Nio spelare har lämnat Värnamo.

Värnamos trupp har bantats rejält sedan det allsvenska äventyret tog slut. Nio spelare, som var en del av hösttruppen, har nämligen lämnat och samtidigt finns det fler namn som kan bli svåra att behålla. Bland de som lämnat är de främst lirare vars kontrakt löpt ut samt inlånade herrar som återvänder till sina original-klubbar. I denna artikel kommer jag att beskriva vilka som lämnat och deras insats för Värnamo. På slutet följer en mer allmän reflektion om truppen.

Pawel Cibicki:
Cibicki kom till Värnamo inför säsongen efter att ha varit utanför elitfotbollen i över fyra år på grund av matchfixning. På förhand var anfallaren ett intressant nyförvärv men med facit i hand blev det en flopp. Den nionde september åtalades nämligen Cibicki för penningtvättbrott. Brottet som han är misstänkt för ska ha ägt rum i november 2024, d.v.s. innan han kritade på för Värnamo. Hans sista match för IFK var mot Öster den 14 september. Efter att åtalet blev känt togs han ur träning och några veckor senare bröts kontraktet. Nämnas bör att Cibicki nekar till brott och ännu har ingen rättegång hållits.

Det är inte bara brottsanklagelserna som gör Cibicki-värvningen till en besvikelse, även på planen var nivån låg. Det blev totalt två starter och tio inhopp men inga poäng producerades, endast bleka insatser. Han hade svårt att involvera sig i spelet och kändes mer som en ”alibi”-spelare. Förvisso gjorde han två baljor i cupen, men det var mot division 3-laget Centern från Halmstad. Personligen hade jag hoppats på mer. Trots besvikelsen går det att finna något romantiskt i värvningen av Cibicki, i dagens kalla samhälle är det fint att Värnamo kan vara en förlåtande klubb.

Emin Grozdanic:
Grozdanic lämnar som bosman efter tre år i Värnamo. Innan Grozdanic kom till klubben hade han ingen allsvensk erfarenhet och nästan hela seniorkarriären hade spenderats hos GAIS. Mittbackens tid i Värnamo har både haft upp- och nedgångar. Under den första säsongen (2023) var han otroligt bra och satte knappt en fot fel. Han kombinerade bra defensiva egenskaper, såsom duell- och positionsspel, med fin teknik. Grozdanic framstod som en modern försvarare. Därefter kom en korsbandsskada i december, och han missade nästan hela den efterföljande våren. Under hösten 2024 var han ”okej” men inte alls lika stabil som tidigare. Han var framför allt mer benägen att begå slarviga misstag. Den senaste säsongen var direkt svag där han sett långsam, passiv och tekniskt oskicklig ut.

Att ge en svartvit bild av Grozdanics sejour i Värnamo blir därmed knepigt. Det finns en hög höjd och med rätt tränare kan det se fantastiskt ut. Hans bästa säsong var som bekant 2023 och då var omständigheterna gynnsamma. Det jag avser var att Hellbergs spelade ihop försvaret; med Grozdanic och Eriksson i mitten, Larsson och Bergh på kanterna, Rasheed mellan stolparna och Wenderson som en sköld framför. Att det är lättare att prestera i ett lag som fungerar, och vise versa, är knappast en udda slutsats. Därmed skulle man kunna förklara Grozdanics nedgång med att laget som helhet blivit sämre. Samtidigt vill jag ändå poängtera att det finns mittbackar som genom sin närvaro kan ge resten av backlinjen trygghet. Den typen av egenskaper har inte Grozdanic uppvisat i Värnamo.

Victor Larsson:
För Larssons del blev det fem säsonger i Värnamo, varav en i Superettan och fyra i Allsvenskan. Han anslöt således vintern 2020-21 och hans tidigare klubb var Torns IF. Under Superettan-året var han en rotationsspelare som gjorde 14 starter. Därefter var han ordinarie under säsong två, tre och fyra. Under det sista året spelade han också en hel del. Förvisso var han bänkad av Sandstö i somras men han återtog platsen. Den Malmöfostrade försvararen har haft en positiv utveckling i Småland. Det fanns potential när han kom i form av snabbhet, smartness och fina passningsfötter. Ibland kändes han dock späd i duellerna och hade det jobbigt med koordinationen i en-mot-en-duellerna. Det är dock egenskaper han utvecklat under åren i klubben. Larsson var en av få defensiva spelare som klarade sig med en godkänd markering under den senaste katastrofsäsongen.

Jag upplever inte att Larsson är en spelare som besitter exceptionella fysiska förmågor utan hans framgång är en konsekvens av ödmjukhet, engagemang och hård träning. Av den anledningen är det särskilt kul att bevittna hans utveckling. Vad som väntar härnäst är oklart. Enligt fotbollskanalen har IFK Göteborg, Elfsborg och GAIS visat intresse, desamma gäller för belgiska och polska lag. Spelaren är för övrigt enbart 25 år gammal och det finns därmed tid för att uppnå fler saker. Det ska dessutom noteras att Victor har läst kurser på Lunds universitet och det finns därmed möjligheter utanför fotbollen.

Ajdin Zeljkovic:
Zeljkovic är den tredje spelaren som går som bosman. Han kom till klubben sommaren 2022 och var således delaktig under merparten av IFK:s allsvenska sejour. När han anlände till klubben var förhoppningarna höga. Under 2021 hade han representerat Örgryte och vunnit Superettans skytteliga samt blivit utsedd till seriens mest värdefulla spelare. Synen på insatsen i Värnamo och på Zeljkovic som spelare är dock möjlig att nyansera. Ajdin har fått spela mycket och haft förtroende från samtliga tränare som IFK haft under hans sejour. Såväl Hellberg som Mravac, Sibila och Sandstö har sett kvalitéer. Han har hyfsad teknik, är rörlig på plan och slarvar inte med hemjobbet. Dessutom har han bra krut i bössan.

Det är därmed orättvist att kategorisera värvningen av Zeljkovic som en ”flopp” men samtidigt har Ajdin inte blivit den bärande poängspelaren som många trodde han skulle bli. Under hösten 2022 blev det 2+3 på poängkontot, 2023 7+0, 2024 7+2 och 2025 7+2. Statistiken är godkänd men inte mer än så. Han är ojämn och kan hamna i långa svackor där allting låser sig för honom. Ibland har jag upplevt att han ”vill för mycket” och försöker röra sig överallt på plan i stället för att röra sig smart. Sammankopplat med det nyss nämnda är psyke, jag upplever inte att han är bra på att prestera när det går trögt. Det psykiska gör det svårt för honom att bli en tung allsvensk pjäs. Det ska bli spännande att se vad som väntar härnäst. Zeljkovic är 28 år och jag tror han har en högre höjd i sig. Det finns som bekant spelare som når sin topp på andra sidan av 30-sträcket.

Freddy Winsth:
Winsth är inte vilken spelare som helst, utan han är en av få i den moderna fotbollen som varit lojal till sin moderklubb under hela karriären. En sann kulturbärare för IFK Värnamo! Hans första a-lagskontrakt skrevs 2008 och han har varit med under alla klubbens toppar och dalar sedan dess. I början av seniorkarriären var högerbacken i huvudsak en rotationsspelare som hoppade in oftare än han startade. Det dröjde fram till 2013 innan han fick ordentligt med speltid, och under intervallet 2014-2021 missade han knappt några matcher. När laget gick upp i Allsvenskan minskade dock speltiden. Under Hellbergs två år fick han förvisso speltid i majoriteten av matcherna där han var tillgänglig, men primärt via inhopp. Under Mravacs tid var han förvisso en startspelare, men den platsen tappade han under hösten med Sibila. I år har han bara fått speltid i två matcher.

Winsth har haft en viktig betydelse för Värnamo. Det finns något romantiskt i att han stannat så länge och varit klubben trogen oavsett vilken division IFK varit i. Han är en förebild på planen med sin professionalism och hur han manar på lagkamraterna. Därutöver har han en viktig social funktion utanför planen. Freddy har nämligen varit angelägen om att få nya spelare att känna sig välkomna och bli en del av gemenskapen. Rent sportsligt är dock bilden mer ambivalent. I Superettan var Winsth en slagkraftig ytterback som kunde bidra i både försvar och anfall. I Allsvenskan har det varit svårare, de två första åren syntes det att han var ovan vid det högre tempot. Jag anser dock att han gjorde det hyfsat under 2023 när han fick mer förtroende. Samtidigt har han inte lyckats ta en ordinarie startplats över en hel säsong vilket är en negativ indikation.

Rufai Mohammed:
Mohammed kom i vintras och spelade mycket under den andra halvan av säsongen. Insatsernas kvalité var minst sagt varierad där klassinsatser kombineras med rejäla bottennapp. Om Mohammed skalar bort enkla tekniska misstag och undviker att ta riskabla beslut så kan han bli en försvarare av högsta kaliber.

Noah Shamoun:
Shamoun lånades in under sommaren och tog en ordinarie plats i laget. På plan gjorde han det bra med två mål och tre assist på kontot. Det är en spelare som besitter bra teknik och speluppfattning, samt har speed i benen. I Shamouns kontrakt fanns en köpoption men den utnyttjades alltså inte. Klubben som Shamoun tillhörde var danska Randers och det är inte säkert att han återvänder dit.

Otso Liimatta:
Liimattas sejour i Värnamo påminner om Shamouns. Även han kom i somras, blev en startspelare och gjorde det bra. Liimatta är en skicklig offensiv spelare som både har bra tillslag och är en duktig dribbler vilket gör honom svårfångad. Finländaren lånades in från portugisiska Nacional och kan bli något utöver det vanliga om han får ut max av sin potential.

Kent-Are Antonsen:
Antonsens tid i Värnamo blev kort, han kom i slutet på augusti och har redan lämnat. Det är en erfaren mittfältare med defensiva egenskaper. Han är löpvillig vilket gör att han ofta är spelbar för bollhållaren samtidigt som han stänger ytor. Norrmannen är också någon som vårdar bollen väl.

Reflektion:
Bland spelarna som lämnat är det fyra bosman, fyra inlåningar och Cibicki. Endast en spelare har plockats in, och det är Samuel Ohlsson från Ljungskile. Ohlsson kommer in sin tur att presenteras i en framtida artikel. På grund av att det varit ganska lite konkret aktivitet från sportchef Pettersson är det svårt att veta hur han tänkt bygga truppen inför Superettan. Kommer det vara ett lag med ”färdiga”, etablerade och dyra spelare där målet är att gå upp direkt? Eller blir det mer utvecklingsbara förmågor från lägre serier och där kravbilden är en annan? Man ska ha i åtanke är att Värnamos självbild är annorlunda än tex Norrköpings. Värnamo har inte samma tradition och historia, vilket gör att frånvaron av allsvenskt spel inte framstår som lika ”orimligt”.

En generell sak som kan sägas kring de nio som lämnat är att samtliga lirare hade haft potential att vara startspelare nästa säsong. Med det i åtanke kan deras respektive exit ses som olycklig. Bilden går dock att nyansera. Cibicki var nog omöjlig att behålla efter det som hände. Larsson, Grozdanic och Zeljkovic har varit i Värnamo länge och de är nog sugna på en ny utmaning. Shamoun, Mohammed och Liimatta är relativt unga och duon har mer i sig än spel i Superettan.

Jag förväntade mig således inte att de nämnda spelarna skulle stanna kvar efter degraderingen, men kring Winsth och Antonsen fanns det förhoppningar. Winsth fyller 36 år och under karriären har han haft få fysiska problem, även om det fysiska krämporna varit fler de senaste åren. Jag tror att hans kropp hade orkat minst en säsong till. Därutöver hade han kunnat få gott om speltid nästa år och fått enklare att hävda sig mot motståndarna i Superettan. Antonsen är född 1995 och har primärt spelat i Tromsö, det indikerar att han inte är någon ”äventyrare” som är intresserad av att se olika platser. I stället verkar tryggheten värderas. Med det i åtanke skulle småstaden kombinerat med en startplats kunna locka honom. Ett problem är dock att familjen är kvar i Norge. Vidare ska man nog inte underskatta att hans hjärta bankar för Tromsö och inte för IFK.

Det är inte otänkbart att fler spelare försvinner från Finnvedsvallen. Förvisso har Värnamo varit svaga som kollektiv men i laget finns det flera vassa individualister som har potential. Många sportchefer kan nog bli inspirerade av GAIS fullträff med Diabatte, från att vara en ineffektiv anfallare hos Västerås till att vara skyttekung. Den spelare som jag tror kan bli svårast att behålla är Alsalkhadi, han är något oslipad men har både teknik och snabbhet vilket gör honom till en matchvinnartyp. Vidare har han spelat landskamper för Syrien vilket gjort honom mer synlig. Jag anser också att anfallaren Meriluoto har uppvisat en hög höjd och jag blir inte förvånad om de kommer bud på honom.