Det blev en mäktig hyllning från läktarna och på planen kring matchen. Hur kände du när du såg allt som hände på och nedanför läktarna?
Ända sedan incidenten med Christian Eriksen i den första matchen har jag haft nära till tårar. När bussen välkomnades med jubel och applåder började jag gråta och när hyllningarna inne på Parken drog igång satt jag återigen och hulkade. Flera av mina danska vänner var igång tidigt och laddade på Köpenhamns gator. Öl, allsång och Eriksen-tröjor.

Överallt! Allt var så fint och värdigt. Jublet efter nationalsången och den monumentala lättnaden efter 1-0–målet. Det var fantastiskt att se hur hela Danmark slöt upp bakom Eriksen och laget.
 
Danmark fick en kanonstart med mål i andra minuten och spelade länge en bländande fotboll. Vad hände sedan? Är det så enkelt att Kevin de Bruynes inhopp förändrade matchbilden?
De Bruynes intåg spelade givetvis stor roll. Belgarna såg handlingsförlamade och nästan lite ursäktande ut de första 45. Men KDB lugnade laget och fick fart på offensiven. Samtidigt brände nog danskarna mycket kraft i den första halvleken.

De stod upp bra i den andra också, men hade lite svårare att sätta samma höga press och utmanövrera belgarnas backlinje.
 
Vi var nära en kvittering i slutminuterna, bland annat med en träff i kryssribban. Nu står Danmark utan poäng efter två matcher. Hoppet om avancemang är ändå inte borta. Vad tror du om landets chanser? 
Jag ser det fortfarande som fullt möjligt och att sluta tvåa i gruppen. Ryssarna ser inte oövervinnerliga ut och Belgien lär slå Finland.

Jag säger 3-0 till Danmark mot ryssarna samtidigt som Finland förlorar med 2-0. Danmark slutar tvåa och får fortsätta festen i Köpenhamn.