Nu har vi kommit fram till del 2 i vårt sluttips för Superettan 2026.
Här riktar vi blicken mot fyra lag som vi tror kommer att placera sig i det undre mittenskiktet av tabellen.
Har du missat den första delen hittar du den här: del 1 .
PLATS 12: ÖREBRO SK
Örebro SK är laget som vägrade dö förra året. Uträknade av i princip hela fotbollssverige lyckades man ändå hålla sig kvar, och nu går klubben in i 2026 med en tydlig vilja att visa att man faktiskt har lärt sig av den säsongen.
Det borde man också ha gjort. För det som hände i fjol var en varningssignal på flera nivåer, och i praktiken finns det inte utrymme att göra om samma misstag en gång till.
Därför känns det logiskt att mycket nu kretsar kring Rikard Norling . ÖSK har tagit in en välmeriterad gammal räv, en tränare som vet hur man styr en grupp, hur man förbereder ett lag och kanske framför allt hur man bygger en vinnarmiljö.
Hans meritlista talar för sig själv. Bara hans närvaro ger Örebro en annan tyngd än tidigare, och det är svårt att inte känna att klubben åtminstone försöker ta sig själv på större allvar nu.
Mycket har också handlat om hur klubben hanterat misstagen i spelarrekryteringen.
Enes Ahmetovic har själv tagit ansvar för delar av det som gick fel förra året, och från sommaren fram till nu har det också hänt mycket i truppen.
Det finns fortfarande vissa spår kvar av ett lagbygge med Division 1-känsla på en del positioner, men det syns också att man tänkt om och försökt få in spelare som ska kunna leverera här och nu.
På så sätt blir 2026 också en andra chans för Ahmetovic att visa att han kan vara den sportchef som en gång i tiden gjorde så starkt avtryck i Värnamo.
Ser man till försäsongen har Örebro blandat och gett. Det mest intressanta är kanske att laget inte riktigt ser ut som man först tänker sig när man hör namnet Rikard Norling.
Historiskt förknippar många honom med defensiv, bråkig och cynisk fotboll, där hans lag vinner matcher med 1–0 och stänger ned motståndare.
Men det här Örebro har snarare visat upp en ganska framåtlutad sida. Det har funnits offensiv vilja, en ambition att spela framåt och perioder där laget faktiskt bjudit på underhållning.
Samtidigt finns det ett tydligt frågetecken, och det är försvarsspelet. Där ser det fortfarande inte ut att sitta till hundra procent.
Framför allt de insläppta målen på hörnor och fasta situationer samt enstaka individuella misstag känns fortfarande som ett mindre problem som ÖSK måste jobba bort.
Det är en sådan detalj som snabbt kostar poäng i Superettan, särskilt för ett lag som ännu inte har full kontroll över sitt eget grundspel.
I övrigt har försäsongen ändå varit okej. Det finns en blandning i truppen av unga spelare och spelare som kan leverera direkt, och det gör att man åtminstone kan se en möjlig väg framåt.
Kalle Holmberg må börja komma upp i åren, men hans fötter i boxen och hans förmåga att hitta rätt ytor kommer fortfarande vara otroligt viktiga för det här Örebro.
Trots att man vet att ÖSK är en storklubb i sammanhanget, och trots att ambitionerna i grunden säkert är att jaga högre placeringar, har jag svårt att se dem som ett topplag just nu.
Det finns fortfarande för mycket som inte ser helt synkat ut. Man ska inte dra för stora växlar av en försäsong, det är sant, men när man tittar på dagens Örebro ser man inte riktigt kontroll ännu.
Samtidigt finns en möjlig uppsida. Om försvarsspelet sätter sig, om Norling får tid att höja kravnivån i träning och vardag, och om laget successivt växer in i hans sätt att tänka fotboll, då kan
Örebro ta tydliga steg för varje omgång. Men precis här och nu känns det ändå som att laget hör hemma i de nedre regionerna av tabellen snarare än i den absoluta toppen.
PLATS 11: IK BRAGE
IK Brage är en svår klubb att bedöma. Förra året var laget en riktig berg- och dalbana resultatmässigt.
I vissa matcher såg Brage ut som ett lag som kunde slå vem som helst i serien, medan de i andra föll pladask och stod för insatser som nästan fick en att tänka mer på ett division 2-lag än ett stabilt superettanlag.
Det var helt enkelt väldigt svårt att veta vilket Brage man skulle få från vecka till vecka.
Som tur var för Brage hade man en riktig målskytt i Amar Muhsin . Han smällde in mål på löpande band, vann skytteligan och drog till sig intresse från andra klubbar, vilket till slut ledde till ett utlandsäventyr i Sydkorea.
Det är förstås ett tungt tapp, inte bara för att man förlorar mål, utan också för att man tappar en spelare som kunde avgöra matcher även när laget i övrigt inte riktigt fungerade.
Inför 2026 fortsätter Brage lite på sitt eget, smått märkliga, sätt. Klubben har återigen valt en lösning där tränaransvaret delas, och det gör att man sticker ut lite i hur man bygger ledarstaben.
Gustav Källberg , som inför säsongen 2025 tog klivet upp från Brages P19 till att bli assisterande tränare för herrlaget, tar nu steget upp som huvudtränare tillsammans med Anders Bååth , som närmast kommer från rollen som huvudtränare i Umeå FC.
Bååth har dessutom en gedigen spelarkarriär bakom sig med över 200 elitmatcher i bland annat Allsvenskan, Superettan och den finska högstaligan.
Det är alltså en duo som kommer in med olika bakgrunder men som ska försöka ge Brage lite mer stabilitet.
Ser man till försäsongen har Brage blandat och gett, ungefär som man kanske kunde vänta sig.
I perioder har det sett bra ut och det har funnits prestationer som varit lovande, men sällan över en hel 90-minutersmatch. Samtidigt ska och kan en försäsong också se ut så ibland.
Det är en period där lag testar, justerar, mixar och trixar, så det är först när tävlingsmatcherna börjar som man egentligen får ett tydligare svar på vad Brage faktiskt är i år.
Min känsla är att Brage inte riktigt sticker ut åt något håll. Det här ser inte ut som ett lag som ska hota i den absoluta toppen, men inte heller som ett lag som ska dras in i någon allvarlig bottenstrid.
I stället känns det som ett ganska klassiskt superettanlag — ett lag som tar sina poäng i rätt matcher, är tillräckligt jobbigt för att störa de flesta, men som sällan kommer få rubrikerna att explodera.
Truppen ser okej ut. Det finns lite fynd här och där, några spelare från Danmark, några från Norge, något lån som kan slå väl ut, och överlag känns det som ett lagbygge som försöker vara smart snarare än spektakulärt.
Det kommer nog inte vara vackrast i serien, och det kommer kanske inte vara mest uppsnackat heller, men Brage känns som ett lag som kommer vara stabilt.
Och ibland är just det en ganska stor styrka i Superettan.
PLATS 10: ÖSTERSUNDS FK
För första gången på länge går Östersunds FK in i en säsong med något som faktiskt liknar harmoni.
Det är nästan ovant att prata om klubben utan att direkt hamna i ekonomi, oro eller osäkerhet, men inför 2026 känns läget betydligt lugnare.
Klubben gick in i säsongen utan skulder, och bara det har gjort att man kunnat planera mer metodiskt och med ett helt annat lugn än tidigare år.
Och man har verkligen agerat därefter. Det här är i mångt och mycket ett helt nytt Östersund.
Truppen har gjorts om rejält, med tolv nya spelare in och tretton ut , och dessutom har klubben tagit in en ny tränare i Nemanja Miljanovic , som förra året gjorde starkt avtryck när han vann Division 1 med Nordic United.
Det säger en hel del om vilken riktning ÖFK vill ta. Man har inte nöjt sig med att lappa och laga, utan försökt bygga om på riktigt.
Det märks också tydligt att Miljanovic redan satt sin prägel på laget och det syns inte minst på försäsongen att det här är ett Östersund som fått en tydligare identitet.
I Svenska cupen tog man poäng mot både IFK Göteborg och Degerfors , och i spelet har laget visat att det här kommer bli en motståndare som inte blir lätt att ha att göra med.
Det här är ett lag som känns taktiskt väl organiserat. Det finns struktur, det finns disciplin, och framför allt finns det en tydlig giftighet i omställningsspelet som inte är att leka med.
Östersund ser ut som ett lag som vet exakt vad det vill göra med matcherna, även om det inte alltid kommer ske på det mest publikfriande sättet.
För ska man vara ärlig så kommer Östersund nog inte vara ett av seriens mest underhållande lag i år. Men det behöver inte vara något negativt.
Det här är snarare ett lag som kommer vinna respekt genom att vara svårt att möta, svårt att bryta ned och jobbigt att hantera under 90 minuter.
Det är inte den typen av fotboll som alltid får mest applåder, men det är ofta den typen av fotboll som vinner matcher i Superettan.
Just därför tror jag att Östersunds FK kommer bli en riktigt besvärlig motståndare för många lag i den här serien — inte minst hemma på Jämtkraft Arena , där förutsättningarna ofta gör det ännu tuffare för bortalag att få grepp om matchbilden.
Östersund känns helt enkelt som ett lag som kanske inte kommer charma alla, men som mycket väl kan bli betydligt bättre än många först räknar med.
PLATS 9: VARBERGS BOIS
Varbergs BoIS var förra året ett av lagen som överraskade mest under den första delen av säsongen.
Under perioder såg det faktiskt ut som ett lag som skulle kunna blanda sig i kampen om de högre placeringarna.
Men en kombination av svagare resultat och skadan på en så bärande spelare som Alfonsi gjorde att laget tappade för mycket mark och till slut aldrig riktigt kunde hålla liv i den där känslan av att något större var på gång.
Inför 2026 är en annan stor förändring att Roar Hansen inte längre står på bänken.
Den rutinerade och skicklige tränaren har tagit steget vidare till Div 1 laget Eskilsminne, där han nu ska försöka göra avtryck även där.
I stället har Varberg valt en betydligt mer oprövad men samtidigt väldigt spännande väg.
Klubben satsar nu på Wiktor Salwen , Roar Hansens högra hand från förra säsongen, som får chansen att testa sina vingar som huvudansvarig på riktigt.
Vid sin sida har han dessutom en stor profil i Tobias Hysén , den tidigare målsprutan som nu kliver in i ledarstaben.
Och den här duon verkar redan ha satt sitt avtryck på laget. Varberg ser modernare ut, mer framåtlutat och mer offensivt i sitt sätt att spela.
Det finns en tydlig vilja att pressa, att attackera och att spela en fotboll som faktiskt är rolig att titta på.
Samtidigt har man inte kastat bort det som fungerade tidigare. Grunderna i försvarsspelet finns kvar, och under försäsongen har Varberg fortsatt se ut som ett lag som är svårt att göra mål på.
Det gör dem intressanta. För det här är inte ett lag som gått ut och tokvärvat för att försöka förändra allt över en natt.
I stället har man valt en mer eftertänksam väg, där nyförvärven snarare ser ut att komplettera de delar som saknades i fjol än att bygga om hela laget.
Kontinuiteten från förra året finns i stor utsträckning kvar, och det kan mycket väl visa sig vara klokt i en serie som Superettan, där det ofta lönar sig att veta exakt vilka man är.
Känslan är därför att Varberg kommer bli ett riktigt jobbigt lag att möta.
De kanske inte skriker toppkandidat, men de har något i sitt sätt att spela som gör att många matcher lär bli obehagliga för motståndarna.
Det finns både struktur och energi där, och framför allt en tydlig identitet som börjar växa fram.
Förr brukade man prata om: kan man göra det en kall kväll i Stoke?
I år kanske frågan i stället blir: klarar man av en regnig, blåsig bortamatch på Påskbergsvallen?
I år kanske frågan i stället blir: klarar man av en regnig, blåsig bortamatch på Påskbergsvallen?
Där rundar vi av del 2 i vårt sluttips för Superettan 2026. Håll utkik i morgon när del 3 kommer — då tittar vi närmare på nästa fyra lag, som ser ut att hamna strax under toppstriden.
