Det fick mig att reflektera en del över AIK:s träningsanläggning. Samtidigt som mycket har moderniserats kring kubben så har faciliteterna på Karlberg kvar i en annan tidsepok. Alla som har varit där vet hur spartanskt det är. Ett par små stugor och en parkering. För att ta sig till anläggningens enda fotbollsplan behöver spelarna traska förbi en gäng industrilokaler och en skogspassage.
Man glömmer lätt att det är Sveriges mest uppmärksammade fotbollsklubb som tränar på anläggningen. Förhållandena påminner mer om hur allsvenska fotbollsklubbar behövde jobba på 80-talet, när spelarna jobbade eller pluggade under dagarna och tvingades träna på kvällarna för att vara redo till helgens matcher.
Idag är förutsättningarna helt annorlunda. Spelarna i AIK har en av de mest komfortabla livssituationerna som går att föreställa sig. Därför blir kontrasten mellan AIK:s träningsanläggning och allt annat som är kopplat till klubben så slående.
På ett sätt är det bra att spelarna får smaka på verkligheten en smula. Karlberg bjuder på det med råge. När jag får drygt två år sedan besökte en öppen träning för första gången var jag långt ifrån säker på hur jag skulle ta mig till fotbollsplanen. Jag hittade till klubbstugan ganska lätt, men det var inte förens jag såg spelarna stiga ut ur samma klubbstuga som jag hittade till fotbollsplanen. Det var bara ta rygg på Abdussalem Magashy och gänget.
Det var sommaren 2023, när krisen det året var som värst. AIK hade nyligen förlorat derbyt mot Djurgården och spelat lika mot Kalmar. Till helgen väntade Elfsborg hemma. Efter träningen, samtidigt som spelarna vandrade tillbaka till klubbstugan märkte jag att tränaren Andreas Brännström var bakom mig. Jag väntade in honom och frågade hur känslan var inför helgen. Utan att möta blicken, och med en uppgiven ton, sa han att han ville se lite glöd innan han med rappa steg gick vidare mot klubbstugan. Elfsborg vann med 2-1 och en månad senare var Brännan sparkad.
Fast bara att Andreas Brännström inte viftade bort en som en fluga, när han upplevde sin karriärs tyngsta period, är ett tydligt tecken på den transparens som finns i och med de öppna träningarna. Jag tror inte att Manchester Uniteds pressade tränare Rúben Amorim hade haft möjligheten eller varit speciellt sugen på att småprata med supportar efter en träning under förra säsongen, då den gamla storklubben slutade på en 15:e plats i Premier League.
Inte heller Jon Dahl Thomassons numera hårt kritiserade landslag har öppenhet som ett ledsord. Blågult stängde in sig ordentligt under sina träningspass inför de senaste VM-kvalmatcherna. Det lär inte bli mer transparens när de samlas igen i höst, med tanke på debaklet i Pristina.
Men nu är landslagsuppehållet över för den här gången, och vi kan återgå till vardagen där laget vi bryr oss mest om inte låser in sig. Men den som vill njuta av kombinationen träningsanläggning och militärbas behöver passa på nu, för 2027 kommer AIK flytta verksamheten till Råstapark - ett stenkast från Nationalarenan.
Där kommer AIK förhoppningsvis få träningsfaciliteter som påminner mer om fotboll än Kompani Svan. Närheten till Solna kommer också betyda att fler kommer få möjligheten att besöka träningarna, en transparens som är värd mycket.
