riktigt farligt skott från Ali men Hahn räddade snyggt.
AIK kastade även in Fesshaie men man kom aldrig riktigt nära en kvittering i slutet. Matchen förlorades samtidigt som Gais slog Djurgården, Malmö vann igår och skulle Göteborg slå Mjällby imorgon är det inte bara fyra poäng upp till tredjeplatsen utan dessutom lite för många lag att passera. Därmed känns Europa oerhört långt borta. Det kommer med all sannolikhet att krävas full pott i de sista tre matcherna och det är långt ifrån säkert att det kommer att räcka.
Matchen i eftermiddag var ett steg i rätt riktning efter Värnamomatchen. Idag förlorade Gnaget mot ett - måste vi erkänna - bättre lag. Hammarbys hade ett massivt övertag när det kommer till bollinnehav. AIK hade under långa stunder oerhört svårt att komma åt de grönvita. Trots det var det faktiskt ett ganska rejält övertag för AIK vad gäller vassa målchanser.
Jag kan inte låta bli att ifrågasätta hur Mikkjal Thomassen arbetar med laget. Man sägs träna hårdare än något annat lag. Det är dock ganska meningslöst att vara konditionsmässigt starkare än sina motståndare ifall man inte kan få till ett vettigt anfallsspel. Visst, jag skrev att det skapades chanser men de var inte frukten av ett vägvinnande spel. Istället får den där goda konditionen ödslas bort på ett idogt springande utan boll.
Det ska sägas att just det ofta gjordes bra idag. Man sprang oförtrutet för att stänga ytor för Hammarby. Många långa och uppoffrande defensiva löpningar togs men när bollen erövras tycks AIK gång på gång vara utlämnade åt motståndarnas misstag. När sedan de chanser som uppstår p g a sådana misstag inte förvaltas - ja, då vinner man inte fotbollsmatcher.
Som sagt. Europa är avlägset. Säsongen känns över och vem det nu är som ska fatta besluten i AIK - känns ju lite oklart - så har han en del att fundera på inför nästa säsong. Att Thomassen inte blir kvar känns inte som någon högoddsare. Jag hat från flera håll hört att det viskas om Kim&Tolle. Det skulle sannerligen vara en vattendelare bland supportrar både i AIK och Djurgården.
Själv resonerar jag så enkelt som att jag stöttar vilken tränare som helst som kan få rätsida på AIK:s spel. Då bryr jag mig föga om ifall det handlar om namn som tidigare verkat i Djurgården. Ser vi historiskt på saken så hade kom vår förste guldtränare i modern tid - Tommy Söderberg - direkt från Djurgården till AIK. Hans efterträdare - Hasse Backe - hade tränat både Hammarby och Djurgården innan han blev AIK-tränare.
Till slut. Jag vet att jag både låter pessimistisk och springer händelserna i förväg. I den närmaste framtiden ska det såklart fokuseras på att avsluta säsongen 2025 på ett värdigt och så bra sätt som möjligt. Nio poäng till är ingen omöjlighet. Se till att fixa det så får vi se hur långt det räcker.
