Gurra borta. Holmén borta. Enda laget vi inte har slagit sedan återkomsten, hur skulle detta sluta?
Det var ett sannerligen decimerat GAIS som tog färden för ett möte med Malmö FF denna söndag i mitten av april. Med våra två bästa spelare borta, förmodligen minst 6 månader på båda två, skulle detta bli en riktigt tuff nöt att knäcka. Startelvan bjöd på en stor överraskning när Mohamed Bawa tog plats från start på vänster i det centrala mittfältet, stort grattis till den debuten Bawa! 930 Gaisare hade gjort resan ner och bjöd på en fin insats.
Redan från första minuten i matchen såg det tufft ut för våra Atleter. Det märktes ganska snabbt att Holméns rivighet på mitten och Gurras teknik på kanten saknades. Vi fick knappt låna bollen dom första 15-20 minuterna av matchen. Slarvigt passningspel, dålig kamp och krampaktigt spel. Tyvärr kändes det som att ledningsmål låg i luften för hemmalaget. Målet kom efter 21 spelade minuter. Kort hörnvariant ifrån Malmö slutade med att Pontus Jansson mötte inlägget med skallen och satte det perfekt i krysset, helt otagbart för Sims i kassen. Välförtjänt för Malmö, tyvärr.
Efter målet spelade GAIS verkligen upp sig. Speluppbyggnaden satt mycket bättre, bättre återerövring och vi kom till några halvchanser. Detta fortsatte vi med i ca 15 minuter innan nästa kalldusch kom.
Sims hade bollen vid fötterna och skulle spela igång bollen. Om det var ett misstag med fötterna eller hjärnan vet jag inte men han slog bollen rakt på Sjöstrand som enkelt kunde slå den under Sims och 2-0 var ett faktum. Ridån kändes nerdragen ordentligt i det läget, men värre skulle det bli.
5 minuter senare var det dags igen. Efter inlägg blev det stökigt i straffområdet, vi får inte bort bollen och Rosengren kunde retfullt med en strumprullare få bollen över mållinjen. 3-0, matchen över är känslan. Halvleken avslutas med att Milovanovic får gult kort efter efter tackling på Stryger Larsen. Den sämsta halvleken sett till inställning på år och dagar.
Andra halvleken började ganska bra. Vi ägde mer boll, mer solida i defensiven och lyckades ta in oss i offensivt straffområde och lyckades etablera lite spel på offside planhalva. Efter 58 minuter var det dags för trippelbyte. Agge, Frosti och RWT kom in och ut gick Anes, Bawa och De Brienne.
Efter 61 minuter skapade vi våran dittills farligaste målchans. Frosti tog fram i straffområdet, hård snettinåtbakåt till Pettersson som tvingade Olsen att stöta ut till hörna, dock en resultatlös sådan. I detta läget av matchen var det verkligen stiltje, det hände fan knappt någonting. Ett litet plus är faktiskt att vi var lite mer aggressiva och energifyllda än den första halvleken.
Efter 70 minuter kom det upp med banderoll med texten: Kämpa Gurra, vi är med dig. I samma stund byttes Ekong in och Salter fick gå ut efter en blek insats av våran kanadick. 3 minuter senare var det nära att Jansson nickade in ännu en boll. Återigen hängde inte Fagerjord med i markeringen, varför markerar han allsvenskans kanske bästa nickspelare!!? Idioti i min bok. Andra halvlek snäppet bättre än första men inte i närheten av godkänt någonstans.
I den 80:e minuten fick Blessing hoppa in, samtidigt som Pettersson fick gå ut. Matchen fortsatte in stiltje, Malmö spelade bara av matchen och riskminimerade och vi kunde inte skaka fram någonting. Inte förrens den 87:e minuten.
Vi vinner bollen på kanten, Fagerjord slår in på Milovanovic som släpper den i djupet på Ekong som verkligen DUNDRADE in den på första stolpen. Alldeles försent absolut, men att kunna göra ett mål är väldigt något att vara ”glad” för, även om det inte ger något i slutändan.
Resterande delen av matchen var ett sömnpiller. Vi lyckades inte skapa något sista trycka och Malmö gjorde jobbet och stängde ner. För tredje året på raken får vi åka hem till vårat kära Göteborg utan poäng efter bortamatch emot Malmö.
Finns det något positivt att ta med sig ifrån matchen? Ytterst lite i min bok men det lilla ska ändå föras till ljuset.
1. Frosti. Frosti får hoppa in i den här matchen när den är helt död. Gjorde Frosti en 10/10 insats? Absolut inte. Gjorde han en tillräckligt bra insats på dom cirka 35 minutrarna han fick spela för att vara bästa gaisare idag? Absolut, iallafall i min bok. Han hade energi, han ville få framåt, han var inte rädd och tog för sig så mycket som han kunde.
2. Ekong. Gjorde inte ett inhopp som inte kommer gå till någon historia men tillräckligt bra för att nämnas här. Han gör sitt första mål i Allsvenskan, grattis till det Shalom! Han var rivig, stark och slet sig loss några gånger, framförallt vid målet. Ska han slängas in från start emot Häcken? Jag lutar mot ett ja just här och nu.
3. Supportrarna. Nu såg jag inte matchen live utan hemma i soffan, men av vad jag kunde göra igenom sändningen sjung man i många delar av matchen ut Malmös i ärlighetens namn ganska kassa hemmaklack. Stor eloge till er galningar som var där nere och gjorde det bästa ni kunde.
Summan av kardemumman var detta ett riktigt bottennapp. Absolut att Gurra och Kevin är borta och att vi möter Malmö borta, men fan vad vi kan mycket bättre än det vi visar upp i denna match. Det måste snäppas upp ett gäng snäpp emot Häcken, framförallt ATTITYDEN. Hur ska vi formera laget i den matchen? Jag hoppas att antingen Sletsjøe eller Frosti får starta på det centrala mittfältet, för tyvärr gjorde inte Bawa en tillräckligt bra insats för att få fortsatt förtroende från start.
Tror jag talar för alla Gaisare som såg matchen med att det var riktig jävla skitinsats, inte bra någonstans. Vi måste upp på hästen snabbt, gärna direkt i nästa match emot öborna på andra sidan bron. Pissinsats är ordet för dagens insats.
