Måndagskvällen på Olympia var en påminnelse om att Helsingborgs IF fortfarande bär en aura få klubbar i Superettan kan mäta sig med. HIF:s supporterbas är fortfarande en av de mest imponerande i landet, och atmosfären levde upp till det ryktet. Det var ovanligt mycket folk på plats för att vara en seriematch en Måndag som har avspark kl 19. Publiksiffran landade på imponernade
Energin var verkligen tät i luften och där ute på uppvärmingen stod 21-årige Ervin Gigovic, en spelare som inte bara är viktig för sitt lag på planen, utan även som karaktär och ledargestalt i Klebers spelsystem.
Matchen mot Varberg kändes på förhand som ett perfekt test för honom. Roar Hansens Varberg spelar en fysisk, svårspelad och lite gammaldags fotboll, en spelstil man inte möter varje vecka. Det här var med andra ord en chans att se hur Ervin hanterar ett defensivt, hårt och kompakt motstånd.
Men innan vi går in på närstudien.Vem är han egentligen? Vem är Ervin Gigovic?
Ervin, född den 16 september 2003 i Lund. Hans fotbollsresa började i Landskrona BoIS, där han tog sina första steg som spelare, och under ungdomsåren representerade han även Bosna FF. Som 13-åring tog han steget över till Helsingborgs IF:s akademi.
Efter flera år i akademin fick han sin första smak av A-lagsspel som 18-åring, i en träningsmatch mot Hvidovre den 5 februari 2022.
Några månader senare kom debut i Allsvenskan – ett inhopp i 0–2-förlusten mot AIK den 9 oktober. Säsongen avslutades med tre ytterligare allsvenska matcher och hans första start, innan HIF åkte ur Allsvenskan. Kort därefter skrev han sitt första A-lagskontrakt med klubben.
Idag bär han tröjnummer 8 och är en högerfotad central mittfältare som mäter 186 centimeter. Med ett kontrakt som sträcker sig till den 31 december 2027 är signalen tydlig, klubben ser honom som en central del av framtiden. Gigovic en av de spelare som tränare Kleber valt att bygga mittfältet kring inför Superettan 2025.
Statistiken från säsongen berättar egentligen samma sak som ögat såg på planen. Han har spelat 13 matcher (8 från start), snittar 61 minuter per match och är inte poängspelaren i laget: 0 mål, 1 assist. Hans värde sitter istället i det tysta: 78% passningssäkerhet, 5.7 återvunna bollar per match och en spelstil som handlar mer om att ge laget balans än att själv hamna i
rampljuset.
Hans heatmap är bred han täcker stora ytor både vertikalt och horisontellt. I Klebers 4-4-2 får han ofta agera säkerhetsventil när ytterbackarna kliver upp, och det var precis det vi såg mot Varberg.
Försvarsspelet är en dubbelnatur. Han vinner 44% av sina dueller (3.7 per match), men det är framför allt timingen som gör honom värdefull. Däremot visar siffrorna också att det finns riskmoment: 6 misstag som lett till skott är något både han och Kleber säkert vill få bort.
Gigovic är inte mittfältaren som gör rubriker för mål och assist. Han är den som gör det möjligt för andra att glänsa – motorn i systemet som täcker luckorna, läser spelet och ger laget rytm.
LiveAnalys från Olympia
Laguppställningarna bekräftade att han skulle starta bredvid Lukas Kjellnäs. Direkt intressant att följa kommunikationen mellan dem. Kjellnäs tog den mer tillbakadragna rollen, hämtade boll och föll ned i uppbyggnaden, medan Ervin rörde sig mer fritt, täckte ytor och klev högre i presspelet.
Matchen började med att Varberg hade kontroll – utan att egentligen ha kontroll. Mycket långbollar och spel på HIF:s planhalva. För Gigovic innebar det inledningsvis få bollkontakter men desto mer jobb med att stänga ytor. När HIF vann boll gick mycket via högerkanten och motsatt sida, men utan att skapa något direkt farligt.
Runt minut fem började HIF etablera mer bollinnehav. Kanske var det Klebers taktik från start att absorbera Varbergs direktspel och tvinga dem att föra matchen, något de inte trivs med.
I uppbyggnaden var HIF tydliga i sitt mönster med en fyrbackslinje där mittbackarna särade på sig och Kjellnäs föll ner mellan dem, vilket skapade en trebackslinje i uppgyggnadspelet. När Varberg hade bollen klev Ervin högt upp i rygg på deras defensiva mittfältare, Videjskog, och pressade och var i ryggen även vid Varbergs insparkar.
Efter sex-sju minuter hade HIF hittat in i matchen och började dominera spelet. Det skapades några halvlägen, ett okej skott och en farlig frispark i HIF:s favör, men Varberg försvarade stabilt. Ervins uppgifter var tydliga. Vid långa inkast markerade han Videjskog, vid hörnor ansvarade han för främre ytan vid första stolpen.
När Varberg anföll på sin vänsterkant hamnade HIF:s ytterback Örn flera gånger i direkta en-mot-en-dueller mot deras tekniske ytter. Här blev Gigovics defensiva disciplin tydlig gång på gång klev han in och understödde, för att skapa en två-mot-en-situation och avlasta Örn.
Men det arbetet hade en kostnad. När Ervin följde med för att stödja upp Örn vid dessa situationer, uppstod stora luckor centralt. Varberg var snabba på att identifiera ytan och vid ett tillfälle hittade de in centralt, spelade fram till ett avslut och träffade stolpen.
Det blev en tydlig påminnelse om balansgången i HIF:s defensiva struktur, vinner man den extra stabiliteten på kanten riskerar man att lämna mitten sårbar.Detta är baksidan med 4-4-2 , tappar man en innermittfältare blir mitten tunn.
Ervin tog även hand om hörnorna. Han slog två under första halvlek, en som var helt ok och en sämre. Han sprang dock oerhört mycket första 25 min, kanske mer än vanligt, då varje Varbergsanfall byggde på långbollar som tvingade honom att täcka stora ytor och vända hem.
Vid minut 28 märktes kanske ett första små tecken på lite trötthet, då han inte hängde på lika aggressivt i uppflyttningar. Men att spela i ett 4-4-2 med bara en mittfältskollega kräver just det att täcka enorma ytor, och han är ung nog att klara det.
När HIF skulle ta sin 3:e hörna bytte man hörntagare och kanske med rätt Gigovics tidigare hörnor var tyvärr inte av bästa kvalite men nu fick han en ny roll vid HIFs offensiva hörnor nu stannade han kvar som sista man på mittplan.
Centralt började det dock bli öppet igen vid en snabb kontring när Kjellnäs missbedömde situationen och Varberg skapade ännu ett bra läge efter inspel, men Brattberg räddade. När ytterbacken Örn klev upp i planen såg vi gång på gång hur Ervin tog hans position och stoppade kontringar. I minut 35 läste han av en kontring och bröt resolut.
Varberg fick generellt sett för mycket tid centralt. Det är just i sådana matcher Gigovic är ovärderlig – han springer, täcker och sätter in energi där det behövs. Matchen bröts ofta mellan minut 38 och 44 det var otroligt mycket frisparkar, vilket gav honom möjlighet att återhämta sig.
När spelet väl kom igång igen var han tillbaka med energi, hängde på i anfallen och visade kvalitet i passningsspelet både i enkla bollar och längre passningar. Än så länge utan felpass.
Halvtid kom, och matchen var jämn men tuff. Varberg hade de bättre lägena. HIF var bra med boll, men när de pressades tillbaka klev de inte tillräckligt högt upp.
Andra halvlek startade med ett offensivt byte. Max Svensson kom in för Akimey och gav energi. I minut 47 vann Ervin en brytning, HIF kontrade och ett anfall slutade med 1–0.
Men i minut 54 kom kvitteringen – 1–1 efter att bollen inte rensats bort. Målet låg inte på Ervin, snarare på samarbetet mellan ytterbacken Simon Bengtsson och yttern.
Varberg fick energi av målet och började skapa chanser. Brattberg gjorde en viktig räddning i minut 58. I minut 65 slog Ervin sitt första felpass för matchen. HIF:s spel centralt blev mer stillastående.
I minut 67 kom bytet som väckte frågor. Gigovic gick av, Assoma in. Från där vi satt såg han inte trött ut. Var det energi man ville få in? En taktisk förändring? Det är frågor vi tog med oss till Kleber efter matchen. Assoma tog över platsen rakt av, men hade inte samma arbetskapacitet eller ben som Ervin.
Därför tog vi chansen efter matchen.
Vi frågade Kleber rakt ut:
Kleber, hade du kunnat kommentera bytet du gjorde på Gigovic? Varför fick han inte 90 minuter idag?
Kleber svarade lugnt:
“Vi ville ha en förändring i och med att Assoma är bra på bollen och kontrollerar den mer än vad Gigovic gör. Gigovic är mer en löpare och får ut energin, medan Assoma kan ge oss en annan typ av bolltrygghet centralt.”
Vi ställde följdfrågan direkt:
Fick du ut det du ville av Assoma med bytet?
Kleber tvekade lite innan han svarade:
“Njaa… något bolltapp, men annars några momentum där han lugnar ner det. Han är duktig på det han gör, och spelarna är trygga i att spela in den på honom centralt i de ytorna.”
Kort efter bytet vände Varberg till 1–2. Vem gjorde målet? Videjskog – spelaren Ervin hade haft under uppsikt hela matchen. Assoma kom inte riktigt in i matchen och HIF tappade kontrollen centralt.
Ett farligt skott i minut 83 kunde ha blivit 2–2, men Varberg sjönk ner, försvarade och stängde ytorna. När Varbergs målvakt lade sig ner i slutet fick HIF samla sig och Kleber gav instruktioner vid sidlinjen – frågan är om de nådde fram kanske i slutändan ändå inte för förlust blev med 1-2 det efter 90+4 min spel i Helsingborg
Matchen slutade med en känsla av att HIF tappade balansen när Ervin gick av planen. Hans betydelse var tydlig under hela matchen – täckta ytor, positionsspel, brytningar, energi. Och det är i den här typen av matcher hans värde verkligen syns: inte i mål eller assist, utan i strukturen och tryggheten han ger laget.
Efter slutsignalen, när mediasamlingen runt Kleber hade lagt sig och vi fått våra svar om bytet, stod Ervin kvar vid spelargången. Han väntade på oss. Det blev en kort men givande pratstund – ögonblicket då studien på planen fick kompletteras med hans egna ord.
Vi började direkt:
– Det blev förlust, Ervin. Du fick slita hårt och springa mycket idag. Hur kommenterar du din insats?
Han svarade:
– Helt okej. Vi börjar ändå starkt som lag första 10–15 minuterna. Sen dippar vi lite, de får sina inkast och hörnor och så vidare, och då kommer de in i matchen. I andra halvlek börjar vi riktigt bra, vi styr matchen, sen släpper vi 1–1 där… och strax efter att jag går av kommer deras momentum som det drav nytta av och gör 1–2 också.
Vi följde upp:
– Vad tror du är anledningen att du inte får 90 minuter idag?
Han ryckte lite på axlarna:
– Det får du nog fråga Kleber. Jag vet inte faktiskt. Jag försöker alltid göra mitt bästa. Kanske han ville rotera lite. Det får man acceptera, han är tränaren och han bestämmer. Så är det bara.
Vi gick vidare till samarbetet på mitten:
– Hur är det att spela med Lukas Kjellnäs? Tycker du att ni funkar bra ihop?
Ervin nickade direkt:
– Ja, det tycker jag. Vi spelade hela förra säsongen tillsammans. Vi funkar bra ihop, vi talar samma språk på planen om man kan uttrycka sig så. Det är viktigt när man är två mittfältare – vi har lärt oss varandras egenskaper och hjälper varandra på plan.
Sen frågade vi om hans trivsel i Superettan och i HIF:
– Jag är otroligt nöjd. Klubben satsar verkligen på unga spelare och vill ge dem chansen att utvecklas, och det är jag ytterst tacksam för. Att spela i Superettan är inte dåligt som ung spelare, men HIF som klubb borde tillhöra Allsvenskan. Just nu är vi som klubb här, men vi måste göra grovjobbet och allt som krävs för att ta oss tillbaka till Allsvenskan. Som sagt – vi är här i denna liga just nu men vi måste kämpa ännu hårdare för att gå upp.
Till sist ställde vi frågan alla undrar:
– Om HIF inte går upp till Allsvenskan inom den närmsta framtiden – ser du din framtid fortfarande här, eller vill du sakta men säkert ta nästa steg till en högre nivå eller utomlands?
Ervin tittade upp och svarade utan tvekan:
– Just nu är jag här. Jag skrev på ett nytt kontrakt i december på tre år, så just nu fokuserar jag på HIF och inget annat. Jag kämpar för den här klubben och gör mitt yttersta för HIF. Just nu tänker jag inte längre än så – det är bara HIF som gäller.
Det var inga stora ord eller stora gester. Bara raka svar, med samma disciplin och fokus som på planen. Det är också det som gör honom till den spelartyp Kleber inte kan undvara.
Närstudien mot Varberg bekräftade bilden vi redan anat. Ervin Gigovic är inte spelaren som tar rubrikerna – han är spelaren som gör det möjligt för laget att prestera. I varje löpning, i varje positionsförflyttning, i varje stängd yta finns den osynliga skillnaden mellan balans och kaos.
Därför måste vi säga det tydligt: Ervin Gigovic är avgörande för HIF i Superettan 2025. Han är navet som håller ihop lagets balans, struktur och rytm – inte genom mål och assist, utan genom arbetskapacitet, positionsspel och defensiv disciplin.
Statistiken understryker det ögat redan sett: hög passningssäkerhet (78 %), många återerövringar (5,7 per match) och en arbetsyta som gör att Klebers 4–4–2 fungerar både i press och försvar. Mot Varberg syntes det klart – med honom på planen var ytorna stängda och pressen synkad. När han byttes ut tappade laget greppet centralt och matchen vände.
Han är helt enkelt spelaren som gör att andra kan glänsa. Den tysta motorn som ger trygghet. Och i ett HIF som bygger hela sin toppstrid på stabilitet centralt är hans närvaro inte bara viktig – den är helt avgörande för att laget ska ta sig tillbaka till Allsvenskan.
Som avslutning vill vi rikta ett stort tack till Helsingborgs IF, deras pressansvarige Midhat Kuduzovic, samt all personal som arbetade på Olympia under kvällen. Och självklart ett extra tack till Ervin Gigovic – som efter en tung förlust och över åtta kilometers uppmätt löpning i benen ändå tog sig tid att komma ut, pigg och fokuserad, och svara på våra frågor.
