Malle är den största HBK:aren under min medvetandetid, ofta även bäst, men framförallt störst. Att i en fotbollsvärld som blir flyktigare för var dag som går få ynnesten att år efter år, trots lockrop från större klubbar, ha en av seriens bästa målvakter är få supportrar förunnat, men så har det varit för oss. I så gott som allt han tagit sig för, såväl på planen som vid sidan av har hans kärlek till HBK lyst igenom. Detta tillsammans med den medmänsklighet han alltid visar gör det svårt att tänka sig en bättre ambassadör för HBK, eller för en fotbollsklubb överhuvudtaget än Malkolm Nilsson Säfqvist.
Det som verkligen symboliserar Malle för mig är inte hans matchavgörande räddningar och alla vinster han skänkt oss, det är scenerna efter slutminutssegern mot Norrköping i år. När laget efter ett långt firande med de tillresta supportrarna är på väg ner i Parkens katakomber men Malle som uppenbarligen inte fått nog av känslan efter 2-1-avgörande på tilläggstid vänder och rusar tillbaka till supportrarna för att dra av ett par sånger till. Måhända banalt för vissa, men för mig är de känslor Malle i både ord och handling alltid visat för HBK oändligt mycket större än en avgörande brytning, ett mål eller en straffräddning. Detta, i kombination med att vara en målvakt som egentligen varit för bra för HBK men välja att stanna gör honom störst i mina ögon.
Nu är vi med dig så som du alltid varit med oss. För alltid Halmstad, för alltid Malle! Störst i vår tid!
