Fem spaningar efter Djurgårdens IF – GAIS

Ett drama i två akter – men var fanns slutprodukten?
Första halvlek var en ganska trög tillställning där hemmaspelarna stundtals kändes otajmade och steget efter – men där de klara chanserna samtidigt lös med sin frånvaro. I halvtid gjorde tränarna vissa taktiska omdispositioner och Djurgården kunde koppla grepp på ett tydligare sätt, påeldade av en röststark hemmapublik. Mot slutet av matchen hade hemmalaget ett tydligt initiativ med mycket energi och fantasifulla kombinationer. GAIS stack upp då och då men det var hemmalaget som stundtals hade ett mycket stort tryck på motståndarnas mål. Trots att det under en längre period kändes som att ett ledningsmål skulle komma när som helst slutade matchen mållös. Djurgården står därmed på ett mål framåt på fyra allsvenska matcher – och det målet har gjorts av en back. I Europa har det visserligen sett annorlunda ut, men i seriespelet verkar man sakna skärpan i anfallet. Namn som Priske, Sawo och Haarala verkar behöva många, många chanser för att få bollen i nät – något som gör laget extremt beroende av den klass som spelare som Gulliksen och Tokmac normalt bidrar med. När det inte stämmer för dem blir det alltför tandlöst framåt – och avsaknaden av slutprodukt är något som kommer att kosta många poäng i år om problemen fortsätter. Det går inte att komma ifrån känslan att det i truppen saknas en naturlig nummer 9 av hög klass – det som Djurgården hade i Deniz Hümmet fram till helt kort före den allsvenska premiären.

En chansning som gick hem
Djurgården är som bekant i semifinal i Europa Conference League efter succén mot Rapid Wien. Men Europatruppen har sina begränsningar. Jacob Rinne var riktigt bra mot Rapid, men en skada på honom skulle innebära att DIF måste kasta in helt oprövade 19-åringen Max Croon i klubbens största sportsliga utmaning någonsin – dubbelmötet mot Chelsea. Förväntningen var därför att tränarstaben skulle satsa på Filip Manojlovic mot GAIS, för att inte riskera någon skada på Rinne. I stället valde man att ge den meriterade keepern chansen att surfa vidare på sin formvåg – och det föll väl ut. Rinne briljerade stundtals med sina fötter – och i den andra halvleken var han nära assistpoäng efter att ha frispelat Tokmac Nguen. Även om han blev sittande i gräset under en sekvens i den första halvleken verkar målvakten ha tagit sig oskadd genom matchen. Vågar man chansa med belastningen på nytt på torsdag när Öster gästar 3Arena? Det är nog tveksamt.

Gubben kan än
Det var en lång följetång innan flytten blev av och Albin Ekdal vände hem till Sverige för att avsluta karriären i klubben i sitt hjärta. Men det blev ingen lätt start och elaka tungor har viskat om att flytten från Italien kom lite väl sent. Lite otur med skador inledningsvis – och sedan kom den uppmärksammade schismen med firma Bergstrand–Lagerlöf, efter att mittfältaren lämnats utanför spelartruppen till Conference League. En del undrade hur den gamla kroppen skulle hantera kontinuerligt spel på konstgräs och inför säsongen menade tränarna att 35-åringen nu främst konkurrerade som mittback. Men i takt med stigande form och flera skador på mittfältet har situationen ändrats. Mot GAIS blev det visserligen inte mer än 54 minuter innan Daniel Stensson ersatte, men fram till dess fick Djurgårdspubliken se en hungrig och motiverad spelare som bidrog med energi, vann boll och stöttade upp mittlåset på ett föredömligt sätt. Mycket talar för att Ekdal nu kommer att vara en viktig bricka under den allsvenska våren.

Mitt i ett minfält – vem kommer levande ut?
När Djurgården vann (0-1) borta mot Sirius 5 april inleddes vad som skulle bli en mycket tuff period för laget återhämtningsmässigt. Inför det första mötet med Rapid Wien hade man fyra hela dagar för återhämtning, men inför derbyt mot Hammarby bjöds det bara på två dagar – och mot Rapid (returen) och GAIS tre dagar. DIF har redan en diger skadelista, där flera namn dessutom är borta länge. Piotr Johansson, Rasmus Schüller, Mikael Marqués, Malkolm Nilsson Säfqvist, Patric Åslund – och senast mot Rapid då även Nino Zugelj och Oskar Fallenius. Inför dagens match ströks Miro Tenho ur truppen ur sista stund med oklar status. Man hade förstås önskat att de spelare som fortfarande är hela skulle kunna få en veckas återhämtning någonstans, men faktum är att man befinner sig mitt i ett minfält. Öster väntar redan på torsdag, men därefter är det två matcher i veckan som gäller i nästan en månad till. Djurgården hoppas på att flytta mötet med BP, men om det inte går är det tre dagar mellan den matchen och det första mötet med Chelsea – och tre dagar senare är det söndagsderby mot AIK. Därefter Chelsea igen på torsdagen – och så Blåvitt följande måndag. Svenska lag har historiskt varit bortskämda med att inte spela mer än en match i veckan och sällan har väl klubben haft en så stor utmaning i tufft schema i kombination med diger skadelista. Tränarstab och fysteam står nu inför en monumental utmaning i att få ihop konkurrenskraftiga elvor samtidigt som man undviker nya skador och hoppas på förstärkning från sjukstugan.

Rätt verktyg i lådan?
Allsvenskan har inför säsong 2025 känts mer oviss än på länge – och överraskningarna fortsätter att dugga tätt. Djurgården är ett av lagen som tippats högt men som hittills inte fått det att stämma spelmässigt, frånsett då kanske premiären mot Malmö, där man ändå förlorade. Fotboll kan också vara en gåtfull sport. När man fyra omgångar in i serien kastar en blick på tabellen är det heller ingen lustig läsning. I ensam topp återfinns tvillingrivalen AIK, som med turbulens i ledningen och utan att övertyga spelmässigt ändå lyckats skrapa ihop tre vinster och ett oavgjort resultat. En poäng bakom återfinns Hammarby, som sett fantastiskt starka ut hemma, men som i helgen bjöd på ett rejält bottennapp borta på Strandvallen. Ingen ska nog inbilla sig att tabellställningen som den ser ut nu ska stå sig efter 30 spelade omgångar, men för Djurgårdens del är läget klart oroväckande. Sirius, Öster, Halmstad och Värnamo är de enda lag man har bakom sig i tabellen – och tre av dessa har pekats ut som tydliga nedflyttningskandidater. Djurgården är Sveriges näst rikaste klubb och har på senare år abonnerat på topplaceringar. Skador och Europaspel är förstås komplicerande faktorer, men Blåränderna ska inte ha någonting på den nedre tabellhalvan att göra. Den sportsliga ledningen har nu en del att fundera på och måste här och nu försöka göra det bästa man kan med det man har till förfogande. När sommarfönstret väl öppnar skulle det samtidigt inte förvåna om Bosse Andersson får en längre shoppinglista av tränarna, som i nuläget saknar alternativ både här och där.

* * *

Håller du med i redaktionens spaningar – eller har du någon egen slutsats du vill dela med dig av? Gör gärna din röst hörd i kommentarsfältet, men tänk på att hålla en god ton!