Den romerska kejsaren Hadrianus lät år 122 i norra England uppföra en mur för att skydda den tidens Britannia mot hotet från norr. Muren sträckte sig från kust till kust och var tänkt som en försvarsanläggning som inte skulle gå att ta sig förbi.
Några få räddade Storbritannien
Idag - år 2025 - verkar det som om Hadrianus mur är starkare befäst än någonsin. Men nu i form av det engelska fotbollslandslaget. Och då inte bara mot norr, utan i alla väderstreck, ungefär som när Tyskland inte kunde erövra England under andra världskriget, dels för att det var en svårintaglig ö, dels för skickliga engelska jaktpiloter som höll de tyska bombplanen i schack. Eller som premiärministern Winston Churchill sa när det stod klart att slaget om Storbritannien var vunnet: "Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket". Dessa piloter var anonyma för allmänheten, men räddade England.
En försvarslinje utan fixstjärnor
Idag ser vi en nästan lika anonym försvarslinje i det engelska landslaget, helt utan fixstjärnor i stil med forna tider såsom Billy Wright på 1950-talet, Sir Bobby Moore på 1960- och början av 70-talet, för att inte tala om herrar från mer modern tid som Tony Adams, John Terry, Sol Campbell och Rio Ferdinand. Eller världsberömda målvakter som Gordon Banks och Peter Shilton. Idag består det engelska försvaret av betydligt mindre kända namn, men desto mer stabila.
Du vinner inga titlar utan en världsklassmålvakt
Managern Howard Kendall förde Everton till en rad stora titlar under 1980-talet och han framhöll alltid att utan en världsklassmålvakt vinner du inga ligatitlar. Han bjöd därmed på Peter Shilton, men fick istället walesaren Neville Southall, som under Evertons mest framgångsrika period nog var bäst i Europa. En än större legendar var ju Brian Clough, som också ofta framhävde målvaktens betydelse och när Nottingham Forest vann sina två Europacuptitlar, var det just Peter Shilton som vaktade målburen. Det finns fler exempel. Faktum är att det nog är nästan omöjligt att finna riktigt framgångsrika lag utan värlsklassmålvakter.
Målvakten: Jordan Pickford
I England står Jordan Pickford. Han är den ende i försvarsmuren som spelat samtliga VM-kvalmatcher. En målvakt som passerat 80 landskamper, varit straffsparkshjälte i de stora turneringarna för England och är även på pappret den mesta framgångsrike målvakten i Englands historia, bortsett från att Gordon Banks vann VM 1966. Pickford har flest finaler och semifinaler, men inte kronan på verket. Nu har han i sju matcher på raken i VM-kvalet inte släppt in ett enda mål.
Alltid redo
Visserligen kanske motståndet inte är det vassaste och England dominerar matcherna, men det kanske just där en av hans styrkor ligger - han är alltid redo att stå emot när motståndarlaget väl går till motattack. Är man lika gammal som jag så är det inte orimligt att tankarna landar på den sovjetiska hockeymålvakten Vladislav Tretjak på 1970- och 80-talet. Han kunde för det mesta stå och filosofera i godan ro när det överlägsna sovjetiska landslaget snurrade upp motståndarna, men när han väl behövde agera kunde han bli som en vägg. Och just den vetskapen gjorde att man liksom tappade allt hopp om att kunna rå på Sovjet.
Unikt psyke
Det senare handlar om ett alldeles unikt psyke, inte minst därför att Pickford - egentligen fram tills nu - alltid varit ifrågasatt av fans och media. Det har alltid varit något fel på honom. Antingen är han för mycket linjemålvakt, har för korta armar, skäller på folk, har en allmänt otäck uppsyn eller... ja, han har fått utstå det mesta. Och skulle han göra det minsta lilla misstag, vet han att belackarna kommer att vakna och kritiken flöda in. Han behöver därmed vara mer fokuserad än någon annan, vilket han också visat att han är.
Mittbackarnas betydelse
Manchester Uniteds Sir Alex Ferguson menade att inget lag kan byggas utan ett stabilt mittbackspar som inte är för skadebenägna, utan spelar match efter match. I dagens England rör det sig däremot om fyra till fem mittbackar, och egentligen är det väl ingen av dessa som är helt given.
Inte två givna - utan fem kandidater
Marc Guehi från Crystal Palace är kanske det starkaste kortet, men han har endast lirat tre av matcherna i VM-kvalet på grund av skadeproblem. Istället har Aston Villas Ezri Konsa klivit fram och tagit ledarskapet i mitten av försvaret. Han har startat i sex av sju matcher i VM-kvalet. Dessutom har Newcastles Dan Burn fått chansen - lite på äldre dagar - och gjort tre matcher. Nu är även den gamle mittbackseleganten John Stones tillbaka och lär ta en plats i truppen och kanske får han starta. Vi ska heller inte räkna bort Harry McGuire som efter en tung period nu är tillbaka starkare än någonsin. Även här en spelare med järnpsyke, som tycks kunna ta sig igenom den vildaste anstormningen från fans och media och komma ut som en bättre spelare.
Hur är det ställt med rutinen?
Rutinen finner vi främst hos Stones (86 landskamper) och McGuire (64 landskamper). I övrigt är det inte världens mest rutinerade mittbacksuppsättning. Ezri Konsa (17 landskamper), Marc Guehi (26 landskamper) och Dan Burn (4 landskamper) är när det kommer till att delta på den stora scenen i de största mästerskapen, inte särskilt imponerande i antalet landskamper. Men det är tillräckligt.
Vilka två blir det?
Även om Stones är den som kanske mest påminner om den gamle VM-hjälten Sir Bobby Moores elegans, så är det nog ändå Marc Guehi som är den vassaste i Thomas Tuchels bok. Och med honom säkerligen Ezri Konsa, även om många experter fortfarande hellre ser någon annan. Tuchel verkar dock lita benhårt på Konsa som utvecklas alltmer till en ledare på plan.
Mer öppet på ytterbacksplatserna - åtminstone till vänster
På ytterbacksplatserna är det mer öppet, och där saknas det dessutom en del rutin. Egentligen en ganska så svag uppsättning i förhållande till resultaten. Chelseas Recce James är dock undantaget. Även här lite av en ledartyp och med sina 22 landskamper börjar han bli något mer rutinerad. Främsta utmanare är väl Liverpools Curtis Jones och Tottenhams Djed Spence, men det ska nog mycket till för att inte James ska starta i Englands VM-premiär. Och som back up finns ju alltid den gamle Kyle Walker - numera Burnley - med sina 96 landskamper.
Orutinerat till vänster
Tuchel startade VM-kvalet med Arsenals lovande Myles Lewis-Skelly (6 landskamper) på vänsterbacken, men han riskerar snart att inte ens komma med till VM, då han får för lite speltid i Arsenal, något som Tuchel öppet deklarerat är ett stort problem. Newcastles Tino Livramento (3 landskamper) och Manchester Citys löfte Nico O Reilly (1 landskamp). Den senare debuterade senast mot Serbien och har snabbt stigit som en sol på Tuchels himmel. Just nu är det nog O Reilly som har ledartröjan för en start på vänsterbacken i VM.
Framgångsfaktorer
Jordan Pickfords rutin från de stora matcherna samt starka idrottpsyke är en nyckel till framgång för denna försvarslinje. Lägg därtill flera mittbackar som tycks kunna gå in och stänga matcher, oavsett vem de spelar med och trots att de inte är de största namnen på världsscenen. Recce James kan utvecklas till en världsback under ett VM-slutspel och sedan hoppas man på ett genombrott för någon på vänsterbacksplatsen.
Pusselbitarna som passar
Med andra ord ett försvar utan fixstjärnor som på papperet kanske inte ska kunna hålla nollan i sju VM-kvalmatcher, men allt handlar om hur man bygger sitt lag, hur pusselbitarna passar varandra och ett gott ledarskap. Något som saknats så tydligt i det svenska landslaget på senare tid.
Sällan det mest underhållande laget som vinner
Och visst, motståndet är inte direkt överjävligt för England i VM-kvalet, men grejen är att ta sig igenom dessa matcher med full fokus, något som de gjort med bravur och något som också är en egenskap som är extremt viktig i ett stort mästerskap, där det sällan är det mest underhållande och stjärnspäckade laget som går till final eller får lyfta pokalen.
Muren är solid
Hadrianus mur 2025 är solid. Det är ett lagbygge och det är något som mycket väl leda hela vägen fram. Utan stjärnor i försvaret - bara några få jaktpiloter som ska stoppa världens vassaste anfallare och som - i så fall - så många kommer att ha att tacka för så mycket. Åtminstone i England.
