Spelas den roligaste fotbollen i Europa i Nijmegen? Det kan mycket väl vara så. Tränaren Dick Schreuder har tagit det klassiska mitten/bottenlaget NEC till toppskiktet av Eredivisie och cupfinal med en taktik grundad på en enkel princip: Full fart framåt!
Vilka är NEC?
NEC, som står för Nijmegen Eendracht Combinatie , bildades 1910 genom en sammanslagning av Eendracht, som grundats tio år tidigare, och NVV som grundats 1908, båda föregångarna hade kommit till av att man inte fått vara med i Quick 1888, den stora klubben i Nijmegen på den tiden. Det dröjde till 1936, efter att ha fallit på målsnöret en rad gånger, innan man tog sig upp i högsta serien för första gången. Sen förblev NEC en jojoklubb i decennier, i perioder plågade av ansträngd ekonomi. När holländsk fotboll professionaliserades med bildandet av Eredivisie 1956 var NEC inte med på tåget utan hamnade i den semiprofessionella tredjeligan.
På 1960-talet ändrades det då kommunen i Nijmegen började bidra mer ekonomiskt. 1967 tog man sig upp i Eredivisie och etablerade sig där med spelare som mittfältsstjärnan Frans Thijssen som senare hamnade i Ipswich på 1997-1998 tränade Malmö FF. Stödet för klubben hade växt och man hade fina publiksiffror, ofta runt 14 000 på De Goffertstadion.
Men det för holländsk fotboll magiska året 1974 slutade med nedflyttning för NEC och efter det blev man återigen en jojoklubb. Ekonomin blev ansträngd igen då man saknade starka sponsorer och 1987 var klubben bankrutt och räddades endast av att 80 procent av kreditorerna klubben var skyldig pengar kvittade kraven.
Den nya ordföranden Henk van de Water lyckades stabilisera skeppet och dra in nya sponsorer på 90-talet. Klubben fortsatte dock vara en typisk jojoklubb. 2003 stack man upp som femma, och 2008 tog man sig ut i Europa för ett UEFA-cupäventyr. Spelare som Lasse Schöne, Collins John och Jhon van Beukering (aka Johnny Burger King) tog laget till sextondelsfinal där Hamburg blev för svåra. Men efter tjugo år i Eredivisie åkte man ur 2014. Man studsade genast tillbaka nästa år – men åkte ur igen 2017. Hissåkandet mellan divisionerna var igång igen.
2021 ledde Rogier Meijer NEC tillbaka till Eredivisie igen, och etablerade klubben som ett stabilt mittenlag med en ung kärna egna talanger och en positiv fotboll.
NEC = Kalmar FF?
Nijmegen och NEC kan jämföras med Kalmar och Kalmar FF. En klubb från en historisk stad i landets östra delar med ett lite bonnigt rykte, ett ständigt jojoåkande mellan serierna periodiskt avbrutet av goda år, och en stor ungdomssektion med en tradition av bra talangutveckling som grund för klubben.
Dick Schreuder tog över som tränare inför säsongen. Vem är Dick Schreuder? Han är lillebror till Alfred Schreuder, som 2022/23 hade en extremt misslyckad vända som tränare i Ajax och även varit assisterande i FC Barcelona under Ronald Koemans tid. Dick har länge stått i Alfreds skugga.
Ingen av dem hade några stora spelarkarriärer, men Alfred spelade ändå en del i Feyenoord, medan Dick utöver sju matcher för PSV i början av sin karriär mest harvade runt i Go Ahead Eagles och RKC. Medan Alfred varit tränare i Twente, Ajax, Hoffenheim, Barcelona (assisterande) och Club Brügge var Dick tränare i amatörlaget Katwijk, del av staben i Philadelphia Union, assisterande till brorsan i Hoffenheim och assisterande i Vitesse. Hans första huvudtränarjobb på proffsnivå var med Zwolle 2021. De åkte ur Eredivisie 2022, men han lyckades föra dem tillbaka nästa år med offensiv fotboll.
Efter det tog han det udda steget till Castellón i spanska trean. Med frejdig offensiv fotboll tog han dem upp i Segundan men fick sparken i januari förra året. Till sommaren vågade NEC satsa på honom.
Det som föranledde att NEC ville satsa på Dick Schreuder, det som gjort att han trots de beskedliga klubbadresserna stuckit ut och blivit en snackis inom holländsk fotboll är den här offensivlustan. Dick Schreuder är en kompromisslös ideolog, i en tid när många andra holländska fotbollstränare blivit mer pragmatiska och likriktade.
Ideologin framför allt
Det är lätt att tänka att holländare står för offensiv fotboll, och visst är grundinställningen mer anfallsinriktad än i Sverige och många andra fotbollsländer. Men ibland känns det som att en viss försiktighet smugit sig in i holländsk fotboll och många tränare verkar mest fokuserade på att dominera matcher genom att vinna bollinnehavet utan att nödvändigtvis rada upp målchanser.
Dick Schreuder står för något annat. Hans lag går till anfall hela tiden. Verkligen hela tiden. Med ett högt presspel vill NEC ta tillbaka bollen så snabbt som möjligt. Med bollen är det inget bolltrillande bara för att behålla den inom laget, inget vila med bollen eller långsamt etablerande. Utan man försöker helt enkelt gå till anfall direkt, om och om igen.
Effektivt har det också visat sig vara. NEC ligger för närvarande fyra i Eredivisie, 1 poäng bakom Ajax på tredjeplats. I dagarna blev man klara för cupfinal för sjätte gången i klubbhistorien efter att ha besegrat PSV med 3-2 i en på NEC-manér typiskt svängig match.
Laget formeras i en 3-4-3-variant där Schreuder genom att få spelarna att springa häcken av sig hela tiden på ett imponerande sätt lyckas täcka planens alla delar. Gamle landslagsmålvakten Jasper Cillessen återvände till moderklubben häromåret och är en trygg sista utpost. Trebackslinjen leds av Philippe Sandler, en spelskicklig Ajax-fostrad kille som egentligen inte är den bästa backen på de rent defensiva aktionerna, men som är väldigt skicklig med bollen vid fötterna och därmed är central i speluppbyggnadsfasen. Hans defensiva svagheter kompenseras av att turkiske bjässen Ahmetcan Kaplan, inlånad från Ajax, alltid finns vid hans sida och täcker upp. Till höger om Sandler föredrar Schreuder oftast Brayann Pereira eller Eli Dasa som båda i grunden är högerbackar och därmed naturligt breddar vid behov.
Navet i laget är innermittfältsduon Kodai Sano och Darko Nejasmic. De främsta exemplen på NEC:s mycket lyckade scouting på senare år. Inte minst har de varit väldigt framgångsrika med att plocka duktiga unga spelare från Japan. Sano det främsta exemplet på det, tvåvägsspelaren har varit Eredivisies kanske bästa mittfältare denna säsong. Han får mest uppmärksamhet, kroaten Nejasmic bredvid honom gör ett stort jobb i det tysta. Egenfostrade Dirk Proper har också bidragit mycket trots svåra skadebekymmer.
På flankerna startar oftast Sami Ouaissa till höger och Basar Önal till vänster. Två unga talanger som båda är yttrar som tidigare legat i kedjan i en 4-3-3, det är alltså inte frågan om några wingbacks här utan det är offensivt viktade spelare.
För fronttrion är det främst en kvartett som slåss om platserna. Den unge fransosen Noé Lebreton, japanen Koki Ogawa och de två Eredivisie-veteranerna Tjaronn Chery och Bryan Linssen. Ogawa har gjort 8 mål och 4 assist, men de senaste matcherna har Schreuder föredragit Lebreton, Chery och Linssen. En tredje japan, Kento Shiogai, spelade till sig en transfer till Wolfsburg i januari.
Oavsett motstånd – attackera
Utmärkande för NEC:s offensiv, bortsett hur energisk den är, är variationen och kollektivismen i den. Målen kommer från många olika håll: Ogawa har gjort åtta, Linssen och Chery sju var, Ouaissa och Önal fem var. Sano, Nejasmico och Proper tre var. Och målen kommer till på olika sätt. NEC kan bygga bakifrån och spela sig igenom smånätt och hitta in mellan linjerna centralt. Man kan också spela omställningsfotboll med snabba spelvändningar. Man kan också ta sig fram på kanterna och då kan yttrarna gå på avslut själva men man räds heller inte inläggsspel.
Två matcher på senare tid definierar Schreuders NEC. Dels cupsemifinalen mot PSV i veckan. Suveräna PSV är på väg att springa hem Eredivisie i fullständigt överlägsen stil. Anpassa sig, lägga sig på försvar? Nej, Schreuder höll fast vid sin ideologi. Det gav en tidig ledning genom Linssen. Det ledde också till att PSV vände till 1-2 inom tjugo minuter. Men sen vände NEC tillbaka efter kvitteringsmål av Dasa och segermål av Önal.
Noé Lebreton och Kodai Sano kraschar ESPN:s tv-studio efter segern mot PSV.
Den andra matchen var borta mot Ajax för några veckor sen. På något sätt slutade det bara 1-1 efter att Mika Godts gett Ajax ledningen sent i första halvlek och Nejasmic kvitterat i andra. Men det var nog den mest underhållande 1-1-matchen på länge där båda lagen fortsatte gå för segermålet hela tiden. Ajax hade nog med chanser för att avgöra matchen om man varit mer skärpta. 9 skott, 4 på mål och alla de fyra riktigt nära. NEC? De fick iväg 17 avslut, 9 på mål. Det har man nästan aldrig sett ett bortalag göra på Johan Cruijff Arena.
Oavsett motstånd – Schreuder är kompromisslöst ideologisk.
Är det alltid det klokaste sett till att vinna varje match? Kanske inte. Men det gör NEC till det kanske roligaste laget att se på. Och – det har gjort de bättre än någonsin förr. Femteplatsen 2002/03 är NEC:s bästa ligaplacering någonsin. Nu ligger man i en tät strid om tredjeplatsen med Ajax. Och för sjätte gången har man nu tagit sig till cupfinal. De fem tidigare har alla slutat med förlust. Men mot AZ den 19 april kommer man ha en större chans att vinna än någonsin tidigare.
