Ride the wave
Matheus Cunha har nu gjort mål mot: Liverpool. Chelsea. Arsenal. Aston Villa. Och en assist mot City. Lägg därtill ett riktigt grinta-agerande för att stänga ner sin kant i slutet av flertalet av ovan nämnda matcher. Uniteds nya sportsliga ledarska har fått rättmätig kritik för hanterandet av många nyckelfrågor, men deras första ordentliga sommarfönster och det stora fokuset på att dels lösa en lagdel i taget, dels köpa Premier League-rutinerat får väl anses ha gett ganska bra effekt. Trots att Mbeumo inledde allra starkast och att Sesko vuxit in mer och mer i säsongen är nog ändå Matheus Cunha den som tydligast symboliserar sommarens handlingskraft. Det känns som att vi kan försöka hitta liknande värvningar för övriga lagdelar, va? Det är så att säga bara att rida på den inslagna vågen.
Stäng matcher, snälla.
Mot Brentford tog det bara ett mål och tio minuter innan United totalt gav bort initiativet i matchen. Idag dröjer det en hel (väldigt väl utförd) halvlek, men sen var det tillbaka till gamla synder. Det här var verkligen ett alldeles förjävligt stiltypiskt sätt att visa upp hur man väcker liv i en match som dittills bara haft ett uttryck.
Det är väl vida känt att Carrick inte riktigt har lagt fokus på att få laget att spela som han vill, och det går inte att klaga på prioriteringarna hittills direkt. 10 segrar på 13 matcher. Men det första som behöver tas tag i när det finns ännu lite mer tid på träningsanläggningen är att städa bort den här gamla ovanan att totalt falla igenom psykiskt i match efter match. Det är sedan ett givet styrkebesked att rädda upp situationerna man själv sätter sig i, men snälla, rara, Manchester United – sluta göra det så onödigt spännande.
Ett paradigmskifte i antågande?
Andelen lag Manchester United har tagit dubbla segrar mot i ligaspelet de senaste säsongerna kan räknas på max två händer. Exakt två händer och alla dess fingrar behövs för att räkna till senaste gången United tog dubbeln mot just Liverpool i ligaspelet. Nu har det hänt igen, och min spontana känsla är att det inte dröjer tio år tills nästa gång. Av allt att döma ser Arne Slot ut att få fortsätta experimentera med detta Liverpool ännu en säsong, och när allt fler från deras stomme börjar försvinna kanske det äntligen är dags för United att få vara tillbaka på tronen. Jag ser fram emot en minst lika lång period av att vara bäst av Englands två största och rödaste klubbar som Liverpool precis har erfarit.
Spelarbetyg
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Svag
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best!
Senne Lammens: 3
Har ju helt ärligt en väldigt lugn första halvlek. Kanske är det därför han helt sonika ger bort ett kvitteringsmål och ser helt uppe i det blå ut rätt tidigt i andra halvlek. Gör en del bra grejer därefter, men inte tillräckligt för att rädda upp ett godkänt betyg.
Diogo Dalot: 4
Påkopplad från start. Brukar ju ofta kännas som han har ett misstag i sig, men idag kändes det snarare som att han var säkrast i backlinjen. Det kanske säger mer om övriga spelare förvisso. Något passiv vid första baklängesmålet. Länge sen han fick visa upp sin usla förmåga att avsluta anfall, fint att se!
Harry Maguire: 5
Försvarsmässigt klockren i första med väldigt många höga bollvinster. Alldeles för passiv vid första baklängesmålet och ser sedan lite skakigare ut, men alltid på rätt plats när det behövs.
Ayden Heaven: 4
Blandar stensäkra defensiva aktioner med en del riktigt svaga passningar. Sätts under ganska hård press från Gakpo och kompani under perioder. I slutändan får det ses som en relativt billig läropeng.
Luke Shaw: 4
Ganska anonym insats, men hittar fler och fler fina ytor ju längre matchen lider. Behöver hitta ett mycket bättre samspel med Heaven. Viktig del i förarbetet till Kobbies kanon.
Casemiro: 5
Har några patenterade dräll-sekvenser där han tror att han har en halvminut på sig, men vinner sinnessjuka mängder boll och är sedvanligt farlig i offensivt straffområde. Ännu en ”vintage Casemiro”-insats på hans lilla självpåfunna avskedsturne.
Kobbie Mainoo: 6
Lugnet själv med bollen matchen igenom och börjar växa ut till en ordentlig temposättare. Det hamnar ändå i skymundan av hans nästan lika växande förmåga att sätta klassiker-mål mot Liverpool. Exakt sådär firar man ett nytt kontrakt.
Bryan Mbeumo (Ut 76’): 4
Svårbedömd insats. Väldigt involverad och gör mycket rätt samtidigt som han lyckas vara väldigt oinflytelserik i de avgörande lägena. Inte ett steg bakåt från hans svaga Post-AfCon-form, men fortsatt minst avgörande i en förvisso välpresterande frontlinje.
Bruno Fernandes (Ut 90+5’): 7
Kaptensinsats. Tangerat assistrekord. Bud på typ fyra assist till och något mål också. Är precis överallt. Då kan man faktiskt få ett betyg lite i överkant.
Matheus Cunha (Ut 87’): 5
Verkar älska pressen och kliver alltid fram när det behövs i stormatcherna. Krigar på och försöker få saker att hända hela tiden. Se mer ovan.
Benjamin Sesko (Ut 45’): 5
Var ett frågetecken på förhand och sedan utbytt i paus med vad vi får hoppas är en lättare känning. Fram till dess hungrig och pressvillig, och framförallt ser han till att Bruno Fernandes slutligen får tangera det där rekordet.
Inhoppare
Amad (In 45’): 3
Det kanske inte är det bästa sättet att inleda en insats genom att nästintill ensamt ge bort initiativet i en match mot största rivalen. Har föga förvånande svårt att hitta in i matchen därefter.
Patrick Dorgu (In 76’): N/A
Spelar för kort tid för att betygsättas. Mycket kul att han är tillbaka.
Joshua Zirkzee (In 87’): N/A
Spelar för kort tid för att betygsättas.
Leny Yoro (In 90+5’): N/A
Spelar för kort tid för att betygsättas.
Tyck till om betygen och matchen i stort nedan!
