Fotbollsmässigt fick Hammarby aldrig upp farten – första skottet på mål kom först i minut 79 och den sena forceringen gav inget. Samtidigt stärktes guldjakten någon annanstans: Mjällby vann borta mot BP och drog ifrån, elva poäng före med fem omgångar kvar. Teoretiskt kan guldet säkras redan nästa runda om resultaten faller deras väg.
För Halmstad är segern mer än tre poäng detta är ett stort steg mot nytt kontrakt och en rejäl självförtroende boost. Samtidigt väntar två nyckelmatcher mot direkta konkurrenter härnäst – först Öster, sedan Degerfors – där fokus måste vara lika skarpt. Den här vinsten gav HBK luft, men inget utrymme att slappna av.
3 SNABBA
Disciplinen avgjorde
Halmstad stängde första ytan konsekvent, med trebackslåset och Allansson som sköld. Hammarbys inlägg fastnade gång på gång eftersom HBK alltid hade rätt kropp i rätt zon.
Matchen förlorades i fickan framför boxen
Besara neutraliserades, Tekie fick bara rulla, och Hammarby saknade spelare som kunde vrida upp tempot centralt. Det blev bollkontroll utan genombrott.
Tajming > volym
Hammarby skapade flest sekvenser i sista tredjedelen, men Halmstad satte in sitt enda höga kollektivkliv vid rätt tidpunkt och fick 1–0. En skillnad i precision, inte i possession.
3 DJUPA
Zon 1 (målvakt + backlinje)
Halmstad bygger matchen från ett lågt trebackslås med wingbacks: Boman till höger och Kaib till vänster, framför dem Allansson och Ascona som sköld. Det syns tidigt att zon 1 är deras trygghet. Erlandsson i målet gör det enkelt: när Hammarbys djupbollar kommer – ofta mot Abrahamsson – kliver han ut och städar, till och med nickar undan en gång i början. Backlinjen ligger kompakt, faller i tid och visar konsekvent ut mot kant. Kaib tar 1-mot-1-duellen med Madjed utan krångel, stänger insidan och tvingar bort honom från farliga ytor. Boman speglar på andra sidan: disciplin i position, raka rensningar när det behövs. Allansson håller ihop allt framför dem, pratar, täcker rätt yta, tar duellerna och bromsar omställningar – även till priset av ett gult kort före paus.
Hammarby ställer upp med Warner Hahn i mål och ett mittlås Vagić–Viktor Eriksson, Skoglund till höger och Winther till vänster. I uppspelen droppar Tekie ner som ren sexa och Skoglund kliver gärna in i banan för att hjälpa centralt. Men trots den strukturen blir ytorna små när Halmstad parkerar sin sköld. Bilden före paus blir att Hammarby får rulla runt ”handbollsstil” runt Halmstads box: mycket boll, lite genombrott. Inlägg hamnar på chans och Halmstad rensar första ytan. Noterbart: första halvlek slutar 0–0 utan skott på mål – ett rent zon-1-kvitto på att Halmstads låga block håller, och att Hammarby inte får fram bollarna genom mittkorridoren.
Pressen mot Halmstads zon 1 leds ofta av Kaboré, med Abrahamsson som följer efter, medan Tekie stannar som balans. Den pressen stör Halmstads korta igångsättningar: HBK vill gärna rulla kort från inspark, hittar ibland ut förbi första linjen – men slår ändå långt efter två–tre pass. Det blir nästan komiskt: varför rulla kort för att till slut tjonga? Samtidigt är det ett val som skyddar zon 1 – hellre långt än ett bolltapp nära egen box när Hammarby trycker till.
När andra halvlek startar är mönstret likadant: Hammarby söker djup direkt, zon 1 i Halmstad faller och städar. Skoglund fortsätter kliva in för att korta avståndet till Tekie och backlinjen; Winther fyller på utifrån, men Halmstad håller boxen ren. I minut 54 kommer matchens enda mål – och även om avslutet sker högre upp i planen startar det i Halmstads zon 1-logik. En inövad press från HBK:s sida tvingar fram ett lågt Hammarby-läge, Halmstad vinner och flyttar upp. Kaib hamnar i boxen, hans misslyckade skott blir en perfekt passning och Granath sätter 1–0. Det är inte vackert, men det är ett resultat av att Halmstad konsekvent försvarat lågt, valt enkla lösningar och sedan valt rätt ögonblick att kliva.
Efter målet blir zon 1 ännu tydligare i båda riktningar. Hammarby fyller på, byter in Okeke och Frank Adjei, och senare Vasic som tyngdpunkt. Då växlar de till snabbare lyft mot första duell och fler inlägg. Halmstad svarar med att krympa boxen: ”elva man i straffområdet” i perioder, rensning på rensning, och Erlandsson med två viktiga räddningar i slutet när Madjed kommer loss och skjuter. Det finns ett skakigt ögonblick när en Halmstads inspark misslyckas och Hammarby vinner bollen högt, men även där håller Erlandsson tätt och strukturen runt honom faller på plats igen.
Individuellt sticker flera zon-1-detaljer ut. Kaib tvingas dra i Madjed i en omställning och tar en varning – en taktisk nödbroms som ändå visar hur väl han läst duellen hela matchen. Boman gör en ”osynlig” stormatch defensivt: bryter Okekes försök, vinner tid åt mittbackarna och dämpar trycket på bortre. I Hammarbys zon 1 sköter Warner Hahn sina aktioner utan drama och kliver ut för att rensa när Granath hotar i djupet, medan mittlåset Vagić–Viktor Eriksson länge har god kontroll i luften men inte får hjälp av laget att öppna Halmstads block längs marken.
Sista tio blir ett stresstest av zon 1. Hammarby pumpar bollar, söker Vasic, fyller på andra-vågen. Halmstad står kvar: mittbackar som nickar ur, wingbacks som plockar upp lösa bollar, Allansson som skär av ytan framför dem. På tilläggstid kontrar Halmstad bort några sekunder via Naeem Mohammed – ett sista bevis på att zon 1 inte bara stått emot, utan också skapat lägen att andas. När domaren blåser av är 1–0 lika mycket ett resultat av Halmstads låga, disciplinerade zon-1-spel som av Granaths avslut. Och samtidigt ett kvitto på att Hammarbys struktur bakifrån var stabil – men att vägen igenom Halmstads sköld inte hittades den här gången.
Zon 2 (mittfält & uppbyggnad)
Mittplanen sätter tonen redan i första minuterna. Hammarby äger mer boll, men Halmstad bestämmer var bollen får vara. Tekie droppar som ren sexa för att öppna första passet, Skoglund kliver in från höger för att korta avståndet centralt, Besara ligger högre som tia. Trots det blir ytorna små. Halmstad står i sin treback med Allansson och Ascona som sköld, flyttar sidled i block och låser mittkorridoren. Resultatet blir ”handbollsspel ” runt Halmstads formation: Hammarby rullar och rullar, men måste ut på kanten innan något kan hända. När bollen ändå letar sig in mot fickan framför straffområdets halvcirkel står det en HBK vägg där och väntar.
Halmstads egen uppbyggnad i zon 2 är enkel och tydlig: bredd på trebacken, Kaib (vänster WB) kliver in centralt för att skapa ett litet övertag med Allansson och Ascone, medan Boman (höger WB) håller bredden. Idén är bra, men Hammarbys förstapress är skarp. Kaboré tar spetsen, Abrahamsson följer från vänster, Madjed från höger, och Tekie stannar som balans bakom dem. Det gör att Halmstad sällan får mer än två–tre pass innan de tvingas gå långt. Paradoxen blir tydlig vid insparkarna: Halmstad vill rulla kort för att ta sig förbi första pressen – och när det lyckas kommer ändå den långa bollen. Hellre det än ett bolltapp mitt i zon 2.
Det här mönstret färgar hela första halvtimmen. Hammarby försöker få fart via individuella aktioner när mittspåret är stängt – oftast Madjed som viker in från höger – men Halmstad hinner alltid samla sig på insidan. När Hammarby lockar upp Halmstad och försöker sticka djupare mot Abrahamsson bryts passerna eller blir för branta. I stället blir det små öar av kontroll: Oscar Johansson tar några meter fram i mitten och hittar ut mot Madjed för 1 mot 1; Besara får enstaka fickor men öppnar inte låset. Samtidigt gör Allansson allt det där osynliga mittfältsjobbet: pratar, pekar, tar rätt duell, kliver in och bromsar en omställning – till och med till priset av ett gult kort. Det är därför första halvlek landar i 0–0 och noll skott på mål: zon 2 tillåter varken fart genom mitten eller rena andravågor.
Efter paus fortsätter båda på samma spår – tills Halmstad lägger in sin förberedda pressmanöver. När Halmstad vill gå högt i zon 2 kliver Granath in mer centralt, Yeboah går ut till vänster och Boman flyger upp från sin wingbackposition. Det är synkat och det biter. Hammarby slarvar, Halmstad vinner bollen, Kaib dyker upp långt fram och hans misslyckade skott blir en perfekt passning till Granath som lägger in 1–0. Målet ser enkelt ut, men det föds rakt ur zon 2: ett kollektivt kliv i rätt sekund, ett bolltapp tvingat på motståndaren och en snabb passning in i öppet läge innan Hammarbys mittfält hinner ner.
Målet förändrar känslan i mittplanen. Publiken vaknar, Halmstad vågar nosa lite högre ibland, men håller i grunden fast vid samma plan: lås mitten, vinn tid, rensa när det behövs. Hammarby försöker svara med mer energi centralt. Madjed stjäl en boll inåt, kombinerar med Besara och löser fram en löpning i högra halvrummet för Kaboré, men Halmstad hinner stänga nästa pass. När Besara tappar boll i minut 65 räddar Skoglund upp situationen – ett tecken på att Hammarby måste ta fler risker i zon 2 och därmed också riskerar fler omställningar emot.
Bytena ritar om kartan i små steg. Skoglund och Kaboré ut, Frank Adjei och Okeke in. Okeke breddar till vänster och ger en ren ytter, Adjei driver bollen några meter centralt och försöker spräcka Halmstads första linje. Det ser piggt ut i två–tre sekvenser, men landar ändå i samma lås: Allansson och backlinjen framför honom suger upp allt som rullar in i fickan. När Hammarby sedan lägger till Vasic som tyngdpunkt byter de också verktyg – mindre spel via zon 2, fler direkta bollar för att etablera tryck högre upp. Det ger längre anfallsperioder, fler inlägg och några lösa andrabollar – men också mindre kontroll över mitten. Halmstad får precis det de vill: tiden går och mittplanen blir ett stängt väntrum i stället för en motorväg.
Halmstad justerar samtidigt sin offensiva zon 2-profil: Yeboah går ut, Malte Persson in som ny referens i mitten på anfallet, och senare Naeem Mohammed för fart i kontringarna. Det gör Halmstads spel utan boll ännu tydligare: lås mitt, styr ut, ta första rens och jaga nästa studs. Kaib fortsätter fylla på ibland – tar en varning när han måste bromsa en Bajen-omställning – men i övrigt handlar det om disciplin. Boman speglar på högersidan, bryter Okekes försök och ger Halmstad några viktiga andetag när trycket är som störst.
Sista kvarten berättar hela sanningen om zon 2 denna matchen . Hammarby har fler kroppar i offensiv halva men mindre närvaro i själva mittzonens kontrollpunkt. Tekie vinner en viktig boll och spelar Madjed fri att utmana igen; Halmstad svarar med samma rörelse som hela matchen: press på bollhållare, täckt insida, första rens. På tilläggstid leder en misslyckad inspark till Hammarbys bästa chanssekvenser – två bra skott, två räddningar av Erlandsson – men även det kommer efter att Hammarby först återerövrat och sedan tvingats runt, inte genom, mitten.
I slutet springer Naeem Mohammed upp två halvchanser som dör i avslutet, tiden rinner ut och 1–0 står sig. Det är en zon-2-match i Halmstads smak: de släpper bollen men inte mitten. Hammarby har idéerna, spelarna och perioderna, men får aldrig öppnat den där fickan framför straffområdet till något annat än just en ficka. När målet faller visar det varför mittfältet ofta avgör matcher utan att synas i protokollet: ett samlat kliv, en vunnen andraboll, en snabb pass – och allt det arbete som gjordes i zon 2 får plötsligt en siffra på tavlan.
Zon 3 (sista tredjedelen)
Zon 3 berättar hela matchen: Hammarby tar sig dit oftare i första halvan, men Halmstad är laget som hittar det enda avslutet som räknas. De första minuterna handlar om Bajens fart in bakom. Abrahamsson går tidigt i djupled två gånger, tvingar Erlandsson att lämna linjen och nicka undan. Kaboré leder pressen högt, jagar målvakt och mittback och gör att bollen studsar tillbaka mot Halmstads straffområde. När Hammarby väl etablerar sig runt boxen blir bilden ”handbolls lir”: rulla sida–sida utanför en HBK vägg, söka lucka, slå in – och Halmstad rensar första ytan. Madjed är den som bryter mönstret ibland; han dribblar förbi Kaib en gång, men HBK hinner skärma av fortsättningen. Resten av tiden stänger Kaib insidan och tar duellen utan att släppa förbi honom i fart. Vid fasta är Hammarby nära att skapa tryck (Besara serverar), men nicken saknas och Halmstad kontrar inte ens – de prioriterar att andas och samla laget.
Halmstads zon 3 är länge tom på folk. De accepterar att leva lågt och går på få men tydliga tillfällen. Ett av dem kommer när Yeboah för första gången får fast bollen som target och släpper rätt ut till en överlapp från Boman – men Winther läser och blockar inlägget direkt. Senare har Halmstad en bra frispark från vänster före paus, men en offensiv foul raderar chansen. Det summerar första 45: mycket Hammarby runt boxen, nästan inget klart i boxen; nästan inget Halmstad runt boxen, men inte ett enda läckage bakåt. Paussiffran 0–0 och inga skott på mål säger exakt hur tät zon 3 är.
Efter vilan upprepas samma inledningsscen: Bajen sticker i djupet (Kaboré mot Kurtulus), Halmstad städar – och så svänger det. HBK trycker upp sin inövade press, vinner högre, och plötsligt står Kaib i motståndarens straffområde. Skottet han får iväg är egentligen misslyckat, men blir till den perfekta passningen – Granath dyker upp och bredsidar in 1–0 (54’). Ett slumpmål i avslutningen, men inte i uppbyggnaden: det föds ur mönstret av en noggrann defensiv zon 3 som ger laget chans att kliva i precis rätt sekund och sätta första passet in i farlig yta.
Målet tänder arenan och skruvar matchens zon 3 i båda ändar. Hammarby jagar omedelbart en snabb kvittering: Oscar Johansson tar meter centralt, hittar ut till Madjed i högerhalvrum, han viker in och skjuter – långt utanför. Strax efter bygger man ett fint anfall på mitten efter att Madjed stulit bollen, kombinerar med Besara och friställer Kaboré i ytan mellan mittback och wingback; inspelen mot Abrahamsson på bortre blir ändå utan adress. Halmstad svarar med byten som spetsar omställningen: Malte Persson in för Yeboah, senare Marenpää för Arvidsson – tyngdpunkt och friska ben – och till slut Naeem Mohammed för rå fart sista kvarten. Då blir Halmstads zon 3 ett renodlat kontringsvapen: vinna lös boll, kasta ut på Kaib eller Mohammed, slå tidigt – och hoppas att en kropp hinner in i boxen. Ofta gör ingen det.
Hammarby byter också verktyg. Okeke kommer in till vänster, Frank Adjei kliver in nära Madjed på höger och Abrahamsson tar ren nia-roll. Adjei driver några gånger förbi första pressen och öppnar luckor, men centralt står Allansson och HBK:s treback rakt i vägen. Hammarby blir mer direkta: inlägg mot bortre, hårt längs marken, högt mot pannan – men HBK nickar ur, täcker första ytan och lever på den där första rensningen. Vid 77’ ropas det på straff när Adjei går omkull efter ett blockerat skott; domaren vinkar spela vidare. Samma minut slår Okeke äntligen ett inlägg – rakt i en HBK-tröja. Kort därpå dubblerar Bajen kraften: Lado och Vasic in, Besara och Oscar Johansson ut. Vasic ger tyngd i boxen, vinner första kontakt, drar på sig frispark och ett gult efter gruff – men det ger ändå fler ytor för andravågen att hugga på.
Slutet är en ren kamp. 81’: inlägg från höger hamnar rakt i Erlandssons famn. 83–88’: frisparkar, rivningar, hörna för Hammarby som nickas undan; i nästa våg fångar HBK:s målvakt inlägg igen. 90’+: Okeke driver in, hittar Adjei centralt, han vrider och sätter Madjed i skottläge – avslutet från utsidan boxen smiter utanför. Tillägget blir sex minuter, och där kommer Hammarbys två bästa lägen: en felträffad inspark ställer till det, Madjed kommer loss, skjuter – Erlandsson räddar. Bajen trycker igen, nytt avslut – Erlandsson igen. Halmstad svarar med sin matchplan in i sista andetaget: Kaib river ner Madjed i en omställning och tar ett taktiskt gult, Boman går av för Wallentin (93’), Naeem Mohammed springer upp två kontringar – ena skottet utanför, det andra rinner ut i dribbel utan avslut. När visslan går står 1–0 kvar eftersom Halmstad höll rent i boxen när det small som mest, och för att varje Hammarby-inlägg till slut landade i händerna på fel man.
Skillnaden i zon 3 blir därmed tydlig: Hammarby hade fler intramp runt straffområdet, fler försök – men saknade den sista passningen och den rena tajmingen i boxen. Halmstad hade färre sekvenser, men ett enda ögonblick där bollen studsade rätt efter en hög vinst – och det räckte. Resten var Erlandsson, mittbackarna och wingbackarna som vägrade ge bort första ytan, och ett kollektiv som inte sprack när matchen gick över i ren belägring. I en match utan skott på mål före paus vann zon 3 till slut på det enklaste som finns: en kropp i rätt yta, i rätt sekund och mål…
Matchens lirare var utan tvekan Allansson i HBK. Han stod som en sköld framför trebackslåset, styrde positionerna, täckte fickorna och bromsade omställningar i precis rätt ögonblick. Det gula kortet han tog i första halvlek är ett perfekt exempel på hans betydelse: hellre riskera en varning än att låta Hammarby springa rakt igenom. Det är Allanssons disciplin, kommunikation och närvaro som gör att HBK kan stå så lågt och ändå se trygga ut, och utan honom hade Hammarby hittat fler vägar in i mitten.
Den underskattade insatsen kom från Boman. Som wingback gjorde han allt det osynliga som aldrig blir rubriker men som en treback kräver. Han höll disciplin i sin position, tog de enkla rensningarna, bröt Okekes försök efter bytena och köpte tid åt mittlåset. Han var sällan spektakulär men alltid på plats, och det är exakt därför Hammarby aldrig lyckades skapa tillräckligt med hot från hans sida. Det är en stormatch i det tysta.
Samtidigt måste Nahir Besara underkännas. Han var tänkt att vara den kreativa kraften i Hammarbys zon 2–3, men fastnade gång på gång i fickan framför Halmstads sköld. När HBK låste centrala korridoren blev Besara osynlig, varken frikopplad mellan linjerna eller tillräckligt farlig i spelvändningarna. Bajen behövde honom som bollmotor och genombrottsspelare, men han var den som försvann mest i ett läge där laget behövde en dirigent.
Det finns andra som förtjänar att lyftas fram. Kaib i HBK tog duellen med Madjed och vann den flesta gånger, stängde insidan och läste löpningarna. Han var dessutom delaktig i sekvensen som ledde fram till matchens enda mål, och när han tvingades ta en taktisk varning i slutet visade det bara hur väl han förstått matchens dynamik.
Och längst bak i HBK målet gjorde Erlandsson en insats som knöt ihop hela lagets insats på ett sätt.Han städade djupledshot redan från start med sina utrusningar och avslutade matchen med två avgörande räddningar på tilläggstid när Madjed och Lahdo pressade fram chanser.
Det är också viktigt att notera de positiva insatserna i Hammarby. Madjed var den som bröt mönstret och faktiskt skapade oreda i Halmstads låga block. Han vågade driva inåt, tog skott, kombinerade med Besara och Kaboré och tvingade fram de chanser som ändå kom. När matchen stod på sin spets var det också han som hotade mest, även om avsluten inte satt.
Dessutom Tekie gjorde sitt jobb som droppande sexa. Han öppnade första passet i uppspelen, gav balans när ytterbackarna gick högt och såg till att Hammarby kunde fylla boxen i slutet utan att helt tappa kontrollen centralt. Han var lugnet som gjorde att Bajen kunde hålla ”trycket” uppe i andra halvlek.
Pavle Vagić i Hammarbys mittlås var också stark, framför allt i första kontakterna när bollarna lyftes in. Han gav laget stabilitet bakifrån och såg till att Hammarby kunde trycka upp laget,
NOTERBART
Vattnade HBK planen?
Frågan ställdes öppet efter matchen – var underlaget medvetet tungt för att bromsa Hammarbys fartspel? Ämnet fick ny energi på presskonferensen när Kim Hellberg själv antydde kritik mot planens kvalitet (mer om det i Inifrån arenan-delen).
Besara – var fanns han?
Hammarbys tänkta dirigent och allsvenskans hetaste namn var helt osynlig. Matchen passerade utan att han satte avtryck, och man undrade på riktigt: var var han idag på planen?
Gled drömmen om SM-guldet bort?
Förlusten väcker frågan: betyder den här matchens utgång slutet på Hammarbys guldjakt? Samtidigt tog Mjällby ännu ett kliv med sin seger mot BP – avståndet växer i toppen.
Bajenklacken
Gästande supportrar fyllde bortasektionen helt och höll sin röst hörd konstant i 90 + minuter. Trots nederlaget visade klacken varför Hammarby har en av seriens mest passionerade fans.
Efter matchen närvarade vi på en otroligt intressant presskonferens där vi bland annat får höra Hammarbys Kim Hellberg såga förutsättningarna inför dagens match och kalla behandlingen av den torra planen – och bevattningsfrågan – för “pinsamt för svensk fotboll” i en het debatt.
Halmstads tränare Johan Lindholm kontrar med sin syn på kritiken och berättar vad segern betyder för laget i jakten på att säkra det allsvenska kontraktet.
Vi har dessutom intervju med Tekie i Hammarby, som bland annat svarar på vad som inte funkade offensivt och hur den torra mattan påverkade – samt om gulddrömmen lever. Från HBK tog vi ett kort snack med fransmannen Ascone om matchen och grovjobbet han lade ner. Håll utkik – vår “Inifrån Arenan”-del släpps snart.
