Lite mer än en månad på försäsongen har passerat och snart är det äntligen dags för tävlingsfotboll i form av svenska cupen. I denna text följer information om träningsmatcherna som spelats, transfernyheter samt en reflektion kring den nuvarande truppen och vad som väntar i svenska cupens gruppspel. Personligen känner jag mig optimistisk inför året som väntar; IFK har goda möjligheter att sluta topp fyra och därmed utmana om uppflyttning.
Träningsmatcher:
Matcherna som Värnamo spelat är dessa:
Värnamo – Jönköping Södra: 1-1
Värnamo – Karpaty Lviv: 1-1 (neutral plan)
Värnamo – Eskilsminne: 6-1
Värnamo – Landskrona: 4-2
Det är många olika spelare som fått speltid under försäsongen, bla har provspelare och akademispelare försvarat Värnamos färger. Vidare har den nytillträdde tränaren Tufegdzic praktiserat olika formationer, såväl 4-4-2 och 4-3-3 som 4-2-3-1. Insatsernas kvalité har varierat. Mot J-Södra var det blekt medan det var godkänt mot Karpaty Lviv vilket är ett lag i den ukrainska ligan. Mot Eskilsminne dominerade man men det är ett lag från division 1 vilket gör det svårt att dra för många växlar av insatsen. Den senaste tillställningen var mot Landskrona och där levererade Värnamo. Laget fick nämligen beröm för att pressa som ett lag och skickligt passa sig genom Landskronas försök still bollåtererövring. En slutsats som kan dras efteråt är att IFK kommit längre i sin process än skåningarna.
Gällande spelarinsatser så är Johansson (den äldre) någon som har imponerat under försäsongen. Förutom att han gjort fyra mål så är hans jobb utan bollen strålande. Han springer nämligen mycket vilket öppnar upp ytor och spelalternativ för lagkamraterna. Även de defensiva spelarna, Hugo Andersson och Björnström, har fått eloge. De är herrar som stod för mediokra fjolårssäsonger men som besitter kvalitéer.
Mohammed Alsalkhadi har lämnat klubben:
Alsalkhadi har lämnat Värnamo och huserar numera i den saudiska klubben Damac. Övergången beräknas vara värd fyra-fem miljoner. Den som minns kommer ihåg att jag tidigare skrivit att jag förväntade mig att Alsalkhadi skulle lämna. Han har nämligen spännande spetsegenskaper och har blivit en del av det syriska landslaget. Det sistnämnda lär ha bidragit till ökad synlighet vilket i sin tur möjliggjort en transfer.
Alsalkhadi kom till Sverige som 12-åring och hans första klubb i vårt avlånga land var halländska Oskarström IS. Relativt tidigt gick han till Halmstad BK:s ungdomsverksamhet och där producerade han mycket poäng men blev aldrig erbjuden något kontrakt med A-laget. I stället fick han försöka hitta sin väg i division 1, först hos Tvååker och sedan hos Sandviken. I det sistnämnda laget var han en viktig pusselbit när de vann division 1 (2023). Det var efter succén i Sandviken som Värnamos dåvarande sportchef Ahmetovic fick upp ögonen för honom och tog honom till Småland.
Totalt blev det två säsonger i Allsvenskan. Under den första fick han speltid i tio matcher, varav fyra starter, där en assist producerades och potential visades upp. Under det andra året var han mer delaktig, det blev nämligen 17 starter och nio inhopp med fyra mål och en framspelning på kontot. Alsalkhadi är en attraktiv lirare eftersom han besitter både snabbhet och teknik, och på så sätt kan bidra offensivt på egen hand. Därutöver är han benägen att gå framåt vilket gör att han kan bryta mönster i ett IFK som ibland haft en tendens att bli ”för” possession-inriktat. Det som primärt saknas första att nå nästa nivå är beslutsfattandet, och det gäller i båda riktningar. Han är slarvig och tar ibland förhastade beslut när han exempelvis ska tima löpningar och slå avgörande passningar.
Personligen anser jag att det är ”tråkigt” att han lämnar eftersom han kunnat bli en poängmaskin i Superettan. Samtidigt får beslutet betraktas som rimligt då yttern har mer i sig än spel i andraligan. Om han stannat och känt sig omotiverad hade det inte slutat bra. Därutöver gynnas båda parterna ekonomiskt av transfern.
Fred Bozicevic förlänger:
Bozicevic förlänger sitt kontrakt och det gäller numera över 2028. 18-åringen har Värnamo som moderklubb och fick sitt första kontrakt 2023 men har inte synts mycket i A-lagets tävlingsmatcher. Hans första allsvenska matcher kom förra året, vilket var inhopp mot Hammarby och Mjällby. Därutöver fick han speltid i en cupmatch mot AIK. Förra året var han utlånad till Husqvarna FF i division 1 (under hösten) och gjorde då 1+1 på 12 matcher (sex starter).
Det ska bli intressant att se hur det blir i år för Bozicevic. Han har fått beröm för att han är ambitiös och jobbar hårt på både planen och i gymmet. Konkurrensen om speltid kommer vara mindre än tidigare och faktum är att Bozicevic har startat flera av vårens träningsmatcher. Med tanke på hans offensiva kvalitéer lär han ha goda möjligheter att få inhopp om Värnamo jagar ett mål. En annan sak som gynnar honom är att klubben borde vilja få upp fler egna produkter, det är något som för övrigt ligger Jonas Thern varmt om hjärtat.
Logi Hrafn Robertsson kommer till Värnamo:
Värnamo har plockat in islänningen Robertsson. Enligt transfermarkt är hans primära position mittback men han är tänkt som defensiv mittfältare. Tufegdzic sägs vara mycket nöjd med värvningen eftersom Värnamo saknat en tydlig sexa sedan Antonsen lämnade. Robertsson beskrivs som en hårt jobbande mittfältare som är trygg med bollen och undviker risker. Tufegdzic har som bekant coachat på Island tidigare men han har aldrig varit tränare för Robertsson, han lär dock ha sett nyförvärvet i action flera gånger.
Robertsson är född 2004 och moderklubben går under namnet Fimleikafelag Hafnarfjardar, de brukar förkortas FH. Det är en av de största klubbarna på Island och han gjorde seniordebut som 15-åring. De inledande säsongerna blev det dock sporadiskt med speltid, det dröjde till 2023 innan han blev ordinarie. Vintern 2024-25 flyttade han från Island och gick till NK Istra i Kroatien och där spenderade han fjolåret. Dessvärre för Robertssons del så var det en period där han satt mycket på bänken. Över året blev det endast fyra starter i ligan. För kontexten bör det nämnas att den kroatiska ligan är på ungefär samma nivå som Allsvenskan (om man ser på UEFA-koefficient) samtidigt som Istra är ett lag i mitten.
Det som gör värvningen intressant är att Robertsson endast är 21 år gammal och lär fortsätta utvecklas. Som tidigare skrivet är en löpstark och laglojal defensiv mittfältare något som efterfrågas. I somras försvann både Wenderson och Le Roux, och det dröjde mer än en månad innan Antonsen kom. Norrmannen fick inte mycket tid för att komma in i det och han lyckades inte bli en stabil ”städgumma” framför backlinjen. Att ha en central spelare som fyller den funktionen på ett bra sätt är ovärderligt. Därutöver är Robertsson, enligt sportchefen Pettersson, på gränsen till det isländska landslaget. Om han gör det bra i Värnamo och får en kallelse dit stiger hans marknadsvärde och då kan IFK tjäna en hacka på honom.
Viktor Andersson lånas ut till IFK Göteborg:
Värnamo har lånat ut Andersson till IFK Göteborg och lånet sträcker sig över säsongen. I avtalet finns det en köpoption och det innebär att vi kanske har sett det sista av Andersson i Värnamos dress. Beslutet att plocka in Viktor är ett krisdrag från göteborgarna. Målvakterna Bishesari och Rasheed har nämligen åkt på skador. Undertecknad vet inte hurdana skadorna är, men medan målvakterna är otillgängliga så är Anderssons möjligheter till speltid mycket goda.
Andersson är från Skåne och moderklubben är Nike från Lomma. Den senare delen av sin fotbollsfostran fick han dock i Malmö men det blev ingen tävlingsfotboll för MFF:s seniorlag. 2023 gick han till Lund BK i division 1 och där gjorde han förstaspaden till sin. Därefter såldes han till Värnamo och i IFK stannade han under två år. Under 2024 blev det sexton starter i Allsvenskan, medan han endast startade tre allsvenska matcher året därpå. Mitt intryck av Viktor är att han bra med fötterna och besitter hyfsade reflexer. Han är dock något misstagsbenägen och har en tendens att släppa in enkla mål. Han lär nog också behöva utveckla sin förmåga att styra sin backlinje för att nå nästa nivå.
Att han lämnar Värnamo är väntat, det är inte särskilt kul eller givande för en yngre keeper att sitta på kvisten. Att det skulle bli IFK Göteborg i Allsvenskan var dock en överraskning, men Blåvitts målvaktsproblem öppnade alltså upp en dörr. Från IFK Göteborgs perspektiv ses nog Andersson som ett billigt alternativ samtidigt som potentialen gör honom intressant. Det viktigaste ur Anderssons perspektiv är dock speltiden, och kortsiktigt lär han få den.
Tankar kring Värnamos nuvarande trupp:
Exakt hur Värnamos trupp är tänkt att se ut vet jag inte. Under försäsongen har nämligen flera akademispelare varit med och jag vet inte ifall dessa är tänkta för senior- eller ungdomsfotboll. Vidare lär det komma minst två nyförvärv, som ersättare till Andersson och Alsalkhadi. Jag uppfattar att truppen ser ut enligt följande:
Målvakter: Keto & Moulare
Försvarare: Freij, Rapp, Björnström, Ohlsson, Bergqvist, Andersson, Coulibaly & Raudonis.
Mittfältare: Jansson, Kujundzic, Thern, Calle Johansson (född 2005), Abdulrazaq, Robertsson, Pavlovic & Diallo.
Anfallare och yttrar: Carl Johansson (född 1998), Antonsson. Bozicevic, Meriluoto & Zulovic
Merparten av namnen är kända för de som följer IFK:s herrlag men det finns några undantag. Raudonis kom i somras (från Djurgården) och var tänkt som ett namn för U19-laget och där imponerade han. Som ett kvitto på de insatserna fick han starta den sista allsvenska matchen mot Sirius och där visade han att han kan leverera på seniornivå. Förutom honom finns också Diallo, Zulovic och Pavlovic bland de ”okända”. Samtliga tre spelade ungdomsfotboll för IFK i höstas men har flyttats upp inför i år.
Personligen anser jag att detta lag känns starkare än de lag som blev överlägsen etta i Superettan 2021. Flera i denna trupp har minst två säsonger i en europeisk förstaliga. Jag kanske missminner mig, men jag tror att den enda som hade det för fyra år sedan var Oscar Johansson som hade spelat för Trelleborg. Vidare anser jag att Tufegdzic är en spännande tränare med tanke på att han har erfarenhet från Superettan och den isländska förstaligan, samt gjorde det bra när han coachade Öster. Faktumet att Claesson kommer ansluta till truppen i sommar förstärker de positiva förväntningarna.
Således bör detta lag ha en realistisk chans att utmana i toppen, även om Norrköping får ses som seriens favorit. Det finns dock ett ”men”. Fotboll avgörs nämligen inte på pappret utan på gräset. Det som blir viktigt för Tufegdzic är att skapa ett ”lag” där alla individer drar åt samma håll. Som tidigare skrivet har många av spelarna erfarenhet av spel från bättre serier än Superettan. Det kan göra att de inte accepterar en bänkning lättvindigt vilket i sin tur missgynnar gruppdynamiken. Värnamos fd sportchef, Enes Ahmetovic, brukade säga att man skulle undvika att ha för många spelare som är 30+. Orsaken är att de spelarna har mindre tålamod ifall de inte får speltid i jämförelse med yngre spelare. Därutöver löper ”30+:are” en större risk för att bli skadade vilket vi sett med exempelvis Simon Thern.
Svenska cupen:
Värnamo är i den första gruppen och tre allsvenska föreningar väntar, närmare bestämt Örgryte, Kalmar FF och Mjällby som man möter i ordningen som nämndes. Örgryte blev trea i Superettan ifjol och avancerade upp i seriesystemet efter en övertygande insats i playoff:et mot Norrköping. Mittfältaren Mujanic, som blev utsedd till Superettans MVP, har dock lämnat men det finns fortsatt kvalitativa spelare. Exempelvis erbjuder Chritoffersson offensiv spets och där bak är Dyrestam en klippa. På tränarbänken finns Anders Holmberg som är en skicklig tränare. Man har tagit in en del spelare under fönstret men det är inga profilstarka namn utan främst spelare från lägre divisioner och från akademier. I truppen finns som bekant Vindehall, Kenndal och Gustafsson som har ett förflutet i Värnamo. Göteborgarna får ses som klara favoriter men förhoppningsvis kommer IFK kunna ge dem en seriös omgång.
Även Kalmar var i Superettan under 2025 och lyckades ta sig upp efter att ha blivit tvåa. Det som imponerade hos laget var de defensiva. Tränare Koskela har fått beröm för att skapa ett starkt kollektiv som inte är personberoende. Som alltid så har spelare försvunnit under vintern men så som jag har förstått det så är det inga tunga tapp. Ett möjligt undantag är Sosseh som var en frisk fläkt offensivt, men han gjorde få poäng. I truppen finns det flera namn som hävdat sig i Allsvenskan tidigare, jag tänker tex på Brolin, Saetra, Hallberg och Gustafsson. Även Kalmar har spelare med Värnamokoppling, de som avses är Magashy och Larsson.
Den sista motståndaren tillika gruppens favorit är Mjällby. Laget vann Allsvenskan i överlägsen stil förra året och de ska bli intressant att ifall de fortsatt kan vara en lag i toppen eller om 2025 var en engångsföreteelse. Under vintern har saker förändrats, exempelvis har både Herman Johansson och Törnqvist lämnat. Därutöver finns det intresse på både Stroud och Iqbal som gjorde det bra ifjol. Det är inga meriterade namn som tagits in utan de handlar snarare om spelare som är utvecklingsbara. Exempel på det är målvakten Walinder och de offensiva spelarna Nielsen och Samuelsen som hämtats från Danmark respektive Norge. Det har också skett förändringar i ledarstaben, exempelvis är det Aksum som har huvudansvaret just nu. Förra säsongen var han assisterande.
Det känns orimligt att förvänta sig att det ska hagla in poäng med tanke på omständigheterna som råder. Förhoppningen är snarare att de ska synas mönster i spelet och att laget ska få spela ihop sig inför seriestarten. En annan sak jag vill se är att enkla mål inte släpps in och att laget orkar springa i 90 minuter. De nämnda var något man inte lyckades med under 2025.
