Offside är en himla bra tidskrift, de gör ett ovärderligt arbete i en ständigt snurrande fotbollsvärld. Med nöje läser jag magasinet, tar del av nyhetsbrev och lyssnar på deras olika podcasts. Sedan en tid tillbaka har de bjudit in fotbollspersonligheter som fått skapa en drömelva utifrån spelare de spelat tillsammans med i klubb- och landslag.
En idé jag gick igång på. Det skulle visserligen bli ganska tråkigt och en form av intressegruppen antecknar om jag bara skulle bolla upp namn från min egen karriär – även om jag kan bjuda på Daniel Zaar från Jonstorps IF, Alexander Kačaniklić från något Skåne-läger och Emil Salomonsson från fotbollsgymnasiet i Ängelholm. Dessutom blir United-kopplingen svag och svårargumenterad.
Vi stryker ett streck över min egna knapphändiga karriär, istället blir det en drömelva med personliga favoriter från Manchester United.
Det skulle vara lätt för mig att säga att det är inte går men det gör det; tror jag. Ett försök kan man åtminstone göra. Detta behöver inte på något vis vara de bästa spelarna, men det behöver vara spelare som gjort avtryck hos mig. Hela konceptet är ju oerhört subjektivt i själva konstruktionen. Lika mycket som jag försöker ta in en vuxen Pontus vill jag bejaka en ung Pontus, en Pontus som konsumerade Manchester United på ett annat vis och byggde upp idoler och sprang ut på fotbollsplan och försökte efterlikna passningar, frisparkar och tacklingar.
Snarare än att välja handlar detta om att välja bort. För att det ändå ska bli någon form av spänning placeras något självklart namn på bänken, och det får bara vara spelare jag faktiskt sett spela för United.
Så, här har vi då laget: 4-4-2 är uppställningen, och spelarna kommer helt enkelt i den ordningen.
Fabien Barthez – målvakt
Barthez spanar efter motståndare att finta bort.
År i United: 2000-2004
Matcher i United: 139
Överallt och ingenstans, en beskrivning av fransmannens målvaktsspel i koncentrat. Han kunde blanda magiska räddningar med utflykter långt ifrån sin tilldelade position, det var rock’n’roll över Barthez. Egentligen var Edwin van der Sar den rättmätiga ersättaren till Peter Schmeichel, och Fabien Barthez har blivit lite av en fotnot – men en sån där fotnot man bara måste läsa. Herregud, han hoppade in som vänsterytter i en träningsmatch… fötter hade han, på linjen kunde han vara briljant och den där uppsynen av att ha full kontroll och vara fullkomligt övertygad om sin storhet gjorde att han på något vis var omöjlig att värja sig för.
Här och nu har Manchester United just värjt sig för en berg-och-dalbana-målvakt och ersatt med någon som påminner om van der Sar-lugn. Så vill man ha det, ändå kan jag inte förmå att inte plita ned Fabien Barthez här.
Bubblare: Edwin van der Sar
Antonio Valencia – högerback
Antonio spänner musklerna.
År i United: 2009-2019
Matcher i United: 339
Knappt hörde man ecuadorianen säga mer än två ord under sina tio år i klubben, men mycket verkstad blev det. Var han tänkt som en form av Cristiano Ronaldo-ersättare när han 2009 värvades från Wigan, kanske, om inget annat till positionen. Någon särskild flärd bjöd han inte på, men ett tröstlöst springande upp och ned längs högerkanten fick vi match efter match efter match. En maskin. Utvecklades med åren till en ytterst kompetent högerback, blev lagkapten och värd långt mycket mer än de 16 miljoner pund han köptes in för. Målet mot Blackburn minns jag som igår och när han knockades mot Olympiakos och mer eller mindre spelade med ett öga kommer jag aldrig glömma. Antonio, jag saknar dig.
Bubblare: Gary Neville
Wes Brown – mittback
Wes njuter under den där fina kvällen i Moskva.
År i United: 1997-2011
Matcher i United: 362
Även om debuten kom först under säsongen 97/98 hade Brown varit en del av United sedan 1992, när han kom till klubben som 12-åring. Sir Alex Ferguson pratade om Brown som en av klubbens mest talangfulla försvarare, men vad som kunde blivit fick vi aldrig riktigt se – kroniska skadebekymmer satte ständigt stopp när han väl börjat etablera sig i startelvan. Kanske var han som allra bäst i en mittbacksposition, men som högerback täckte han mer än väl upp för Gary Neville säsongen 07/08 när United vann både ligan och Champions League – till och med assist i CL-finalen. Jag kan egentligen inte beskriva exakt vad det är med Wes Brown som gör att jag håller honom så högt, kanske är det de stenhårda tacklingarna, kanske var han ganska cool, kanske är det bara så att man en gång fastnar för något och sedan har svårt att släppa. Given här är han i vilket fall som helst.
Bubblare: Phil Jones
Nemanja Vidić – mittback
Inte bara i eget straffområdet kunde Vidić vara kung.
År i United: 2006-2014
Matcher i United: 300
Stapplande, så kanske man kan beskriva första tiden i England efter flytten från Spartak Moskva. När sedan skridskorna slipats och englandsisen bemästrats var den stenhårde serben en uppenbarelse i mittförsvaret. Det första namnet i elvan som på toppen av sin förmåga utan problem kunde anses vara bäst i världen på sin position under sin United-tid. Men han var ju inte så bra med fötterna … han var fullt tillräckligt bra med fötterna, och så var han outstanding i allt annat. Rio Ferdinand var den mer bolldrivande i partnerskapet, men Vidić släppte ingen över bron när eget straffområde närmade sig. Och en ledare, var han, lagkapten under några säsonger och en spelare som alltid gick i första led. Tacklingen när han får Kyle Walker att se ut som valfri vante i en vinterstorm kan jag titta på hur många gånger som helst.
Bubblare: Gabriel Heinze
Mikaël Silvestre – vänsterback
Louis Saha fångar en högt flygande Silvestre.
År i United: 1999-2008
Matcher i United: 361
Patrice Evra var en vänsterback av högsta rang under några åt, Luke Shaw är jag oerhört förtjust i men ändå är det Mikaël Silvestre som kliver in här. Stor, stark, snabb och duktig på huvudet, gjorde jobbet och fanns alltid där. När vi fått igång en box till TV:n och jag på riktigt började kunna se Uniteds matcher fanns fransmannen där varje vecka, och även om han likaväl kunde spela mittback är det som vänsterback jag minns honom bäst. Trygg och stabil bakåt, kanske också lite underskattad framåt. Genomgående för backlinjen här är stabila, trygga, tuffa spelare utan den extra flärden, istället vet man vad man får och uppenbarligen håller jag det högt. Jag gillar verkligen Silvestre, en fin fotbollsspelare.
Bubblare: Luke Shaw
David Beckham – höger mittfältare
Exakt detta är en ung Pontus Manchester United.
År i United: 1992-2003
Matcher i United: 394
Det går inte att komma runt David Beckham, jag vet liksom inte hur min relation till Manchester United sett ut utan honom. Tänk en tid utan sociala medier och sparsam möjlighet till internet, då byggdes idoler på ett annat vis än idag. Jag klippte ut tidningsartiklar, köpte tidskrifter och väntade på Sportnytt för att se en frispark mot Wales. Håret skulle klippas som Beckham, fotbollsskorna skulle vara likadana, jag sköt frispark efter frispark och försökte skruva den som Beckham. En av världens mest berömda idrottare, och den enskilt viktigaste pusselbiten i mitt tidiga supporterskap. Vissa hävdar att berömmelsen gjorde att han värderades högre som fotbollsspelare än vad han skulle gjort, jag hävdar den absoluta motsatsen. 85 mål i Manchester United är starka papper, och ingen får glömma vilken slitvarg han var. Alla långskott och frisparkar och all stjärnstatus och löpsedlar hjälpte till för att jag skulle hitta honom, men det är lagspelaren som symboliserade ett Sir Alex-lag som gjorde att jag stannade kvar.
Bubblare: Juan Mata
Darren Fletcher – central mittfältare
Darren, det är vi som ska skicka upp tummarna för din tid i United.
År i United: 2002-2015
Matcher i United: 342
När en ung och tanig Darren Fletcher 2005 ger United ledningen mot Chelsea med en alldeles utsökt nick for jag upp ur soffan – det är faktiskt inte många gånger jag fått samma känslor när jag tittat på Manchester United. Jag måste ändå erkänna att jag till en början kunde tycka det var lite tråkigt när Darren startade till förmån för offensivt skickligare spelare, men med åren kom jag att förstå skottens storhet. Löpa fram och tillbaka på kanten kunde han, delta i båda straffområdena likaså – på karriärens höst visade han att det gick lika fint att vara den centrala balansspelaren. En helt perfekt komplementspelare i trupper fyllda av världsstjärnor, och hans resa tillbaka efter sjukdom och missade säsonger skapar än större känslor. När jag för första gången var på Old Trafford och där köpet en tröja, då var det med nummer 24 och Fletcher på ryggen.
Bubblare: Michael Carrick
Anderson – central mittfältare
Inte ens Jonny Evans kunde stoppa Anderson.
År i United: 2007-2015
Matcher i United: 181
En del platser i elvan är extra svåra, det kan på något vis lika gärna vara den ena spelaren som den andra. Men här, på denna position, finns inga sådana bekymmer – Anderson är given. Jag gjorde till och med en lista över favoritbrassar i United, med den egentliga anledningen att få skriva om Anderson. Skador, lat, för många kilon, bristande engagemang, ouppnådd potential; det finns gott om sätt att prata ned brassen. Men även om han aldrig blev bäst i världen ska vi inte glömma att han hade ett par säsonger där han var fullkomligt briljant. Han käkade upp Steven Gerrard och Cesc Fabregas, han var stark och snabb och hade som bästa gren att driva boll. Nog hade även jag högre förväntningar sett över hela United-tiden, men han charmade mig så till den milda grad att hans namn är ett av de första som hoppar in i elvan.
Bubblare: Paul Scholes
Shinji Kagawa – vänster mittfältare
Ett hattrick mot Norwich är ju aldrig fel.
År i United: 2012-2014
Matcher i United: 57
Förmodligen elvans mest överraskande val, åtminstone sett till vad spelaren faktiskt uträttade i Manchester United. Japanen kom till United efter dubbla ligatitlar och två succésäsonger i Borussia Dortmund, nog var han tänkt att bli en offensiv kraft med sin kreativitet och fart. Det började bra, mål i hemmadebuten och en hel del speltid – första säsongen gav sex mål och en ligatitel. Därefter gick det utför, och efter två säsonger i England återvände han till Dortmund igen. Så, vad gör han i denna elva? Jo, han hade något i sitt sätt att hantera boll, i sitt sätt att röra sig. En silkesmjuk bollbehandling, kvick i förflyttningar och vändningar, en självklarhet i rörelsemönster. Minns ni hans hattrick mot Norwich ? Tre tekniskt oerhört skickliga avslut även om de inte ser mycket ut för världen – älskar det andra målet, han vet precis exakt vad han ska göra och hur han ska göra det. Att det inte blev något lyft efter den första lovande säsongen sitter som en tagg i mig – men det värmer att se att han fortfarande spelar, nu hemma i Japan.
Bubblare: Park Ji-sung
Wayne Rooney – anfallare
När man gör mål mot Liverpool sprutar känslorna ur kroppen.
År i United: 2004-2017
Matcher i United: 559
Den tredje riktiga tungviktaren sett till namn, efter Vidić och Beckham. Det är liksom omöjligt för mig att inte ta med Wayne Rooney, även om jag med lykta söker efter hipster-val. Siffrorna talar för sig själv, klubbens bästa målskytt genom alla tider – 253 stycken. Kombinera den offensiva världsklasspetsen med löpandet, tacklandet, kämpandet, rollspelandet. Och brinnandet, som han brann. Wayne Rooney rankas högt, men inte tillräckligt högt, va? Komplett, han kunde och gjorde allt, ett monster i ordets allra mest positiva användning. Det fanns historier om att han ville lämna United under åren, om styrkemätningar med Sir Alex – vill man dra ned anseende på grund av det får man så klart göra det, jag väljer att se det som ytterligare tecken på att han brann. Det finns hur många mål och sekvenser som helst jag skulle kunna lyfta här, en sekvens jag ändå minns tydligt är hur han – tillsammans med Jonny Evans och Shijni Kagawa – firar mål mot Real Madrid 2013 när de alla tre placerats på bänken. En genuin glädje, stjärnspelaren Wayne Rooney som, trots petning, sätter laget först. Från hattrick-debuten mot Fenerbache 2004 till sista målet mot Tottenham 2017 – jag är så glad att jag fick följa hela vägen.
Bubblare: Anthony Martial
Dwight Yorke – anfallare
Dwight Yorke tillsammans med sin radarpartner Andy Cole.
År i United: 1998-2002
Matcher i United: 152
Vi är i en tid där jag inte hade möjlighet att se varenda United-match, ändå gjorde Dwight Yorke mycket för mig. Ett ordentligt leende ska inte underskattas. Ett telepatiskt partnerskap med Andy Cole gav United mängder av mål, och Dwight Yorke vann skytteliga och utsågs till ligans bästa spelare trippelsäsongen 98/99. Ett Beckham-inlägg och man visste att det skulle bli mål. Och så det där leendet, han såg alltid ut att ha kul på fotbollsplanen – sånt smittar och sprider sig hela vägen hem till soffor i Sverige. Även om de två sista säsongerna inte gav samma höjder är 65 mål på 152 matcher inget att vifta bort. Det finns några namn som knackar på dörren ganska rejält, men när man 2006 försökte hitta sändningar från Championship för att se Sunderland med Yorke på defensivt mittfält är det om något bevis för att han gjorde avtryck och ska vara med i denna elva.
Bubblare: Ole Gunnar Solskjaer
Där har vi den, min drömelva. Nu vill jag så klart veta era drömelvor – dela med er i kommentarsfältet här under!
