Det har under de senaste dagarna varit rejäl uppståndelse kring IFK Göteborg. Trots att laget befinner sig på ett sportsligt givande träningsläger vid den spanska solkusten har oron letat sig in ändå. För ungefär en vecka sedan rapporterade Expressen att Benjamin Brantlind och IFK Göteborg var mycket nära en kontraktsförlängning, en uppgift som de flesta supportrar tog för given. I praktiken uppfattades affären som klar.
Men, bara någon dag senare ifrågasatte Aftonbladet uppgifterna. Ordentligt. Enligt deras rapportering var parterna istället långt ifrån varandra, framför allt ekonomiskt. Sportbladet uppgav samtidigt att en bonus på 100 000 kronor låg på bordet, en summa som stod i skarp kontrast till de miljonbelopp som tidigare nämnts i sammanhanget. Trots att dessa uppgifter borde ha väckt varningsklockor fortsatte vardagen relativt ostört.
Sedan publicerades en Instagram-story av kanske den mäktigaste silly-journalisten, Fabrizio Romano. Det är långt ifrån första gången Romano rapporterar om intresse för spelare som samtidigt befinner sig i kontraktsförhandlingar. Ser man till vilka spelare som ofta förekommer i hans rapportering finns en tydlig gemensam nämnare: agenten. HCM Sports Management, med Hasan Cetinkaya i spetsen, är Sveriges mest inflytelserika fotbollsagentur och representerar spelare som Viktor Gyökeres, Frenkie de Jong och Antonio Rüdiger. Under en längre tid har det florerat rykten om huruvida Cetinkaya betalat Romano för exponering. Mycket talar för att så är fallet.
Hur hamnade vi här?
Agenternas allt mer centrala roll är en naturlig följd av den moderna fotbollens utveckling. Att denna verklighet till slut även skulle nå Sverige är knappast förvånande. Samtidigt har svenska klubbar i flera fall agerat bra, inte minst i samband med uppmärksammade granskningar av agentverksamhet – däribland härvan kring Blash Hosseini.
Det ökade inflytandet är dock i grunden ett symptom på en förändring inom fotbollen. Lojalitet och klubbhjärta har i många fall fått stå tillbaka för pengar och karriärstrategi. Spelare byter klubbar med allt kortare intervall och fokus ligger ofta på nästa steg snarare än långsiktig tillhörighet. Det har i sin tur stärkt agenternas position ytterligare.
Motkrafter finns fortfarande inom svensk fotboll, inte minst genom granskande journalistik där Fotboll STHLM burit ett tungt ansvar. Samtidigt är det oroväckande att allt yngre spelare knyts till stora agenturer.
Och vem är egentligen jag i att klandra dem? Löftena som ges är ofta lockande.
Banjo-soppan
Så står IFK Göteborg nu inför ett dilemma: är klubbens kanske största talang på tio år på väg bort – eller inte? I nuläget finns det mest spekulationer. På sociala medier har det under de senaste dagarna vuxit fram drev riktade mot såväl IFK Göteborg som Benjamin Brantlind och hans representanter. Att se en 17-åring, som så sent som i somras stod på läktaren bland supportrarna, utsättas för grova påhopp är djupt beklagligt.
Samtidigt är Brantlind inte utan ansvar. Han har gjort ett val, sannolikt efter att ha vägt olika alternativ. Därmed har han också en egen vilja i frågan.
Ingen spelare har rätt till speltid enbart på grund av sin ålder. Det finns argument för varför Brantlind bör spela, men ingen seriös elitverksamhet kan eller ska garantera speltid. Med det sagt råder det knappast någon tvekan om att han förr eller senare kommer att slå sig in i laget.
IFK Göteborg befinner sig dock i en besvärlig rävsax. Antingen riskerar klubben att tappa en exceptionell talang – ett sportsligt misslyckande – eller så tvingas man kompromissa gentemot en stark tredje part. Paradoxalt nog framstår det senare som det minst dåliga alternativet.
Slutsatser
Hela denna situation väcker flera frågor. För det första tycks källkritiken stundtals vara obefintlig, inte minst kring de svenska "Fabrizio-kopiornas" texter. För det andra gynnar drevet och spekulationerna i praktiken endast en aktör: HCM Sports Management. I dag är all exponering värdefull.
Förhoppningen är fortfarande att Benjamin Brantlind blir kvar. Han har själv varit tydlig med vad IFK Göteborg betyder för honom. Det är ord som förtjänar att tas på allvar. Samtidigt finns en grundprincip som alltid måste stå fast, ingen individ är, eller kommer någonsin att vara, större än klubben.
