3 Snabba (från arenan live)
Moeanzas kant – öppen väg för HIF
Redan i fjärde minuten fick Loeper ett fritt läge när Moeanza klivit upp och lämnat ytan bakom sig. Den sidan var öppen gång på gång i första halvlek och gav HIF flera chanser med inspel och inlägg. Även 1–0-målet kom därifrån.
Ervin Gigovic och Lukas Kjellnäs – tryggheten på mitten
Gigovic läste spelet och bröt många uppspel, medan Kjellnäs tog det hårda jobbet runt honom och vann närkamper. De stängde effektivt ytor centralt och satte igång flera av HIF:s farligaste kontringar. Deras samarbete gjorde att Utsikten sällan fick kontroll på mittfältet.
Målvaktsproblem för Utsikten
Förstemålvakten Amos såg osäker ut och gick dessutom av skadad efter 20 minuter. Ersättaren Gustavsson gav snabbt bort en farlig chans och spelade osäkert med fötterna. I andra halvlek passade han fel till en lagkamrat, vilket Max Svensson utnyttjade till 2–0. Han var även svag i luftrummet och kändes som ett orosmoment matchen igenom.
3 Djupa (från arenan live)
Zon 1 – Försvar & målvakt
HIF:s försvar gav trygghet genom hela matchen. Mittbackarna Wilhelm och Birkfeldt hade ett perfekt samspel – när den ena klev fram i duell mot Sise låg den andra alltid rätt i täckning för att stänga ytan bakom. Det gjorde att Utsiktens anfallare Sise sällan fick bollen under kontroll och när han väl fick det var HIF snabbt där och bröt. Utsikten tappade därmed sin främsta targetspelare och tvingades ofta slå chansbollar.
På sin kant stängde Simon Bengtsson effektivt ned spelet. Han hade bra tajming i närkamperna och läste av när han skulle kliva upp i press eller falla hem. I andra halvlek fick han extra hjälp av Akimey, som konsekvent jobbade hem och tillsammans såg de till att Utsikten knappt skapade några rena inlägg från den sidan.
På högerkanten var HIF däremot mer reaktiva. Moeanza verkade ha som huvuduppgift att punktmarkera HIF:s ytterback Örn, vilket han faktiskt lyckades med – Örns offensiva räder var helt bortplockade. Men i den rollen glömde Moeanza sin kanske viktigaste uppgift: att försvara sin egen kant. När HIF identifierade ytan bakom honom kom de gång på gång med långa bollar mot Loeper. Moeanza saknade orken och snabbheten att sprinta hem varje gång, och istället tvingades Falsetas kliva ut från mitten för att täcka upp – något som inte är hans styrka defensivt. Lägg därtill att kanten saknade hjälp från yttern Book, som tillsammans med Moeanza sällan jobbade hem, och resultatet blev en återkommande svaghet i Utsiktens försvar.
Målvakten Brattberg var stabil i alla moment. Vid ställningen 1–0 gjorde han två viktiga räddningar direkt efter avsparken, vilket hindrade en snabb kvittering. Han styrde sin backlinje tydligt vid fasta situationer och tog rätt beslut i boxen. Den enda riktiga faran utöver dessa chanser kom i andra halvlek, när han tvingades sprinta och rensa undan en hård hemåtpassning från en mittback på mållinjen.
Hos Utsikten var målvaktsspelet en helt annan historia. Amos såg skakig ut redan innan skadan som tvingade honom att kliva av efter 20 minuter. Ersättaren Gustavsson satte direkt tonen med en grov felpass som nästan gav 2–0. Han såg osäker ut med fötterna, tog lång tid på sig att fatta beslut och bjöd senare HIF på sitt andra mål med ännu en missriktad passning centralt som Svensson enkelt satte i nät. I luftrummet var han passiv, vilket skapade oro i hela backlinjen.
Zon 2 – Mittfält & speluppbyggnad
Mittfältet var HIF:s starkaste lagdel. Ervin Gigovic och Lukas Kjellnäs kompletterade varandra perfekt. Gigovic styrde rytmen – han var länken mellan försvar och anfall, tog smarta positioner för att alltid vara spelbar och satte snabbt igång anfallen efter bollvinst. Han hade också förmågan att skifta tempo och flytta spelet från kant till kant, vilket gjorde det svårt för Utsikten att pressa.
Kjellnäs tog på sig det mer fysiska och destruktiva arbetet. Han täckte ytor, bröt uppspel och vann närkamper, ofta för att direkt ge bollen till Gigovic. Deras samarbete gjorde att HIF stängde centrala ytor helt.De neutraliserade Kabashi och Falsetas nästan helt
När HIF i andra halvlek valde att falla djupare fick Utsikten mer boll, men tempot var för lågt och man saknade idéer för att bryta igenom centralt. Först när Falsetas byttes ut och Gunnarsson kom in ökade passningsfarten något, men då hade HIF redan kontroll på matchen och kunde ligga kompakt. Det centrala mittfältets balans och presspel var en av de största orsakerna till att Utsikten aldrig fick ett stabilt grepp om matchen.
I andra halvlek, när HIF föll lägre, fortsatte duon att kontrollera mitten. De lät Utsikten ha mer boll men styrde dem dit HIF ville – ut mot kanterna eller till långa bollar som backlinjen kunde plocka bort. Det var ett skolboksexempel på hur ett mittfältspar kan kontrollera en match utan att själva alltid synas mest i offensiven.
Zon 3 – Sista tredjedelen & anfall
HIF:s offensiv byggde på ett tydligt mönster: att snabbt och med precision attackera ytan bakom Utsiktens vänsterkant. Redan från första minuterna identifierade de att Moeanza stod högt och markerade HIF:s ytterback Örn man-man. Det tog effektivt bort Örns offensiva räder – men öppnade samtidigt en motorväg för Loeper. Varje gång bollen hittade ut på HIF:s högersida följde samma sekvens: Gigovic eller Kjellnäs styrde om spelet centralt, Moeanza var för högt upp, Book jobbade inte hem, och ytan bakom var fri. HIF utnyttjade det genom långa bollar eller precisa diagonaler, ofta redan på första eller andra tillslaget, vilket tvingade Utsiktens mittfältare Falsetas att falla ut från mitten. Men Falsetas är varken snabb nog eller skolad för att täcka den typen av löpningar – vilket gav Loeper tid och utrymme att både driva boll och slå inlägg.
Det var just från den kanten som 1–0 föddes: ett djupledslöpp från Loeper, som fick bollen och sköt från kanten. Bollen letade sig mot första stolpen – och om det var en målvaktstabbe eller ett perfekt avslut får var och en bedöma själv – men mål blev det, och snyggt var det. Efter målet fortsatte samma mönster, och Utsikten hittade aldrig en lösning. Moeanza saknade orken att ta de defensiva sprintarna tillbaka varje gång HIF attackerade, vilket gjorde att HIF gång på gång kunde spela sig loss med enkla en-tvåor och diagonala byten från vänster till höger.
I andra halvlek skiftade HIF fokus. Akimey blev nu det primära hotet, och nästan allt anfallsspel gick via hans kant. Han utmanade mer med boll på fötterna, drev mot backlinjen och var ett viktigt komplement till det direkta spelet från höger i första halvlek. Dessutom jobbade han hem konsekvent, vilket gav den sidan mer balans och bra stötning för Simon Bengtsson på ytterbacken.
I andra halvlek valde HIF att falla tillbaka något och ge Utsikten mer boll. Men Utsikten hade svårt att skapa något i sista tredjedelen. Sise blev isolerad och fick mest jaga chansbollar, medan kanterna inte lyckades ta sig förbi HIF:s backlinje. När de väl kom fram blev det oftast halvdana inlägg utan adress. Utsikten såg helt enkelt ut som ett lag som inte trivs när de tvingas styra matcher.
För HIF:s anfallspar, Johansson och den unge Ljung, blev det en match som handlade mer om hårt arbete än om många målchanser. Johansson fick i första halvlek till en bra nick som tog i stolpen, men framför allt visade han stort hjärta i defensiven. Vid flera tillfällen tog han fulla sprints för att bryta Utsiktens försök till kontringar. Ljung jobbade lika hårt, men det var tydligt att mycket av HIF:s anfallsspel den här matchen handlade om kantspelet – först till höger med Loeper, sedan till vänster med Akimey.
Dessutom fick publiken bevittna två särskilt minnesvärda ögonblick som satte pricken över i:et för HIFs offensiv. Först kom Max Svenssons efterlängtade första ligamål i HIF-tröjan. Det hela började med en misslyckad inspark från Utsikten, där HIF var vakna och satte direkt press. Svensson snappade upp bollen och kunde distinkt dunka in 2–0, ett mål som både kändes symboliskt och befriande. Senare, när matchen redan var på väg att stängas, kom ett historiskt ögonblick för den unge Amer Baker. Han fick yta att utmana, vek in mot mål och avslutade med perfekt precision – 3–0 – hans första mål i seniorsammanhang.
Matchens spelare – Ervin Gigovic (HIF)
En komplett insats på mittfältet. Gigovic bröt passningar gång på gång, läste spelet perfekt och startade omställningar direkt. Han tog bort Utsiktens centrala spel och var både lagets balans och motor. I offensiven satte han tempot, i defensiven höll han ihop laget. Han vann inte bara dueller – han bestämde när och var de skulle ske.
Underskattad – Akimey (HIF)
När Loeper hade gjort jobbet på högerkanten i första halvlek tog Akimey över i andra. Han vann nästan varje en mot en på sin kant och tvingade Utsikten att dubbeltäcka, vilket öppnade ytor centralt. Han attackerade hela tiden och gav deras backlinje problem, även om sista passningen ibland saknade skärpa. Defensivt jobbade han hårt och det måste hyllas, han hjälpte Simon gång på gång, och när Utsikten någon gång hittade lite yta för att anfalla på kanten blev det snabbt stopp. Bengtsson och Akimey kompletterade varandra perfekt och höll Utsiktens offensiv i schack framförallt i andra halvlek.
Underkänt – Moeanza (Utsikten)
Ville kliva högt i press på Örn och tog bort ytterbackens offensiva löpningar – men lämnade sin egen kant helt öppen. När HIF hittade ytan bakom honom hade han varken ork eller fart att hinna hem. Det tvingade Falsetas att flytta ut från mitten, något han varken är snabb eller van vid. Med Book som inte jobbade hem blev Moeanza utan hjälp, och därifrån skapade HIF flera av sina bästa chanser och även 1–0-målet.
Efter slutsignalen fick vi chansen att prata med tre av matchens huvudpersoner: HIF-tränaren Kleber Sarenpää, matchens lirare Ervin Gigovic och Amer Bakeer – som skrev in sig i historieböckerna med sitt första mål för A-laget. Från Utsiktens BK blev det däremot inga kommentarer den här gången. Med en tung 3–0-förlust och en lång bussresa hem i benen är det fullt förståeligt att de valde att kliva rakt på bussen.
Presskonferens & Inifrån Arenan
Kleber Sarenpää
Vi började med att fråga tränaren Kleber Sarenpää följande: ”Man såg att ni hade en tydlig plan och hade scoutat fram luckor och svagheter i deras spel. Vad tryckte du på innan matchen? Hur ville du att ni skulle attackera dem?”
Kleber svarade:
– Precis som jag ville att vi skulle attackera dem borta när vi mötte dem för någon omgång sedan. Jag har inte gjort något magiskt, utan det är spelarna som har gjort det bra, tagit till sig planen och fått effekt på det vi vill göra. När vi får den samsynen blir det så här bra. Det handlar om kvalitet. Vi behöver steppa upp och göra saker bättre – inte genom att sätta en svårighetsgrad som är onödigt hög, utan genom att ha en plan som vi vet kan vinna matchen. Då gäller det att vi gör det bra, och idag var det perfektion på allt.
Analysrummet frågar: ”Tror du att naturgräset också spelade in? Utsikten är ju ett kontringslag som spelar mycket snabbare och rakare på konstgräs – kan det ha påverkat idag?”
Kleber svarar:
– Nja… med bollen, i deras offensiva spel, när de bygger upp, så har de en hel del bolltapp. Men det är mer att jag tycker att vi gör saker bra. Defensivt passar det dem, de gillar ju duellspelet – men idag övermatchar vi dem i deras egen paradgren.
Analysrummet frågar: ”Amer Bakeer gör sitt första mål för seniorlaget. Vad behöver han visa dig och göra nu för att både få mer speltid och kanske spela sig in i en startelva?”
Kleber svarar:
– Han behöver fortsätta jobba. Som vi har sagt till honom: det kommer uppstå möjligheter. Vi är inte jättebredda truppmässigt, så han behöver fortsätta gnugga. Amer har också haft otur – sedan vi startade upp efter sommaren har han stukat fötterna tre gånger. Det har blivit hackigt, för varje gång han skulle spela har han inte kunnat. Nu skadade sig Sammy, och då kom Bakeer in i truppen eftersom han var 19:e man. Han tog vara på möjligheten idag. Det handlar om att bygga sakta men säkert.
Ervin Gigovic
Analysrummet frågar:
Ervin, hur kommenterar du din insats själv idag? Matchens lirare i våra ögon – håller du med? Och hur kändes det ute på planen?
Ervin Gigovic svarar:
– Det kändes bra direkt. Från minut ett kände vi att vi var det bättre laget mot Utsikten. Jag tycker att vi gjorde det bra som lag tillsammans, framför allt jag och Lukas hjälpte varandra mycket. Jag och Loeper hittade också bra kombinationer, och även Ale när han kom ner i den där pocketytan – det klickade. Vi sa till varandra redan igår innan matchen att vi inte ska spela deras spel utan vårt eget. Och jag tycker vi visade det idag ute på planen. Vi gick inte i deras fällor, vi spelade vårt spel, och det var riktigt bra.
Vi fortsätter med att fråga:
Det kändes som att du inte slutade springa idag – man såg dig konstant i rörelse.
Ervin Gigovic svarar:
– Alltså, jag var helt slut där i slutet när Baker gjorde sitt mål. Jag tänkte bara: låt mig maxa den här sista löpningen och joina hans firande. Jag är så glad för hans skull. Och strax efter det blev jag också utbytt.
Analysrummet fortsätter och frågar:
Hade du sagt att dagens insats är en av dina bästa i HIF-tröjan?
Ervin Gigovic svarar:
– Ja, antingen den här idag mot Utsikten eller den mot Brage förra året när vi vinner med 3–0. Så någon av dem.
Amer Baker
Analysrummet frågar Amer Baker:
Kan du ta oss igenom situationen när du gör ditt mål? Hur kändes det och kan du beskriva momentet från att du får bollen tills den ligger bakom målvakten i målet?
Amer Baker svarar:
– Det fanns ett läge för Utsikten där de får bollen och skjuter, men den blockas. Max får tag på den och passar mig. Jag tar emot, springer och gör min gubbe, viker in från kanten och sätter den vid första stolpen. Mål.
Analysrummet lägger till:
Det var inget dåligt firande heller – full fart mot hörnflaggan och stor glädje.
Amer Baker svarar:
– Ja, ja, man måste fira! Framför allt när jag får göra mål på hemmaplan. Det var en otroligt speciell känsla.
Analysrummet frågar:
Du har tidigare här sagt för andra medier att HIF är klubben i ditt hjärta och att du kämpar för att få till en kontraktsförlängning nu när ditt avtal går ut. Samtidigt undrar jag – känner du att du, för din utvecklings skull, hade behövt fler minuter och mer spel i seniorfotboll? Vi ser ju att du är för bra för P19, och att det verkligen är dags för nästa steg. Hur kommenterar du allt detta?
Baker Amer svarar:
– Man tänker ju såklart att man vill spela mer än vad man får. Så vi får hoppas nu att även i nästa match att man får några minuter.
Analysrummet lägger till:
Tycker du att de minuterna du får nu är tillräckliga?
Baker Amer svarar:
– Man kan ju såklart få mer, men jag tycker att det är tillräckligt… jag gjorde ju mål idag, så det går ju bra, ser du, säger han och skrattar.
Noterbara saker Superettan fortsätter trenden att ta in domare från Norden. Mot HIF–Utsikten kom både huvuddomaren Alex Troleis och assisterande Dominic Troleis från Färöarna, med svenska Hana Saleh och Arianit Abazi som AD2 och fjärdedomare.
Redan från start märktes deras stil – många frisparkar, korta spelperioder och flera avblåsningar som upplevdes tveksamma, bland annat en offside på HIF anfallaren Johansson som såg okorrekt dömt från läktaren. Det gjorde att matchen tappade flytt. Publiken reagerade högljutt vid flera tillfällen, och känslan var att domarna hellre blåste för tidigt än lät spelet leva.
Det var lite ovanligt att se klacksektionen för bortafansen helt tom. Inte en enda Utsikten-supporter syntes till där. Istället var det rödblått överallt och drygt 6 300 HIF:are som satte tonen från första minuten. Ljudnivån var hög, sångerna avlöste varandra och varje duell kändes extra laddad tack vare stödet från läktarna, och det märktes att spelarna fick extra energi av att ha publiken helt på sin sida.
Helsingborg vann matchen redan i scoutingrummet. Saarenpääs plan att exponera Utsiktens vänstersida satt direkt från minut ett, och när laget dessutom tog hem mittfältskampen blev tre poäng nästan oundvikliga. Utsikten lyfte sig något efter paus med byten och högre press, men det långsamma bolltempot och de tekniska misstagen gjorde att de aldrig på allvar hotade. HIF visade att de både kan vara taktiskt disciplinerade och dödligt effektiva när chanserna dyker upp.
För Utsikten är det bara att glömma den här matchen och ta nya tag – det här är fortfarande ett lag som, när de får igång sitt spel, definitivt kan ge alla i ligan en match.
3–0 var definitivt imponerande – men frågan är om långbollar och den här typen av fotboll verkligen räcker för att HIF ska kunna kriga och utmana om toppplaceringarna den här säsongen. Vi är lite tveksamma. Men i dag var det inget snack: Helsingborg spelade smart, vann duellerna och tog vara på chanserna. Fortsätter de så här kan de bli riktigt svåra att stoppa...
