Manchester United
Efter en helt enorm start svajade det en aning, men Michael Carrick har nu stagat upp igen och lett United till tre raka segrar – mot Chelsea, Brentford och Liverpool. Förra helgens seger mot Liverpool måste klassas som ett av de största ögonblicken för Carrick på tränarbänken, dels tryckte man till en rival och på samma gång säkrade man plats i nästa säsongs Champions League.
Jobbet är gjort, resultatet är uppnått – vad mer kan Carrick göra?
Om engelsmannen är rätt person att leda Manchester United framåt får vi se, för nog lutar det åt att han får fortsatt förtroende. Jag är inte övertygad, men den diskussionen tar vi inte här.
Istället konstaterar vi att Carrick lett United till segrar mot bland annat Manchester City, Arsenal, Chelsea, Liverpool, Brentford och Aston Villa. Alla lag som rör sig i Champions League-territorium. Förlusterna och poängtappen har kommit mot West Ham, Newcastle, Bournemouth och Leeds.
Nu står tolfteplacerade nykomlingen Sunderland för motståndet. Då finns möjlighet för Carrick att göra något åt den till viss del bristfälliga bevisföringen om att United kan spela ett spel som hittar vägar för vinster i matcher United på förhand ska vara spelförande och drivande i – en gren som ett helt koppel av tränare haft svårt med senaste säsongerna.
Med seger mot Liverpool och stundvis bländande prestationer i ryggen är det svårt att tänka sig mer råg i ryggen. Ytterligare sådant kan kanske hösten 2-0-seger mot Sunderland ge, då gjorde Mason Mount och Benjamin Šeško mål. Ska vi ha ännu mer råg kan vi ta med oss Uniteds 3-0 seger senast lagen möttes på Stadium of Light – då var det april 2017, Sebastian Larsson fick rött kort och Zlatan Ibrahimovic, Henrikh Mkhitaryan och Marcus Rashford gjorde målen.
Det här är inget för glutenintoleranta, men än mer råg får vi när vi ser att Lisandro Martinez är tillbaka efter avstängning och kan hoppa raka vägen in i startelvan. Enda bekräftade bortfallet är Matthijs de Ligt, och så finns viss osäkerhet kring Benjamin Šeško som fick ge sig efter ett mål och en halvlek mot Liverpool.
Min startelva (4-2-3-1): Lammens – Dalot, Maguire, Martinez, Shaw – Casemiro, Mainoo – Mount, Fernandes, Cunha – Mbeumo
Motivering
Michael Carrick har flaggat för viss rotation nu när Champions League-platsen är i hamn, att spelare som kanske inte fått så många minuter kan få beträda plan i större utsträckning. Tankarna går då mot spelare som Mason Mount, Patrick Dorgu och Manuel Ugarte. I min startelva är det bara Mount av dessa som tar plats – och det utifrån att Benjamin Šeško inte lär riskeras.
Ayden Heaven har gjort det bra, men Lisandro Martinez är tillgänglig och bör då spela. Diogo Dalot tar hand om högerkanten och släpper Mount fri att vandra inåt, samtidigt som den väloljade mittfältskonstellationen med Casemiro och Kobbie Mainoo styr och plockar upp.
Framåt jagar Bruno Fernandes rekord och ska så klart spela, Matheus Cunha – oavsett vad det brasilianska fotbollsförbundet eventuellt tycker och tänker – är i form och ska inte vilas. Bryan Mbeumo blixtrade efter tränarbytet men är nu iskall, vi är i ett läge där jag känner att han måste fortsätta spela – spela sig i form – och förhoppningsvis hitta ett mål att ta med sig in i sommarvärmen.
Sunderland
Jag har inte sett överdrivet många Sunderland-matcher denna säsong, men en tolfteplats och inte alls indragna i någon bottenstrid med tre omgångar kvar imponerar stort – det är minsann inte så enkelt att vara borta från Premier League en massa säsonger och sedan slippa kniven mot strupen när man är tillbaka.
Vid rodret har vi fransmannen Régis Le Bris, det första han gjorde var att ta laget upp till Premier League och sedan har han – vad det verkar – etablerat dem där. Men man behöver mer än en skicklig fransman, till exempel en stenhård mittfältare – så man gick på stenjakt och hittade Granit. Tung värvning, massor av erfarenhet och lagkaptensbindeln hamnade direkt på Xhakas arm.
Positionen man nu befinner sig på grundlades till stor del under hösten, fram till årsskiftet blev det ynka fyra ligaförluster. Under våren har nederlagen dubblerats – även om man förra helgen bröt en förlusttrend genom att i alla fall knipa en poäng mot redan nedflyttade Wolverhampton. Nordi Mukiele gjorde de svarta katternas mål. Bäst i målgörargrenen har annars Brian Brobbey varit med sex fullträffar, tätt skuggad av Wilson Isidor som är ett nätrassel bakom.
Även om det inte öses in mål är kontraktet säkrat, det har blivit dubbla segrar mot Newcastle och den där Sunderland ’Til I Die misären är som bortblåst. Istället för Zlatan Ibrahimovic-diskussioner i scoutrummet plockades Melker Ellborg in i januari – svensken är ett kul inslag som dessutom fått vakta målet i tre ligamatcher.
Några avbräck finns ändå, Dan Ballard är avstäng samtidigt som Romaine Mundle och Simon Moore går skadade – i övrigt ser det fint ut på frånvarofronten.
Manchester United på besök i norra England, en lördagseftermiddag, jo men visst kommer det koka på Stadium of Light.
Tänkbar startelva (4-2-3-1): Roefs – Mukiele, O’Nien, Alderete, Mandava – Xhaka, Sadiki – Rigg, Diarra, Le Fee – Brobbey
Tre snackisar inför matchen
Säkra tredjeplatsen
Jobbet är gjort, en plats till nästa säsongs Champions League är säkrad. Men, ska vi vara nöjda nu och lätta på gasen? Jag tycker inte det. Liverpools utsikter om att kliva förbi United i tabellen blev rejält mycket sämre efter förra helgen, men det är inte omöjligt. Så även om Uniteds huvudmål är uppnått och en del spelare börjar kika mot sommarens VM ska det gasas hela vägen in. Några spelare är på avskedsturné, andra spelar för sin framtid – och även om att komma trea istället för fyra inte spelar så särskilt stor roll ger det ändå en mental ingång i sommaren och nästa säsong som kan komma att bli viktig.
En som brukar spela ytterback
Här ska det gås med varsamma steg runt den heta gröten, inget ska jinxas – namn ska inte nämnas. Men det finns en spelare som brukar hålla till på en ytterbacksposition som spelat ovanligt mycket denna säsong, och ovanligt mycket för att vara just den spelaren och ha den historiken. Jag ska inte säga för mycket, och inte trampa i något klaver – men säg så här, jag kommer hålla koll kring långsidorna efter ett visst ansikte och skulle bli sådär härligt varm om jag fick se det tre gånger till denna säsong.
Stadium of Light
Även om det varit jojo-åkande för Sunderland under 2000-talet känns det som att en match på Stadium of Light liksom hör till en ligasäsong – kanske för att United brukade åka dit när jag började följa laget vecka efter vecka. Därför är det härligt att få en match i den kitteln igen. En del minnesvärda ögonblick finns det också från dessa möten. Det första som kommer upp är Adnan Januzajs två mål som vände underläge till seger 2013 och drömmen om en ny världsytter tändes. Ett annat är Giuseppe Rossis debut och hans 3-1-mål 2005, av någon anledning var jag extremt engagerad i Rossis framfart – mitt allra första (och typ enda, jag är ingen forum-kille) inlägg på forumet här på SvenskaFans gällde just italienaren, som ju fick en finfin karriär även om den inte tog fart i United. Någon Januzaj eller Rossi-figur kanske inte finns här och nu, men roligt att besöka Stadium of Light blir det i vilket fall som helst – kanske ett assistrekord att minnas…
Tips: 1-3 (Fernandes, Mbeumo, Dalot)
Arena – datum, matchstart: Stadium of Light – 9 maj, 16:00
Turnering: Premier League, omgång 36
Stream: Viaplay
Säsongen lider mot sitt slut, vad kommer ni hålla koll på när Sunderland nu står för motståndet? Kommentera här under!
