Två klubbar med trofasta och - ofta - smått galna fans. Två klubbar med de mest ikoniska centrarna genom historien. Men också två klubbar som egentligen inte har någon superstark rivalitet eller relation till varandra. Visst Everton snodde managern Gordon Lee från Newcastle genom att fördubbla hans lön på 1970-talet. Lägg därtill att Evertons ägare på 1990-talet sålde centerikonen med Everton-tatueringar - Duncan Ferguson - bakom ryggen på alla till just Newcastle och vid samma tid lämnade Everton-supportern Gary Speed (i salig åminnelse) sitt älskade The Toffees för Newcastle i samband med att han ansåg att klubben sköttes alldeles för dåligt.
Kampen om sjundeplatsen
Det finns sannolikt fler infekterade övergångar genom åren, men ändå inte tillräckligt för att få upp den där riktigt tunga rivaliteten. De stora klubbarna i nordväst och nordost lever på samma galna sätt för sin fotboll, men lite i olika världar. Idag är det dock dags för en - i skuggan av mycket annat - viktig match. Båda klubbarna sitter nämligen i vinnarhålet - som man säger i travsammanhang - för att nå upp till kampen om en sjundeplats, vilket leder till Europa.
Pickford och den lille svikaren Gordon
Jordan Pickford är uppvuxen i Sunderland och det finns två klubbar i hans hjärta, och Newcastle är definitivt inte en av dem. Räkna med samma gamla ilskna mottagande som vanligt på St James´, vilket är något som brukar sporra Pickford. För Evertons del handlar det om att vi kanske får möta den lille svikaren Anthony Gordon. Fostrad i Everton, men det hade ingen betydelse för den ständige lycksökaren när Newcastle erbjöd fina pengar och Europaspel. Nu glunkas det om att han är missnöjd och vill till Arsenal. Det är en kille man inte kan räkna med när det blåser. För evigt utfryst i den blå delen av Merseyside. Med rätta.
Bra skadeläge för Everton
I övrigt ser det bra ut på Evertons skadelista, medan Newcastle har en av Premier Leagues värsta skadelägen. Det är endast Charly Alcaraz som saknas för The Toffees som också gjorde också en bra match hemma mot Man U. En match där det blev så tydligt att vi saknar de där toppkvaliteterna som avgör fighter hos våra offensiva spelare.
Kvalitet saknas - men inte hjärta
Det är något vi kommer att får brottas med under hela säsongen och som David Moyes är helt öppen med. Så räkna med samma igen - de blå kommer spela med hjärtat, men vi får se hur långt det räcker. Generellt sett är vi starkare på bortaplan än hemma på Hill Dickinson.
Siktar mot Europa
Målet för Moyes är nog Europa, men han är också medveten om truppens svagheter, något som jag tror kan rättas till under sommaren, då det tydligen finns resurser att förstärka laget. Men fram till dess får vi ta en match i taget och lita på de spelare som burit oss hittills, det vill säga Jordan Pickford, James Garner och Kiernan Dewsbury-Hall. Det är ur den trion vi alltid vaskar fram de moment som vinner matcherna.
Dags för Ndiaye att vakna?
Vi får också hoppas på ett uppvaknande av Iliman Ndiaye, som sett trött ut efter vinsten i AFCON. Dessutom lite ensam att bära det kreativa ansvaret, sedan Jack Grealish skadades. Det är alldeles uppenbart på hur många sätt vi saknar Grealish.
Everton (rimlig uppställning):
Pickford - O´ Brien, Tarkowski, Keane, Brathwaite - Garner, Gana Guye - Ndiaye, Dewsbury-Hall, Armstrong - Barry
