Fredagsbrev #31

Under sin tid som sportchef fick Thomas Berntsen, mer eller mindre, fria händer att formera truppen som han ville. Och den chansen tog han. Manuel Lindbergs stjärnvärvningar Viktor Fischer, Jimmy Durmaz och Abdussalam Magashy med flera, ersattes av Dino Beširović, Mads Thychosen, Ioannis Pittas och inte minst Anton Salétros. Från ett transferfönster till ett annat var nästan halva truppen utbytt.

Satsningen gav utdelning. Laget som höll på att åka ur allsvenskan 2023 kom trea året därpå. Ett äldre spelargarde med som spelade intensivt och fysiskt blev ett vinnande koncept. 

När Thomas Bertnsen visades dörren några dagar innan säsongsstarten 2025 valde AIK en ny inriktning. Med Fredrik Wisur Hansen i spetsen skulle truppvärde och yngre spelare prioriteras istället. Årets transferfönster har gett ett smakprov på hur en sådan strategi ser ut. 

En 20-årig anfallare från Norge, en 18-årig ytter från Nigeria, samt ett gäng kontrakt till egna produkter. Samtidigt har Bertnsenvärvningarna Andronikos Kakoullis, Jere Uronen och William Hofander lånats ut - de två första fallen sannolikt utan någon plan på återvändo. 

AIK tenderar att byta transferstrategi och spelsätt lite om vart annat. Inte sällan har man hoppat på den senaste trenden, bara för att återvända kvickt till det bekanta när det börjar gå åt fanders. 

Thomas Bertnsens sätt att jobba skilde sig diametralt från normen i resten av allsvenskan. Nu vill man istället närma sig samma norm. Frågan är om man har tålamodet att löpa hela linan ut. 6-0 mot Paide i all ära, AIK har varit i en formsvacka sedan uppehållet och har tappat ordentligt i toppstriden. Efter helgen kan vi ha fallit till en sjätteplats i allsvenskan om resultaten går emot.

Säg vad du vill om Thomas Bertnsens sätt att bedriva sportcheferi, men det gav sportsliga resultat. Succeperioden i början av den här säsongen vilade också på en stomme som han byggt. Trots att han inte verkat i klubben på snart ett halvår vakar hans spöke över AIK. 

Wisur Hansen och den nya sportsliga ledningen har precis börjat sätta sin egen prägel på det svartgula lagbygget. Det har inte blivit en storstädning likt Berntsen efter Manuel, snarare som en mindre ommöblering efter att den exentriska hyresgästen flyttat ut. Framtiden får utvisa huruvida det blir en lyckad renovering eller inte.