Vi är alltid garanterade två El Clasico varje säsong, men i princip alltid bjuds vi på ett eller till och med flera till.
Så blev det även denna säsong.
Och vilken match det dessutom blev.
Det var ett Barcelona som startade bäst, i en lite trevande matchinledning, och får egentligen anses som det bättre laget under den första halvleken. Och spelövertaget skulle även ge utdelning.
Raphinha hittade, efter en bollvinst högt upp i planen, nätmaskorna bakom Thibaut Courtois. Och här trodde i alla fall jag att om det skulle ske något mer under den första halvleken, så skulle det vara i Barcas favör.
Men den första halvleken var inte slut på långa vägar.
Vinicius JR kvitterade mer eller mindre på egen hand efter en läcker soloprestation och bröt därmed sin långa måltorka. Då var vi två minuter in i den tre minuter långa tilläggstiden.
Två minuter senare hittade Pedri fram till Robert Lewandowski, som många nog inte trodde skulle finnas med från start. Polacken var iskall när han hlyfte bollen över Courtois.
Men vi var inte färdiga här. Gonzalo Garcia höll sig framme i en tilltrasslad situation på en hörna och kunde i den sjunde matchminuten skicka in kvitteringen via ribban.
Och om det får en lite halvseg start på matchen så fortsatte den andra halvleken likt den första slutade.
Det var ett högt tempo, chanser åt båda hållen och ett böljande spel. Samtidigt som domare Munuera Montero började dela ut gula kort. Känslan var att detta kunde gå åt precis vilket håll som helst, som så ofta i världens största och bästa klubblagsmatch.
Barcelona såg ut att dra det längsta stråt, för i samband när Real Madrid förberedde ett Kylian Mbappe-byte tog Raphinhas skott utanför straffområdet en annan riktning och fullkomligt ställde Courtois.
Men slut var det inte än.
Real Madrid gav sig in i kvitteringsjakt och spelet fortsatte vända fram och tillbaka, med fortsatta lägen till ytterligare mål.
Frenkie De Jong fick syna ett direkt rött kort, i en situation där det till en början kändes hårt, men som efter reprisbilder istället kändes ganska så solklart.
Real Madrid skrapade ihop två superlägen på tilläggstid, men det räckte dessvärre inte utan Barcelona kunde återigen säkra en inhemsk titel.
Det var ett nytt El Clasico som verkligen inte gjorde en besviken, precis som alltid. Vad jag tänker såhär direkt på slutvisslan är att det finns en skillnad från Clasicot tidigare i höst, och det är Raphinha. Såklart påstår jag inte att hans närvaro på Bernabeu hade garanterat ett annat resultat, men hans betydelse för Barcelona är enorm.
Vi noterar även att Roony Bardghji nu även är titelvinnare med sitt Barcelona. Det är ändå värt att nämna att vi har en svensk som är med och bidrar i titelvinnande lag på absoluta världsnivån.
