Fredagsbrev #33

Mikkjal Thomassen talade om vikten av ett offensivt mindset inför returen i Ungern. Hade han varit tränare för Györ hade han sannolikt varit nöjd, för det var hemmalaget tryckte gasen i botten så fort domaren blåste igång matchen.

AIK såg lamslagna ut från första minut. Efter bara några minuter träffade hemmalaget virket och matchklockan hann ticka upp till 10 innan AIK lyckades få ihop 2-3 passningar. Något offensivt mindset var det inte att tala om från gästernas sida. Planen verkade mer handla om att försvara sig hela vägen till ett avancemang. Det höll i lite mer än en halvtimme.

Györs 1-0 var fullt rättvist och inte det minsta oväntat. Trots det finns det en känsla av att AIK borde fått ut mer från matchen, och att man kanske till och med borde ha gått vidare. För precis innan pausvilan fick Filip Benković ett (i min bok regelrätt) mål bortdömt efter att Tiedemann Hansen tryckt till en ungersk försvarare.

Kanske ville domaren kompensera när han fem minuter in i andra halvlek tömde straff till AIK. Anton Salétros elvametersspark var hård och direkt, men räddades av Györs målvakt. Som en rutten lök på den mögliga laxen gjorde hemmalaget några minuter senare 2-0. Även om Eskil Edh var nära att kröna sin comeback med ett drömmål i slutminuterna, vilket hade tagit matchen till förlängning, kändes AIK aldrig riktigt nära en play off-plats.

Vad vill Mikkjal egentligen?
AIK:s färöiska tränare har gjort mycket bra för AIK. Att vi överhuvudtaget spelat europakval i sommar är till stor del hans bedrift. Men formen har dalat ordentligt sedan uppehållet. Det har blivit blott en seger på de fem senaste matcherna och laget håller fast med näbbar och klor i den allsvenska toppstriden. Lägg där till ett fiasko i Europa och ett tidigt uttåg ur cupen i vintras. Som det ser ut nu kommer det inte pratas om säsongen 2025 i goda ordalag i framtiden.

Det finns mycket i sättet AIK agerar på fotbollsplanen som jag inte riktigt blir klok på. Man har gjort sig kända som ett hårt jobbande lag där defensiven ses som en styrka. Siffrorna visar det också, endast serieledarna Mjällby har släppt in färre mål i allsvenskan.

Men trots att AIK fortsätter att släppa in relativt få mål så ser defensiven mer och mer skakig ut. I flera matcher har individuella aktioner varit det som hållit bollen borta från målet, inte något kollektivt försvarspel som stänger igen butiken. Tvärtom så har AIK haft svårt att täppa till de farliga ytorna i match efter match.

Med det är offensiven som är det verkliga sorgebarnet. På 19 allsvenska matcher har AIK gjort 24 mål, vilket placerar oss på tionde plats i målsnittsligan. Sedan sommaruppehållet har AIK gjort sex mål på lika många matcher i allsvenskan, och de kom i varsin 3-0 match mot IFK Göteborg respektive Degerfors. På de tre senaste har det blivit hela noll mål.

Trots det görs det få taktiska justeringar för att vända den här trenden. Mikkjal håller fast vid sin fembacklinje och sin ensamma anfallare och inte ens under match blir det några större förändringar när resultaten går emot. Mot Györ skedde ett byte som innebar en formationsförändring, när Alexander Fesshaie ersatte Tiedemann Hansen - i den 87:e minuten.

Mikkjal pratar mycket om att han egentligen vill spela 4-3-3, men att materialet inte duger till det. Men duger det här materialet för 3-4-3? Som det ser ut nu, nej. Så varför inte köra på 4-3-3 ändå? Mikkjal, Györ vad du vill!