Värnamo
2025-03-26 18:26
Försäsongen är över - frågor och förväntningar inför premiären
"Försäsongen är över och snart väntar den allsvenska premiären mot Sirius. Värnamos uppladdning har bjudit på både positiva inslag och en del frågetecken. Hur står sig laget inför säsongen? Här summeras försäsongen samtidigt som vi lyfter några av de viktigaste frågorna inför seriepremiären
Erik Larsson
Alla matcher på försäsongen är färdigspelade och snart väntar det första riktiga testet; den allsvenska premiären mot Sirius. Försäsongen kan beskrivas som spretig, det finns positiva saker att ta fasta på men också flera orosmoln. Mitt i allt finns brasklappen: det är ”bara” försäsong, och ja, svenska cupen betraktar jag som en del av försäsongen.
Under marsmånad har Värnamo spelat mot Falkenberg, Landskrona och Helsingborg. Den första matchen vann Värnamo med 1-0 efter en fullträff från Zeljkovic. Trots vinsten så var det en ganska medelmåttig insats från IFK, man hade svårt med chansskapandet och bolltrillandet gick långsamt. Defensivt var det ”okej” men på slutet kom FFF upp högre och pressade Värnamo, bla hade Ekblom och Shears varsin möjlighet.
Mot Landskrona blev det 1-1. Värnamo gjorde en hyfsad första halvlek där försvarsspelet var kompakt samtidigt som man hotade i anfallsspelet med djupledsbollar. Johansson, som var Värnamos målskytt, gjorde en väldigt bra insats där han ständigt hotade och skapade chanser. I den andra halvleken så var dock Värnamo mer passiva och man bjöd in Landskrona, som i sin tur kvitterade efter mål av Lindman. IFK kom dessvärre aldrig i gång efter Halvtidspausen utan då gick allt på halvfart.
I den tredje och sista matchen så blev det vinst med 3-1. Man började väldigt starkt och redan i matchupptakten kommer 1-0 av Wenderson. Värnamo hade det dock jobbigt under bataljens gång, särskilt i speluppbyggnaden där Helsingborgs press bet. Skåningarna lyckades också få in en kvittering via Svensson. Innan halvtidspausen var det dock IFK som fick skratta sist efter ett mål från Kalu. Målskytten gjorde ytterligare en balja efter halvtidspausen och fastställde således slutresultatet vilket var 3-1. Under matchen gjorde IFK en godkänd insats ur defensiv synvinkel, men Värnamos prestationen i helhet var dock medioker trots tre mål. Möjligen kan man lyfta effektiviteten som något positivt.
Om man ser på försäsongen som helhet; det har spelats tio matcher och på dessa har det blivit tre vinster, tre oavgjorda och fyra förluster. Man har gjort 14 mål framåt och släppt in 15 mål. Av de fyra förlusterna så kom tre i svenska cupen, och då var målskillnaden 5-9. Jag tycker inte att försäsongen varit särskilt bra. Defensiven har tidvis sett instabil ut och undertecknad anser exempelvis att Grozdanic och Larsson presterat sämre än innan. Möjligen kan man ge eloge till nyförvärvet Björnström som är en offensiv kraft på vänsterkanten.
I offensiven så har man det generellt svårt med målskyttet. Det kan förklaras med att spelet går långsamt och att det är få lagskärrande passningar som öppnar upp möjligheter. Kalu har flera kvalitéer men det är osäkert om han kan betraktas som en pålitlig målskytt. Noterbart är att sedan Sibila blev tränare, vilket var i somras, så har Kalu gjort noll mål i tävlingsmatcherna som spelats.
Trots allt detta så vill jag undvika att låta allt för alarmistisk. Jag var på eventet ”Fotbollssnack” som arrangerades i Gummifabriken i Värnamo. På eventet bjöds olika personer med koppling till IFK in och de intervjuades framför allmänheten. Under tillställningen deltog Simon Thern och han fick frågor kring försäsongen. Thern höll med om att det funnits brister, men han menade att försäsongen inte ger någon säker fingervisning kring hur det blir i Allsvenskan. Han nämnde själv Öster som exempel, 2019 var de fast i Superettans bottenstrid trots att de slog ut Malmö i cupen. Undertecknad delar Therns syn på korrelationen mellan försäsongen och seriespel, det är för osäkert för att kunna dra några direkta slutsatser.
Funderingar kring säsongen:
Inför varje säsong så finns det frågor som man funderar kring. Hur blir det egentligen med det ena och det andra? Även den störste pessimisten har ett visst hopp strax innan den första avsparken. Härunder har jag listat fem funderingar inför det som väntar.
Det första är givetvis arenan. Värnamo fick som bekant ingen förlängd dispens och sedan början på mars pågår arbetet med att få Finnvedsvallen godkänd för allsvenskt spel. Det är totalt 60 åtgärder som måste genomföras, och byggnadsarbetarna jobbar så fort de kan. Det är i nuläget osäkert om omgång ett blir en riktig hemmamatch eller inte. Vid sidan av detta pågår processen med den nya arenan, där Värnamo måste få en uppdaterad detaljplan godkänd. En fråga som man kan fundera kring är; om det tar lång tid att genomföra de nämnda 60 åtgärderna, hur kommer Värnamo att påverkas sportsligt och ekonomiskt? En annan fråga handlar om den helt nya arenan. Behövs ens en helt ny arena efter att byggnadsarbetarna uppgraderat Finnvedsvallen? Eller framstår det som en onödig kostnad?
En annan fundering rör lagkänslan, hur kommer den att vara i år? Att döma av Therns uttalande efter Landskrona-matchen så var lagkänslan dålig ifjol. Ett problem kan ha varit att det funnits spelare i truppen som inte vill vara där utan drömmer sig bort till nya platser. Kvar i IFK är dock fortfarande Wenderson som flörtade öppet med Hammarby i somras, samt Kalu som också uttryckt en vilja att lämna. Om Värnamo har en dålig vår med krampaktigt spel så kan det spridas en frustration i laget och då behövs det en bra gruppdynamik.
Det ska också bli intressant att se hur Sibilas första hela säsong blir. Hösten var knappast perfekt, men IFK är kvar i Allsvenskan och då är det svårt att underkänna honom. Nu har han fått en försäsong där han kunnat förbereda laget och dessutom fått in en del nya spelare som har kvalité. Det som framför allt var ett orosmoln i höstas var anfallsspelet som gick långsamt och trögt, vilket det även gjort under försäsongen. Hoppingivande är dock att Sibila kommer att coacha laget tillsammans med Robin Asterhed som haft framgångar med Värnamo tidigare.
Inför säsonger så finns det alltid förhoppningar om att spelare som är okända för den breda allmänheten ska kliva fram och få sig ett genombrott. Just nu är de två lirare som kittlar lite extra, och det är Alsalkhadi och Bilalovic som gjort bra insatser på försäsongen. Båda två har både snabbhet och teknik vilket gör att de kan skapa offensiva farligheter på egen hand. Det vore särskilt kul om Bilalovic lyckades eftersom det är en egenfostrad produkt. Samtidigt har Bilalovic hypats förut men utan att få träff. En annan lirare som gjort det hyfsat på försäsongen är mittbacken Rapp som utmärker sig med bolltrygghet. Kanske blir det hans år?
Slutligen ska det givetvis bli spännande att se Cibicki. Jag vet inte hur många spelare som varit borta från proffsfotbollen i fyra år och sedan återvänt. Kommer han kunna komma i närheten av sin toppform? Eller kommer hans frånvaro synas för mycket? Han har faktiskt fått beröm för sina insatser på träningar och han nätade i en match med U21-laget. Sannolikt kommer det dock ta tid för Cibicki att komma in i tempot igen. Hans avstängning mellan den första april och tolfte maj är en olycklig omständighet i sammanhanget.
Under marsmånad har Värnamo spelat mot Falkenberg, Landskrona och Helsingborg. Den första matchen vann Värnamo med 1-0 efter en fullträff från Zeljkovic. Trots vinsten så var det en ganska medelmåttig insats från IFK, man hade svårt med chansskapandet och bolltrillandet gick långsamt. Defensivt var det ”okej” men på slutet kom FFF upp högre och pressade Värnamo, bla hade Ekblom och Shears varsin möjlighet.
Mot Landskrona blev det 1-1. Värnamo gjorde en hyfsad första halvlek där försvarsspelet var kompakt samtidigt som man hotade i anfallsspelet med djupledsbollar. Johansson, som var Värnamos målskytt, gjorde en väldigt bra insats där han ständigt hotade och skapade chanser. I den andra halvleken så var dock Värnamo mer passiva och man bjöd in Landskrona, som i sin tur kvitterade efter mål av Lindman. IFK kom dessvärre aldrig i gång efter Halvtidspausen utan då gick allt på halvfart.
I den tredje och sista matchen så blev det vinst med 3-1. Man började väldigt starkt och redan i matchupptakten kommer 1-0 av Wenderson. Värnamo hade det dock jobbigt under bataljens gång, särskilt i speluppbyggnaden där Helsingborgs press bet. Skåningarna lyckades också få in en kvittering via Svensson. Innan halvtidspausen var det dock IFK som fick skratta sist efter ett mål från Kalu. Målskytten gjorde ytterligare en balja efter halvtidspausen och fastställde således slutresultatet vilket var 3-1. Under matchen gjorde IFK en godkänd insats ur defensiv synvinkel, men Värnamos prestationen i helhet var dock medioker trots tre mål. Möjligen kan man lyfta effektiviteten som något positivt.
Om man ser på försäsongen som helhet; det har spelats tio matcher och på dessa har det blivit tre vinster, tre oavgjorda och fyra förluster. Man har gjort 14 mål framåt och släppt in 15 mål. Av de fyra förlusterna så kom tre i svenska cupen, och då var målskillnaden 5-9. Jag tycker inte att försäsongen varit särskilt bra. Defensiven har tidvis sett instabil ut och undertecknad anser exempelvis att Grozdanic och Larsson presterat sämre än innan. Möjligen kan man ge eloge till nyförvärvet Björnström som är en offensiv kraft på vänsterkanten.
I offensiven så har man det generellt svårt med målskyttet. Det kan förklaras med att spelet går långsamt och att det är få lagskärrande passningar som öppnar upp möjligheter. Kalu har flera kvalitéer men det är osäkert om han kan betraktas som en pålitlig målskytt. Noterbart är att sedan Sibila blev tränare, vilket var i somras, så har Kalu gjort noll mål i tävlingsmatcherna som spelats.
Trots allt detta så vill jag undvika att låta allt för alarmistisk. Jag var på eventet ”Fotbollssnack” som arrangerades i Gummifabriken i Värnamo. På eventet bjöds olika personer med koppling till IFK in och de intervjuades framför allmänheten. Under tillställningen deltog Simon Thern och han fick frågor kring försäsongen. Thern höll med om att det funnits brister, men han menade att försäsongen inte ger någon säker fingervisning kring hur det blir i Allsvenskan. Han nämnde själv Öster som exempel, 2019 var de fast i Superettans bottenstrid trots att de slog ut Malmö i cupen. Undertecknad delar Therns syn på korrelationen mellan försäsongen och seriespel, det är för osäkert för att kunna dra några direkta slutsatser.
Funderingar kring säsongen:
Inför varje säsong så finns det frågor som man funderar kring. Hur blir det egentligen med det ena och det andra? Även den störste pessimisten har ett visst hopp strax innan den första avsparken. Härunder har jag listat fem funderingar inför det som väntar.
Det första är givetvis arenan. Värnamo fick som bekant ingen förlängd dispens och sedan början på mars pågår arbetet med att få Finnvedsvallen godkänd för allsvenskt spel. Det är totalt 60 åtgärder som måste genomföras, och byggnadsarbetarna jobbar så fort de kan. Det är i nuläget osäkert om omgång ett blir en riktig hemmamatch eller inte. Vid sidan av detta pågår processen med den nya arenan, där Värnamo måste få en uppdaterad detaljplan godkänd. En fråga som man kan fundera kring är; om det tar lång tid att genomföra de nämnda 60 åtgärderna, hur kommer Värnamo att påverkas sportsligt och ekonomiskt? En annan fråga handlar om den helt nya arenan. Behövs ens en helt ny arena efter att byggnadsarbetarna uppgraderat Finnvedsvallen? Eller framstår det som en onödig kostnad?
En annan fundering rör lagkänslan, hur kommer den att vara i år? Att döma av Therns uttalande efter Landskrona-matchen så var lagkänslan dålig ifjol. Ett problem kan ha varit att det funnits spelare i truppen som inte vill vara där utan drömmer sig bort till nya platser. Kvar i IFK är dock fortfarande Wenderson som flörtade öppet med Hammarby i somras, samt Kalu som också uttryckt en vilja att lämna. Om Värnamo har en dålig vår med krampaktigt spel så kan det spridas en frustration i laget och då behövs det en bra gruppdynamik.
Det ska också bli intressant att se hur Sibilas första hela säsong blir. Hösten var knappast perfekt, men IFK är kvar i Allsvenskan och då är det svårt att underkänna honom. Nu har han fått en försäsong där han kunnat förbereda laget och dessutom fått in en del nya spelare som har kvalité. Det som framför allt var ett orosmoln i höstas var anfallsspelet som gick långsamt och trögt, vilket det även gjort under försäsongen. Hoppingivande är dock att Sibila kommer att coacha laget tillsammans med Robin Asterhed som haft framgångar med Värnamo tidigare.
Inför säsonger så finns det alltid förhoppningar om att spelare som är okända för den breda allmänheten ska kliva fram och få sig ett genombrott. Just nu är de två lirare som kittlar lite extra, och det är Alsalkhadi och Bilalovic som gjort bra insatser på försäsongen. Båda två har både snabbhet och teknik vilket gör att de kan skapa offensiva farligheter på egen hand. Det vore särskilt kul om Bilalovic lyckades eftersom det är en egenfostrad produkt. Samtidigt har Bilalovic hypats förut men utan att få träff. En annan lirare som gjort det hyfsat på försäsongen är mittbacken Rapp som utmärker sig med bolltrygghet. Kanske blir det hans år?
Slutligen ska det givetvis bli spännande att se Cibicki. Jag vet inte hur många spelare som varit borta från proffsfotbollen i fyra år och sedan återvänt. Kommer han kunna komma i närheten av sin toppform? Eller kommer hans frånvaro synas för mycket? Han har faktiskt fått beröm för sina insatser på träningar och han nätade i en match med U21-laget. Sannolikt kommer det dock ta tid för Cibicki att komma in i tempot igen. Hans avstängning mellan den första april och tolfte maj är en olycklig omständighet i sammanhanget.
