Ajax
idag kl. 09:28
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Ajax firar 125 år. Det är därför hög tid att skriva den definitiva Ajax-historien. Del 4 handlar om tiden efter kriget, när Ajax reser sig ur Amsterdams aska och bygger nytt. Om Rinus Michels första steg i Ajax. Om den flygande holländaren. Och om grönsakshandlarens son som är bra på fotboll.
Tre veckor efter frigörelsen från den tyska ockupationsmakten 7 maj 1945 spelade Ajax sin första fotbollsmatch igen efter att Hongerwinter stoppat fotbollssäsongen föregående år. Landet var fritt, Amsterdam var fritt och det firades med en fotbollsturnering mellan Ajax och tre andra Amsterdam-lag: DWS, Blauw-Wit och De Volewijckers. Ajax vann alla sina matcher i den lilla cupen, en positiv start på efterkrigstiden för klubben.
Jack Reynolds, tränarlegendaren som sen 1915 lett Ajax i princip oavbrutet fram tills ockupationen då tyskarna satte honom i fångläger, återvände till Amsterdam när han släppts ur fångenskap och återupptog tränarsysslan i Ajax.
Några få rutinerade pjäser fanns kvar från mästarlagen innan kriget. ”Den flygande holländaren” Gerrit Keizer kunde fortsätta vakta målet och var kapten. Backen Henk Blomvliet som satts i tvångsarbete i Tyskland var 35 men kunde vara en trygg pjäs där bak, även om han inte spelade hela tiden längre. Publikfavoriten Gerrit Fischer på högeryttern fanns också kvar. I övrigt fick Reynolds bygga ett nytt lag utifrån de yngre förmågor som kommit upp ur ungdomslagen och fått chansen under krigsåren.
Stöttepelare i backlinjen var Jan Potharst som blev landslagsman och förblev Ajax trogen hela karriären – 301 matcher, 0 mål. Bredvid sig hade han gamle Blomvliet eller Henk van der Linden som lämnat Amsterdam för Groningen och Be Quick under kriget men nu var tillbaka.
Jany van der Veen ersatte legendaren Wim Anderiesen Sr. som centerhalv. Han kom att i skymundan bli extremt viktig för Ajax framtid, mer om det senare. Joop Stoffelen, vänsterhalv som alltid spelade med glasögon, blev senare lagets kapten efter Keizer och landslagsman. Stoffelen och van der Veen var navet i Ajax mittfält, platsen som högerhalv bredvid dem roterade mellan flera olika, först Jan Leemhuis sen tog Gerrie Stroker över.
I kedjan hade Fischer ständigt sällskap av snabba Guus Dräger och Gé van Dijk som utgjorde vänstra sidan av anfallskedjan. Gé van Dijk gjorde 384 matcher och tackade 1952 nej till proffserbjudande från italienska Novara då han tyckte det kändes oartigt att lämna sin barndomsklubb. Högerinnern bredvid Fischer varierade men var ofta Joop Korndörffer till en början. Som center gick Theo Brokmann Jr., son till sin namne som skjutit hem Ajax första ligatitlar 1918-1919. Junior kom att göra precis ett mål mer än sin pappa.
Med det laget inledde Reynolds återuppbyggnaden av Ajax 1945/46. Ajax vann regionalserien för första gången sen 1939. I mästerskapsserien föll man dock i titelstriden och slutade tvåa bakom HVV från Haag.
Men i juni 1946, i slutet av regionalserien, hade en ny stjärna presenterat sig för Ajax, en som kom att bli en verklig förgrundsfigur för inte bara Ajax utan hela fotbollens utveckling: Rinus Michels.
Då bara 18 år och en slitstark center i ungdomslaget. Michels växte upp på Olympiaweg just vid Olympiastadion i Amsterdam och var hela tiden fotbollstokig, som nioåring fick han en Ajax-tröja i födelsedagspresent och började i klubbens pojklag.
Nio år senare gjorde nu skador att tonåringen fick chansen mot ADO Den Haag 9 juni 1946. Det blev en drömdebut utan dess like. Michels gjorde hela fem mål när Ajax pulveriserade ADO med 8-3. Han gjorde sen sju mål i mästerskapsserien inklusive ett hattrick i sista matchen mot NAC.
Ajax gick miste om titeln då, men framtiden såg ljus ut inte minst med Michels som center. Det fanns frågetecken för hans teknik men hans fysik och starka huvudspel vägde upp för det och gjorde honom till en stor målskytt. Nästa säsong var han självklar som center, Brokmann Jr. fick bli högerinner istället på Korndörffers bekostnad. En annan debutant i kedjan, Gerard Bruins, roterade in för Brokmann Jr. och gjorde också gott om mål. Hans morbror och namne Gerard Ziegeler var målvakt i Ajax när man spelade i högsta serien för första gången 1911/12.
Med det laget gick Ajax som tåget 1946/47. Efter att ha vunnit regionalserien igen vann man nu också mästerskapsserien och bärgade klubbens första ligatitel sen 1939. Ajax var mästare igen och man blev det – i Arsenal-tröjor. ”Den flygande holländaren” Gerrit Keizer i målet hade nämligen fått sitt smeknamn då han under 30-talet flög mellan Amsterdam och London och sägs ha spelat för Arsenal på lördagen och Ajax på söndagen. Då Ajax klubbkassa var ansträngd efter kriget hade man inte råd med nya matchtröjor, därför flög Keizer tillbaka till London och fick en uppsättning Arsenal-tröjor av sin gamla klubb som Ajax kunde ha som ombyte från sina ordinarie.
Under våren 1947 när Ajax stormar mot ligatiteln får grönsakshandlarna Manus och Nel sin andra son. Han föds på sjukhuset på Linnaeusstraat den 25 april.
Reynolds valde att sluta efter ligaguldet, nöjd med att ha lett sitt Ajax till en sista titel. En annan engelsman, Robert Smith, tog över efter Reynolds men 1947/48 blev en misslyckad och något kaotisk säsong för Ajax. Man slutade bara trea i regionalserien och fick inte spela om titeln. Halvvägs igenom säsongen blev man av med den flygande holländaren i målet. Gerrit Keizer arresterades av polisen – det visade sig att Arsenal-tröjor inte var det enda han fraktade över från London. Till vardags var han grönsaksgrossist och exporterade till England. Han växlade inte in alla brittiska pund han tjänade under sina handelsresor till holländska gulden, en del pundsedlar smugglade han in gömda i fotbollar, och bytte vidare på svarta marknaden. Han ertappades med det halvvägs genom säsongen 1947/48 och dömdes till böter och sex månaders fängelse. Det var slutet på hans målvaktskarriär – men han kom senare tillbaka som styrelsemedlem i Ajax.
Robert Smith lämnade efter en säsong och ersattes av en ny engelsman, Walter Crook. Hans första säsong gick sådär, hans andra vann Ajax regionalserien men i mästerskapsserien 1950 var man långt efter mästarna Limburgia.
På Akkerstraat 32 ett stenkast från De Meer bor Manus och Nel med sina två söner som av Nel fått smeknamnen Hennie och Jopie. Deras grönsakshandel förser Ajax med frukt och grönt, och Nel jobbar dessutom ideellt i Ajax matsal. Hennie och Jopie följde med sina föräldrar till Ajax anläggning så fort de kunde gå.
1950 firade Ajax 50-årsjubileum med pompa och ståt. En utställning om Ajax och Watergraafsmeer öppnade på Amsterdams historiska museum. 18 mars hölls en galakväll i klubbens ära. För underhållningen stod två spelare: Rinus Michels och Hans Boskamp. Michels var då känd som något av en skojare och Boskamp var son till en sångare och revyartist och hörde naturligt hemma på scenen. När hans fotbollskarriär några år senare spolierades av en knäskada blev han skådespelare och diversearbetare inom nöjesindustrin – bland annat gjorde han John Lennon och Yoko Ono sällskap under deras berömda ”bed in” på Hotel Hilton i Amsterdam sista veckan i mars 1969.
Crook lämnade efter att ha missat ligatiteln 1949/50. Reynolds gick med på att komma ur pension en sväng som interim fram till november då en ny tränare var på plats, återigen en britt men nu en skotte, Robert Thomson. Det blev Jack Reynolds allra sista vända som tränare i Ajax, hösten 1950. Förutom ett avbrott på tre år under 20-talet när han efter en konflikt med ledningen tränade Blauw-Wit istället, och hans femåriga fångenskap under ockupationen, hade han tränat Ajax sen 1915, i sammanlagt 25 år.
Jack Reynolds har kommit att överskuggas i historieskrivningen av det som komma skulle av hans adept Rinus Michels och allt som kom efter Michels. Men det Reynolds gjorde för Ajax under ett kvartssekel kan inte underskattas. Han byggde upp klubben från ett instabilt lag som knappt spelat i högsta serien till landets bästa klubb. Han utvecklade träningen och taktiken enormt. Han var den förste i Amsterdam med tankar om passningsorienterad, stilfull fotboll. Han var den förste att verkligen börja bry sig om talangutveckling med klubbens ungdomslag. Det som gjorde Ajax världsberömt på 1970-talet och som än idag är klubbens signum går i en rak linje tillbaka till Jack Reynolds.
Han bodde kvar i Amsterdam till sin död 8 november 1962, 81 år gammal. Tre år efter hans död fick ena långsideläktaren på De Meer namnet Jack Reynolds Tribune i hans ära.
Tyvärr för Ajax del visade sig Reynolds bli svår att ersätta. Thomson lyckades vinna regionalserien sin andra säsong 1951/52, men i mästerskapsserien tog Ajax bara en 1 poäng på 6 matcher. Han lämnade i december och ersattes i några månader av förbundskaptenen Karel Kaufman innan österrikaren Willy Stejskal tog över i slutskedet av säsongen. Inte heller han blev långvarig, till 1953/54 återvände Walter Crook. Men han lyckades inte bättre än tidigare och lämnade igen sommaren 1954.
Då valde Ajax att slopa det brittiska spåret och gick istället efter en österrikare, Karl Humenberger. Han bodde med sin fru i ett av de små husen som byggts i hörnen mellan läktarna på De Meer och var således alltid lätt att finna. Det gjorde honom omtyckt inte minst bland spelarna.
Jopie, grönsakshandlarnas yngste son, tränade med Ajax redan som sexåring, men han kunde inte skrivas in i klubben innan han fyllt tio. Mestadels spelade han därför fotboll på gatorna hemma i kvarteret Betondorp på andra sidan Middenweg från De Meer. Det var där på de stenbelagda gatorna han la grunden för sin fantastiska teknik, sa han senare.
Inte bara Reynolds lämnade Ajax. Flera nyckelspelare försvann ur ekvationen också i början av 1950-talet. Kaptenen Joop Stoffelen blev proffs i Frankrike 1950. Stöttepelaren bredvid honom Jany van der Veen tvingades lägga av på grund av skador redan 1948. Trotjänana Gerrit Fischer och Henk Blomvliet som varit med sen innan kriget lade också av, Jan Potharst och Theo Brokmann Jr. likaså. Guus Dräger trappade ner i Stormvogels.
Rinus Michels och Gé van Dijk ångade på i kedjan dock. Och en del duktiga unga spelare kom upp ur ungdomslagen. Eddy Pieters Graafland tog över i målet och blev landslagsman och trygg sista utpost. Högerbacken Ger van Mourik debuterade 1950 och blev en extremt stabil klippa i försvaret och med tiden lagkapten fram till han slutade 1963. Högeryttern Arend van der Wal var en effektiv målskytt men han lämnade 1955 för Enschede.
Just att spelare lämnade blev under de här åren för första gången ett verkligt problem för Ajax. Stoffelen var inte den enda stjärnan som gick utomlands, duktige unge backen Cor van der Hart, en blivande stöttepelare i landslaget, blev också proffs i Frankrike 1950 efter bara tre år i Ajax a-lag. Hans Boskamp, som underhållit på 50-årsfesten med Michels blev också proffs – men behövde inte gå utomlands för det.
Mitten av 50-talet blev nämligen en omvälvande tid för holländsk fotboll. Precis som i Sverige och många andra länder upprätthölls amatöridealet inom fotbollen. Men likt Sverige blossade debatten om att rucka på det upp. Samtidigt som Gre-No-Li och andra blev proffs i Italien gick ju Ajax miste om stjärnor som Stoffelen och van der Hart – och förbundets hårda regler gjorde att Stoffelen inte fick spela för Ajax igen när han ville flytta hem från Lille. Medan Sverige höll fast vid amatöridealet längre förändrades läget helt i Nederländerna 1954.
Då etablerades nämligen en piratliga av ett alternativt fotbollsförbund, NBVB, som konkurrent till KNVB. I början av 1900-talet hade det funnits flera separata fotbollsförbund i landet, men KNVB hade nu länge varit ensamma härskare som nationellt förbund – med strikta amatörregler. NBVB, startat av en byggherre från Limburg, Gied Joosten, stod för professionell fotboll. Tio nya fotbollsklubbar startades och utgjorde NBVB:s serie. Även om de flesta spelare förblev lojala till sina amatörklubbar lyckades uppstickarna locka till sig flera stjärnor, som Cor van der Hart som vände hem från Lille men då till Fortuna ‘54, inte Ajax, och Hans Boskamp som lämnade Ajax för BVC Amsterdam.
Så den holländska fotbollssäsongen 1954/55 drog igång med två separata ligor. KNVB:s motdrag var att tillåta amatörklubbarna att dela ut små segerpremier till sina spelare. Men efter tio omgångar spelade, och med Ajax i topp av sin regionalserie, kom KNVB och NBVB plötsligt överens om att slå ihop sig. Ajax hade tagit initiativ till samtal som förde båda parter till bordet. KNVB gick med på att professionalisera så NBVB behövdes inte längre, man slog ihop sig och klubbar som Ajax kunde också bli proffsklubbar. Ajax valde att göra en omorganisation, klubben delades upp i det professionella a-laget, amatörlag och ungdomslag då klubben sen länge bestod av flera lag (Ajax 1, 2, 3 etc) som spelade på olika nivåer. Ajax 1 blev proffs. Den uppdelningen håller än idag, Ajax har fortfarande gott om amatörlag som spelar matcher.
De pågående serierna avbröts och istället delades alla 56 lagen (de 10 från NBVB och 46 från de olika regionalserierna som utgjort KNVB:s högsta division) in i fyra nya regionalserier. Vinnarna av regionalserierna gjorde sedan upp om ligatitlen i mästerskapsserien medan fem lag ur varje regionalserie åke ut, för att minska antalet lag till nästa säsong från 56 till 36. Ajax slutade trea i sin regionalserie.
Nästa säsong gjordes systemet om, istället för fyra regionalserier delades högstadivisionen i två serier med 18 lag i varje där de två bästa i varje serie gick vidare till mästerskapsserien. Ajax slutade fyra. Återigen med planeringen för nästa säsong i åtanke var nedflyttningsförhållandena stenhårda: Bara topp 9 i vardera serie fick stanna i högstadivisionen.
Det var för att 1956/57 såg Eredivisie dagens ljus. Då som nu med 18 lag i en rak serie, inga krusiduller med regionalindelning och mästerskapsserie. Äntligen hade holländarna insett att reseavstånden i landet inte var så stora att det var helt uppåt väggarna för Ajax att åka till Groningen för bortamatch mitt i serielunken, att det inte behövde nödgas att en titel stod på spel för att motivera den resan.
Ajax blev historiska första mästare av Eredivisie. Humenberger ledde ett lag som efter några mellanår hittade en ny, stabilare nivå. Eddy Pieters Graafland var etablerad som landets bästa målvakt. Ger van Mourik och Cor Geelhuizen var stadiga backar och som centerhalv framför låg Wim Anderiesen Jr., legendarens son som sköts i ryggen på Dam som 13-åring. Rutinerade Klaas Bakker var given vänsterhalv, som högerhalv roterade Ad Visser och Piet Ouderland, Visser kom snart att lämna Ajax medan Ouderland blev en stöttepelare. Rutinerade Gé van Dijk ledde kedjan med kaptensbindeln om armen, Rinus Michels slet bredvid honom och som center gick nu nyförvärvet Wim Bleijenberg som sköt in 17 mål. Kantspelarna Willy Schmidt och Piet van der Kuil bidrog också med många mål, liksom Loek den Edel som också spelade mycket och gjorde Ajax allra första mål i Eredivisie.
En annan som gjorde några matcher i kedjan var en ung Sjaak Swart, då bara 18 år. Son till en judisk pappa och en katolsk mamma i Muiderpoort, en fiskarby 20 km utanför Amsterdam överlevde Sjaak och hans pappa Förintelsen genom att dölja sin judiska identitet. När kriget var över tog hans pappa honom på pakethållaren och cyklade till De Meer med honom och Sjaak började i Ajax pojklag. Premiärsäsongen av Eredivisie blev också premiärsäsongen av Sjaak Swart som lurig, kvick och målfarlig högerytter i Ajax a-lag. Med tiden kom han att bli Mr. Ajax. Nästa år debuterade Bennie Muller på mittfältet. Muller föddes i de gamla judiska kvarteren några år före kriget. Hans familj lyckades gömma sig men förlorade hundratals släktingar under Förintelsen. Han och Swart kom att bli nyckelfigurer i laget för lång tid framöver.
Eredivisies start gjorde 1956 till en brytpunkt i holländsk fotboll. 1956 blev också slutet på en epok och början på en ny i enbart Ajax också. Efter 40 oavbrutna år i klubbens styrelse ända sen 1916, varav de sista 24 åren som ordförande, klev Marius Koolhaas av sitt uppdrag och blev hedersordförande. Först som sekreterare och sen ordförande hade han gjort ett enormt jobb med att leda Ajax som klubb. Hans tillträde till styrelsen 1916 innebar att han varit en del av alla Ajax åtta ligatitlar man tog före Eredivisie. Han ledde bygget av De Meer Stadion, genom Ajax första storhetstid på 30-talet och ledde klubben genom ockupationen.
Ordförandeklubban övertogs av den gamle vänsteryttern, publikfavoriten på 30-talet, Wim ”De Mug” Volkers som efter spelarkarriären varit klubbens kassör, utöver två inhopp som tränare under kriget.
Den 25 april 1957 fyllde grönsakshandlarnas yngste son 10 år. Genast skrevs han in i Ajax ungdomsakademi. Normalt behövde hoppfulla unga knattar provspela för att få en plats. Men Jany van der Veen, som efter att skador förstört hans egen spelarkarriär blivit ungdomstränare i klubben, hade sett tillräckligt. Han hade ju redan sett ”Jopie” spela på Betondorps gator och gräsytorna runt De Meer i flera år.
Så gick det till när Johan Cruijff kom till Ajax.
Läs också: Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Läs också: Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Läs också: Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
