EM 2024
2024-07-04 16:48
EM-Ögonblick: Völlers frustration, Lettlands sensation
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Idag ett tyskt fiasko och ett av EM-historiens mest oväntade resultat.
William Edström
Skrällar och oväntade resultat har det varit gott om i EM-historien. Som när Tyskland gick på pumpen mot debutanten Lettland i gruppspelet 2004.
Letterna hade för första gången kvalat sig in till ett mästerskap som självständig nation. Det genom att sluta tvåa bakom Sverige i en kvalgrupp som också innehöll ett underpresterande Polen, svagt Ungern och ett totalt underlägset San Marino.
Maris Verpakovskis var Lettlands stjärna, med 6 mål i kvalet hade han en stor del i det historiska avancemanget. I deras första EM-match, mot Tjeckien, gav han också Lettland ledningen precis före halvtid och blev därmed historisk första EM-målskytt för letterna. I den andra halvleken vände och vann tjeckerna, som kom att göra en minnesvärd turnering.
I den andra matchen mötte Lettland jättarna Tyskland. Legendaren Rudi Völler var förbundskapten och hade lett laget till VM-silver två år tidigare. Målvaktsikonen Oliver Kahn var kapten. Michael Ballack och Miroslav Klose i sina bästa år. Unga Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger på uppgång.
Tyskland dominerade. 21-4 i skott. 9-3 i skott på mål.
Men till förbundskapten Völlers stora förtret stod Lettland emot. “Fotboll är ett simpelt spel, 22 man jagar en boll i 90 minuter och i slutet vinner Tyskland” lyder Gary Linekers uttjatade klyscha. Men inte denna dag, inte den 19 juni 2004 på Estadio do Bessa i Porto.
0-0 blev det och Lettland hade tagit sin första historiska poäng. Mer blev det inte, i sista gruppspelsmatchen fick de stryk av Holland. EM-resan tog slut i gruppen för Lettland, som väntat. Men de lyckades åtminstone med en skräll, och i och med den förstöra för Tyskland, som inte heller tog sig vidare.
Rudi Völler avgick efter EM-fiaskot. Frånsett korta inhopp i Roma, Bayer Leverkusen och tyska landslaget igen har han sen dess istället ägnat sig åt direktörsjobb, först i Leverkusen och sen på tyska fotbollsförbundet.
Det har inte blivit några fler mästerskap för Lettland sen dess. Men vi minns ändå Maris Verpakovskis, och 19 juni 2004.
Letterna hade för första gången kvalat sig in till ett mästerskap som självständig nation. Det genom att sluta tvåa bakom Sverige i en kvalgrupp som också innehöll ett underpresterande Polen, svagt Ungern och ett totalt underlägset San Marino.
Maris Verpakovskis var Lettlands stjärna, med 6 mål i kvalet hade han en stor del i det historiska avancemanget. I deras första EM-match, mot Tjeckien, gav han också Lettland ledningen precis före halvtid och blev därmed historisk första EM-målskytt för letterna. I den andra halvleken vände och vann tjeckerna, som kom att göra en minnesvärd turnering.
I den andra matchen mötte Lettland jättarna Tyskland. Legendaren Rudi Völler var förbundskapten och hade lett laget till VM-silver två år tidigare. Målvaktsikonen Oliver Kahn var kapten. Michael Ballack och Miroslav Klose i sina bästa år. Unga Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger på uppgång.
Tyskland dominerade. 21-4 i skott. 9-3 i skott på mål.
Men till förbundskapten Völlers stora förtret stod Lettland emot. “Fotboll är ett simpelt spel, 22 man jagar en boll i 90 minuter och i slutet vinner Tyskland” lyder Gary Linekers uttjatade klyscha. Men inte denna dag, inte den 19 juni 2004 på Estadio do Bessa i Porto.
0-0 blev det och Lettland hade tagit sin första historiska poäng. Mer blev det inte, i sista gruppspelsmatchen fick de stryk av Holland. EM-resan tog slut i gruppen för Lettland, som väntat. Men de lyckades åtminstone med en skräll, och i och med den förstöra för Tyskland, som inte heller tog sig vidare.
Rudi Völler avgick efter EM-fiaskot. Frånsett korta inhopp i Roma, Bayer Leverkusen och tyska landslaget igen har han sen dess istället ägnat sig åt direktörsjobb, först i Leverkusen och sen på tyska fotbollsförbundet.
Det har inte blivit några fler mästerskap för Lettland sen dess. Men vi minns ändå Maris Verpakovskis, och 19 juni 2004.
