Fredagsbrev #27

För en vecka sedan visste knappt någon vem Kevin Filling är. Nu har han redan gått igenom hela processen som varje uppflyttad akademispelare gör. Få chansen från start, göra ett stort avtryck, skada sig. Andreas Redkin gjorde det tidigare i år, Abdihakim Ali gjorde förra året och Alexander Fesshaie året innan det. Även Taha Ayari och Victor Andersson har gått igenom samma stålbad. 

Nu ska vi inte måla fan på väggen för mycket. Många av de nyss nämnda kan mycket väl bli etablerade startspelare och säljas vidare för stora summor. Men frågan ska ändå ställas. Hur hade det sett om AIK:s talanger fått vara skadefria i en högre uträkning?

När en ung spelare börjar visa framfötterna skapas det så gott som alltid en hajp, i synnerhet i AIK. Men hajp är en färskvara, som säljer bra. Alla kommer ihåg Alexander Isaks framfart 2016 och hur hans karriär utvecklats sig åren som följde. Men man glömmer lätt att han bara spelade för AIK i en säsong. 

80 miljoner blev det när han lämnade för Borussia Dortmund. Sen hur mycket som hamnade på AIK:s konto är en annan femma, men poängen är att en klubb var villig att betala 80 miljoner kronor för en spelare från AIK. 

Yasin Ayari är ett annat exempel. Hans genombrott skedde mer gradvist än Isaks och han slog dessutom igenom i en betydligt sämre upplaga. Men 2022 var han en av AIK:s bästa spelare och efter säsongen såldes han till Brighton för drygt 50 miljoner kronor (mellan 20 och 40 av de tillföll AIK.s klubbkassa). Idag är han, precis som Isak, startspelare i både Premier League och i det svenska landslaget. 

Jonah Kusi-Asare hann inte ens slå igenom i AIK innan den stora fotbollsvärlden knackade på dörren. Det blev så mycket som fyra tävlingsmatcher för Gnaget innan Bayern München hostade upp 73 miljoner för anfallaren. I våras gjorde han debut för den tyska jättens A-lag. 

Det har blivit ett fall av att ju längre du spelar i AIK, desto mindre kommer AIK få betalt för dig. Och när det kommer till Isak, Ayari och Kusi Asare lyckades man smida medans järnet var varmt. Inga skador eller markanta formdippar stod vägen och resultatet blev att AIK kunde dra inte mycket pengar.

Om Victor Andersson, Abdihakim Ali, Alexander Fesshaie, Andreas Redkin eller Taha Ayari (som faktiskt har gjort fler tävlingsmatcher för AIK än storebror Yasin, trots ett år på skadelistan), fått vara skadefria är jag säker på att åtminstone en av de, kanske två, redan hade sålts för en saftig summa pengar. 

Det kan såklart fortfarande ske, fotbollsvärlden har en tendens att sniffa ut talanger i alla skrymslen och vrån. Men så mycket som vi fick för Isak, Ayari och Kusi-Asare? Möjligen Redkin när han är frisk, men resten? Knappast. Vi får bara hoppas att Kevin Filling inte kommer lumpas ihop i samma kategori i framtiden. 

Krya på dig, Kapten Filling.