“Desafío Final” och “A Por La Final”. Så löd förstasidorna hos Mundo Deportivo respektive Sport under tisdagsmorgonen. För det var dags för avgörandet. Efter den makalösa 3-3 matchen på Olympiastadion för dryga veckan sedan kom allt ned till mötet på Giuseppe Meazza i Milano. 
Försnacket har, med all rätt, handlat mycket om Lamine Yamal. Den första halvleken var personligen bland det bättre jag sett på länge. Men nog om det och över till förutsättningarna för ikväll. Många medier trodde på att Inigo Martinez skulle ta klivet ut till vänster i Alejandro Baldes frånvaro medan Ronald Araujo bildade mittbackspar med Pau Cubarsi. Så blev däremot inte fallet. Gerard Martins MVP-prestation i helgen höll honom kvar i startelvan och Araujo fick återigen ta plats på bänken då Eric Garcia startade till höger. Jag hade själv gärna sett Araujos både speed och huvudspel vilket Barca hade det jobbigt med förra veckan, men så blev som sagt inte fallet.

Annars var det en väntad elva från Hansi Flick. Ett glädjande besked fanns däremot. Där Robert Lewandowski var tillbaka i matchtruppen och tog plats på bänken. Hos gästerna hade Lautaro Martinez tagit sig tillbaka från sin skada. Formen på argentinaren var enligt flera medier däremot ytterst tveksam. 

Matchen sparkades igång och Barcelona bedrev under den första kvarten den större delen av bollinnehavet samtidigt som Inter till en början föll lägre i sina positioner. Inters plan kändes däremot tydligt och precis som i Katalonien för en vecka sedan försökte man gå in bakom Barcelonas höga backlinje. Och efter den öppnande kvarten där Barcelona haft mycket boll kom Inter in i en bra period, vilket ganska så direkt skulle ge utdelning. 

Inter vann boll högt upp, eller kanske snarare Barcelona och Dani Olmo tappade slarvigt bollen på egen planhalva. Inter uppfattade snabbt situationen och bollen kom snabbt i djupet på Denzel Dumfries som osjälviskt serverade Lautaro Martinez öppet mål. Svag start från bortalaget och ett oerhört onödigt mål att släppa in. 

Den återstående dryga kvarten av den första halvleken var bättre från Barcelona och målchanserna började komma. Ferran Torres fick inte träff på Eric Garcias inlägg och Yamal fick inte träff när han tog sig loss i straffområdet. Lägg där även till en handssituation i Inters straffområde där Pedri ropade på straff så kan vi i alla fall konstatera att det var ett bättre Barcelona. 

Detta ska däremot inte ta ifrån Inter sättet som de hanterar den första halvleken, för även om Barcelona såg bättre ut efter halvtimmen spelad, var Inter det klart bättre laget och möjligheterna till ytterligare mål fortsatte komma. Hakan Calhanoglu hade två distansskott tätt utanför stolpen innan Lautaro Martinez i slutminuterna löpte sig fri. Argentinaren gjordes ned av Pau Cubarsi och domare Marciniak pekade efter en kort VAR koll på straffpunkten. Därifrån gjorde inte Calhanoglu några misstag och därmed var Barcelonas uppförsbacke allt brantare. 

Otroligt svag första halvlek från Barcelona där Inter tydligt gjort sin läxa och därmed vet exakt hur man ska agera, vilket man gör bortemot perfekt. Sen kan man hävda att Barcelona kanske även de borde haft straffspark, men i stora delar är det en svag första halvlek från bortalaget. 

Två mål var det därmed som behövdes att tas igen, vilket jag under halvtidspausen kände var bortemot omöjligt. Men så på något sätt så var det som att ett helt annat Barcelona kom ut i andra halvlek, kanske i kombination med att Inter kände att det fanns en hel del att förlora. 

Gerard Martin, som ofta varit kritiserad den här säsongen, hade en period under den första kvarten av andra halvlek där han kunde, och förmodligen borde gjort ett hattrick i assist. För nio minuter in hittade han fram till Eric Garcia som satte reduceringen. Bara minuter senare hittade hans inlägg Dani Olmos panna som därmed revanscherade sig för bolltappet vid 1-0 målet. Däremellan var han även delaktig i en makalös kontring från Yann Sommer räddade Inter den gången. 

På ganska exakt en kvart hade Barcelona vänt på matchen och därmed även dubbelmötet. Dominansen som man ändå haft höll i sig och när vi började närma oss de avslutande tio minuterna hade man ett järngrepp om matchen. 
För chanserna fortsatte dugga tätt. Yamal gick omkull i straffområdet och även om det till en början dömdes straff blev det relativt snabbt tydligt att förseelsen var strax utanför och därmed frispark. 17-åringen fortsatte hota och hade ett farligt distansskott med dryga kvarten kvar. 

Även om Barcelona fortsatte vara det klart bättre laget så drogs tempot ned en aning och känslan var att det bara var en tidsfråga innan förlängningen var ett faktum. Men mer drama skulle vi få. 

Raphinha fick läget, till vänster i straffområdet. Efter Sommer första räddning dunkade han distinkt in bollen och Barcelonas “Remontada” var så gott som färdig. För här trodde jag i alla fall att Inter inte hade något svar. 
Och värre höll det på att bli för Inter. Matchens bästa spelare hittills, Lamine Yamal, träffade stolpen med bara minuter kvar av tilläggstiden och var bara centimeter ifrån att avgöra. 

Istället vände det åt andra hållet och Denzel Dumfries gjorde sin femte poäng över de två mötena när han spelade fram Francesco Acerbi som vi ribban skickade in kvitteringen. 

Återigen lika på tre, precis som i Barcelona. Den här gången innebar det däremot förlängning. Härifrån var min känsla att det kunde gå åt precis vilket håll som helst och precis allt kan hända.  

Det skulle bli Inter som fick det första ordet. Marcus Thuram stod för ett makalöst förarbete när han vände fram och tillbaka med Ronald Araujo. Tillslut hittade han Davide Frattesi som med ett distinkt vänsterskott hittade hörnet bakom Szczesny. Fördel Inter efter den första förlängningskvarten.

Barcelonas tryck blev stort och under stora delar av den andra förlängnings halvleken bedrev inte Inter något annat än försvarsspel. Några lägen kom Barca till, allra närmast var såklart Yamal, men Sommer stod i vägen med ett par riktigt kvalitativa räddningar. Tillslut satte Marciniak pipan i munnen och förkunnade att matchen och Barcelonas Champions League dröm var över. 

Jag tänkte att vi kan konstatera ett par saker. Först och främst att det förmodligen var den bästa semifinalen vi någonsin sett i Champions League. Har man sympatier med något av lagen så har det självklart varit jobbigt, stressigt och svettigt. Men vilken fruktansvärd underhållning. 

För det andra så är det ju såklart tufft att det tar slut på sättet som det gör. Speciellt när man tänker på vad det kunnat bli tillsammans med hur länge man väntat. Med det sagt så var det Barcelona som inte klev in som någon typ av favorit i någon av de turneringarna man ställde upp i. Nu tog Champions League slut i semifinalen. Copa del Rey har man vunnit och man har ligan i egna händer med fyra poängs försprång inför helgens Clasico. 

Om det ska ge nån tröst vet jag inte. Men det här Barcelona har kommit otroligt långt på väldigt lite tid.

Nu vänds fokuset till helgens El Clasico där mycket kommer att avgöras och Barcelonas supersäsong kan ta en helt annan vändning.