Norrköping-Värnamo: 6-0 (4-0)

Den efterlängtade premiären av Superettan är färdigspelad och för Värnamo blev det en rejäl besvikelse. Förvisso är Norrköping en tuff motståndare men att det skulle bli sex insläppta baljor och stora brister i försvaret var inget jag förutsåg. I denna artikel kommer mina viktigaste slutsatser att beskrivas. Noterbart är att jag inte kommer ha möjlighet att skriva sådana här inlägg efter varje omgång, utan endast emellanåt.

Värnamos elva såg ut enligt följande:

Sapeliak
Rapp – Andersson - Bergqvist - Björnström
Thern – Robertsson - Meriluoto
Johansson – Antonsson – Shamoun

Det första jag reagerade på var att Sapeliak fick vakta målet och inte Keto. Finländaren satt inte ens på bänken och undertecknad vet inte vad det beror på, och således vet jag inte hur länge han väntas vara borta. Förvisso släppte Sapeliak in många mål men det var knappast några tabbar. En annan detalj som är noterbar är att Rapp startade och inte Jansson, trots att den sistnämnde fick förtroende i samtliga cupmatcher.

Personligen anser jag att matchens inledning var jämn, även om Norrköping var mer på tårna. Båda lagen hade anfall och det var mycket närkamper på mitten. Samtidigt ska det noteras att det såg rörigt ut när Norrköping skickade in bollar i Värnamos box. Värnamo hade nämligen svårt att få bort inläggen och hemmaspelarna fick stå omarkerade. Det var helt enkelt för passivt från defensiven. När väl 1-0 kommer, i den 20:e minuten, kan smålänningarna inte stoppa blödningen. I stället gör Norrköping ytterligare tre mål innan halvtidsvilan. Efter pausen fortsatte hemmalaget att skapa chanser och två nya mål producerades.

En orsak bakom varför det blev som det blev är att Värnamo inte kunde matcha Norrköpings speed. Hemmalaget var snabbare i både tanke, när det kom till passningsspel och i löpningar. Det blev tydligt i flera av deras kontringar och när de vann frisparkar som de satte i gång kvickt. Konkreta exempel på Värnamos problem syntes i den 59:e minuten där Värnamo har en hörna som man ej lyckas förvalta. I stället får Norrköping tag på bollen och en höjdboll blir slagen mot Jemal som kommer ensam mot Bergquist på offensiv planhalva. Den snabbe Aleksanjan följer med i anfallet och en två-mot-en-situation uppstår samtidigt som Värnamo-spelarna är steget efter. Två minuter senare sker en ny snabb omställning där Johansson tappar bollen på motståndarnas planhalva. Den Norrköping-spelare som får bollen slår den direkt mot Jemal som återigen kommer ensam mot Bergquist och har med sig en lagkamrat, denna gång Prica, samtidigt som ingen från Värnamo kan hjälpa Bergquist. Den situationen lyckas hemmalaget förvalta.

Relaterat till skillnaden i fart är tränarkampen mellan Tufegzic och Abdulic. En slutsats som kan dras efter matchen är nämligen att den senare har kommit längre i sitt lagbygge. Hemmalagets spelare visste direkt vad de skulle göra när de fick bollen och de bidrog till att de kunde få upp tempo och intensitet. Så fort de var bollförande söktes Jemal eller Aleksanjan som fick driva samtidigt som Värnamo-spelarna stod på hälarna. Med facit i hand hade Värnamo behövt ha en mer defensiv strategi där mittfältarna och yttrarna hade behövt ta ett tydligare ansvar i det defensiva arbetet.

Ett annat problem var försvarsspelet runt och inuti eget straffområdet, det var nämligen för passivt. Vid det första målet så får Aleksanjan skjuta ett skott relativt ostört. Shamoun, Robertsson, Thern och Bergqvist är nära honom men det är ingen som kliver för att blockera eller ge honom en tryckare. Även vid det sjätte målet, där Nelson styr in ett inspel från Senelius, är det bristande duellspel. Det är tendenser som syntes redan förra året.

Det är hårt att lasta en enskild spelare när det blir förlust med 6-0, men vissas självförtroende lär ha fått sig en törn. Björnström är ansvarig för 2-0, 3-0 och 4-0 där han antingen missar markeringar eller förlorar luftdueller. Offensivt bidrog han knappt. Även Rapp, som var på den andra kanten, hade det jobbigt i sin ”match i matchen” mot Jemal. Båda dessa var med förra året och stod för relativt svaga insatser, särskilt Rapp. I truppen finns Jansson och Ohlsson som kan placeras på kanterna, och Tufegdzic lär nog fundera kring ett skifte.

Inte heller mittbackarna, Bergquist och Andersson, lär vara nöjda med sina respektive insatser. Förhoppningen var att med en spelare som Bergquist skulle backlinjen få mer stabilitet och tunga bottennapp skulle inte ske, men ”icke sa nicke”. Ett problem med duon är att båda saknar snabbhet. Jag funderar också kring den nye islänningen Robertsson, som är tänkt att vara ett defensivt skydd för backlinjen och bla stoppa kontringar. Det var inget som han kan sägas ha bidragit med utan även han var ständigt ett steg efter. Kanske borde man låtit honom ha en lägre utgångsposition och inte låtit honom följa med i anfallen.

Mittfältet fick i huvudsak ägna sig åt försvar och att springa hemåt. Jag uppfattar att Tufegdzics ambition är att IFK både ska kunna spela rakt om ytor uppstår men samtidigt ha förmågan att bygga upp possession och vila med bollen. Mot Norrköping fanns det knappt några möjligheter till det sistnämnda, om Värnamo fick bollen var det snabbt en motspelare som pressade aggressivt. Under vissa sekvenser kändes det som man mest tjongade bort bollen i ren desperation.

Gällande det offensiva; Värnamo skapar förvisso några chanser. Det är oftast när man hittat ut på kanten där bla Johansson var rörlig. Dock kan jag inte minnas att man hade någon superchans, det närmsta är ett avslut från Rapp som blockeras i den 16:e minuten. Det hade möjligen varit lite moralhöjande för laget att få in ett tröstmål, men efteråt känns det som en oviktig detalj.

En sämre start är svår att föreställa sig och minnen från fjolåret finns kvar där den dåliga starten bidrog till lågt självförtroende och något som Värnamo aldrig hämtade sig ifrån. Det är nu det är viktigt att tränarteamet och lagets mer erfarna spelare enar gruppen och får in ett lugn. Jag har fått till mig att spelarna har haft möte med en idrottspsykolog och det får betraktas som klokt. Om man möjligen ska försöka avsluta lita mer positivt så är Norrköping topptippade och det är fortfarande 29 omgångar kvar. Ingenting är ännu över!