För Halmstad var matchen ett test av om deras snabbhet framåt kunde såra Malmös något tunga backlinje. Med Mohamed och Agnero, två av seriens snabbaste spelare, fanns på förhand möjligheten att straffa MFF:s höga linje. Men den chansen försvann nästan direkt när Đurić satte tonen med fysisk dominans och när MFF:s mittfält tog över matchen.
4–0 till Malmö blev ett resultat som inte bara speglade klasskillnaden på planen – det var också en match där HBK:s brister på fasta situationer exponerades brutalt. Tre mål på hörnor mot ett lag som kom till sin hemma plan på Örjansvall med en defensiv plan – det är inte bara olyckligt, det är oacceptabelt på den här nivån.
Samtidigt var detta matchen då flera Malmöspelare hittade rätt: Skogmar som en motor på mitten, Sead H i lekstuga, Gudjohnsen med viktig tyngd på forward postionen dessutom Christiansen tillbaka på planen efter ett efterlängtat inhopp.
Frågan som återstår för Malmö: var detta en enstaka urladdning, eller början på den nödvändiga omstarten efter smällarna förra veckan?
För HBKs del? Hur ska Halmstad hitta en plan B när både Mohamed och Agnero neutraliseras – finns det någon annan väg framåt offensivt än att hoppas på djupledslöpningar?
3 Snabba (från arenan live)
Hörnorna blev Halmstads fall
Malmö behövde inte spela sig till alla chanser – tre mål kom direkt på hörna. HBK tappade markeringarna och såg passiva ut i varje situation. För ett lag som annars brukar vara starkt på fasta var det här ett stort ras.
Agnero neutraliserades
Halmstads plan var att hota med fart via Agnero och Mohamed. Men Đurić tog kommandot, gick tätt i rygg och plockade bort Agnero nästan helt. Utan sin djupledslöpare blev Halmstads offensiv tandlös.
Skogmar satte tonen
Mittfältaren var en av Malmös viktigaste spelare. Han vann dueller, bröt flera uppspel och satte igång anfallet snabbt. Hans energi och bollvinster gjorde att Malmö ägde mitten och fick tryck på HBK tidigt.
3 Djupa (från arenan live)
Zon 1 – Målvakt & Backlinje
Trots att Pontus Jansson vilade och Malmö på pappret inte hade den snabbaste backlinjen lyckades de stänga ner Halmstads största hot de snabba anfallarna. Det handlade inte om att backa hem, utan om tydliga individuella lösningar. Đurić tog hand om Agnero direkt och det märktes från första minuten. Han följde honom hårt i ryggen, gick in i varje duell och stoppade honom från att vända upp. När Agnero försökte löpa i djupled följde Đurić med och använde sin fysik. Resultatet blev att Agnero nästan helt försvann ur matchen, och Malmö visste att om han plockas bort tappar Halmstad mycket av sitt anfallsspel.
Bakom det stod Robin Olsen som en lugn sista utpost. Han hade inte överdrivet mycket att göra, men i de avgörande ögonblicken var han iskall. När Mohamed fick ett läge före paus var Olsen snabb ut, stängde av vinklarna och räddade Malmö från att släppa in mål. Den räddningen framförallt blev viktig – hade Halmstad fått in en boll där hade matchen kunnat leva vidare.
Samtidigt gick det att se att Karlsson i Malmö var den svagaste länken. Han såg osäker ut när han pressades, slog bort några bollar och blev stressad. Halmstad hade faktiskt scoutat detta, men märkligt nog satte de aldrig in trycket konsekvent. Där missade de sin chans, för det kunde ha blivit en ingång i matchen. Istället fastnade de ofta i sitt eget spel. På insparkar och uppspel försökte Halmstad bredda både backlinjen och anfallarna för att slå långa bollar längs kanterna, men Malmös mittförsvar var för starkt i duellerna och bollarna hamnade gång på gång hos MFFs mittfält.
Trots hotet bakom vågade Malmö stå högt och pressa. Den" nya " fyrabackslinjen låg kompakt och trygg, och man litade på att Olsen skulle rädda om det väl stack igenom. Stryger Larsen var dessutom mer avvaktande i sina positioner än Karlsson, vilket gav Malmö en bättre balans på högersidan. På det sättet vann Malmö matchen redan i sin defensiva tredjedel – Đurić tog bort Agnero, Olsen stod rätt när han behövdes, Halmstad utnyttjade aldrig Karlssons svagheter och de långa bollarna blev ofarliga. Allt byggde en trygg grund som Malmö sedan kunde spela vidare ifrån.
Zon 2 (mittfält och speluppbyggnad)
Matchen avgjordes egentligen på mitten. Det var där Malmö satte sin prägel och tog kommandot, framför allt genom Skogmar och Rosengren. De vann boll centralt, bröt upp Halmstads försök till spel och höll ett högt tempo som hela tiden tvingade HBK bakåt. När matchen passerade tjugonde minuten började Halmstads mittfält tappa sin organisation. Den synkade press som fanns i början blev allt mer osäker, och det öppnade ytor för Malmö.
Det mest oroande för Halmstad var att kapten Allansson inte orkade bära det ansvar han måste ta centralt. Hans bollbehandling var slarvig, passningarna enkla att läsa och tempot för lågt. När han tappade bollar mitt i plan tappade laget både rytm och balans, och Malmö fick gång på gång börja sina anfall på Halmstads planhalva. Där låg en av de stora skillnaderna mellan lagen – Malmö använde mitten som en språngbräda, medan Halmstad bara försökte överleva där.
Bytet i andra halvlek när Marenpää kom in runt min 55 visade ändå att det fanns något HBK kunde ha byggt på. Hans energi och vilja att pressa gav en helt annan tyngd i duellerna och för första gången såg Malmö lite obekväma ut. Han vann närkamper, stressade Skogmar och Otto och gav åtminstone ett litet hopp om att laget kunde ta sig in i matchen. Men då stod det redan 0–4 och matchen var körd. Halmstads problem var att man lät Malmö styra mittfältet för länge, och när man väl reagerade var det alldeles för sent.
Zon 3 (sista tredjedelen och anfall)
Skillnaden framåt blev till slut brutal. Malmö hade en plan för sista tredjedelen som kombinerade tydlighet med variation, och det gjorde att de gång på gång kunde bryta ner Halmstad. De var kliniska på fasta situationer, tre mål på hörnor säger egentligen allt om hur skarpa de var i de avgörande ögonblicken. Men det var inte bara styrkan i "luften" som avgjorde. I spelet med bollen rullade Malmö fram med ett rotationsmönster där Guðjohnsen,Taha Ali , Haksabanovic och vid några tillfällen Karlsson bytte ytor med varandra. De skapade hela tiden tre mot två-lägen på vänstersidan, trianglar som Halmstads backlinje inte kunde hänga med i. När tempot väl skruvades upp var skillnaden nästan löjlig – det såg mer ut som en lekstuga än som en jämn match.
För Halmstad var det raka motsatsen. Offensiven stod och föll med Mohamed och Agnero, två spelare som skulle bära hela hotbilden på egen hand. När de neutraliserades, Mohamed genom att aldrig få bollen i rätt lägen och Agnero genom att plockas bort fysiskt, så fanns det inget alternativ. Laget blev för lättläst, för beroende av att just de två skulle lyckas med sina löpningar. När Yeboah kom in fanns en liten gnista av fart och han visade faktiskt att han kunde springa ifrån Đurić någon gång, men det var ändå aldrig i närheten av att rubba Malmös dominans.
Det var just här man såg skillnaden i kvalitet mellan lagen. Malmö hade flera vägar till mål, kunde hota på fasta situationer, via kombinationer på kanten eller genom individuella prestationer när tempot drogs upp. Halmstad hade bara en väg – hoppas på att Mohamed eller Agnero skulle löpa sig fria. När det inte hände fanns det inget kvar, och Malmö kunde fortsätta anfalla i vågor utan att själva bli hotade bakåt.
Underkänd: Allansson HBK
En kapten ska vara lagets trygghet i stormen. Istället blev Allansson en av HBK:s största svagheter. Hans bollbehandling var slarvig, passningarna saknade precision och flera gånger hamnade laget under press just för att han inte kunde hålla i bollen. När Malmö satte fart centralt var det Allanssons sida som öppnades upp, och han lyckades aldrig ge laget det lugn och den struktur som krävs för att stå emot.I en match där HBK behövde ett mittfältsankare blev kaptenen en belastning. När Malmö metodiskt tog över mittfältet var det också ett direkt resultat av att Allansson inte tog ansvar med boll. Ledarrollen lyste med sin frånvaro – i kroppsspråk, i aktioner, i närvaron i de avgörande ögonblicken.
Underskattad: Marenpää HBK
När HBK gjorde sina byten i andra halvlek var matchen i praktiken redan avgjord. Men det finns en spelare som faktiskt ändrade något i lagets energi: Marenpää. Hans inhopp gav aggressivitet, duellstyrka och en vilja att pressa högre upp i banan. Han vann flera bollar på mitten, satte fart i en annars statisk central linje och vågade spela med risk.Även om HBK inte lyckades omsätta det i målchanser, så var det genom Marenpää som laget ens kunde flytta upp bollen och tvinga Malmö att backa några steg. Det var ett inhopp som visade att han har kvalitéer HBK:s mittfält annars saknade denna matchen. I skuggan av förlusten blir det lätt bortglömt – men Marenpää var ett av få ljus i mörkret.
Matchens lirare: Djuric MFF
Det går inte att komma runt honom. Djuric var överlägsen i allt han gjorde. Från första minuten markerade han att Agnero inte skulle få en centimeter gratis. Han följde honom hårt, dominerade i luftspelet och vann samtliga dueller med en nästan fysisk arrogans. Det var inte bara försvarsspel – det var ett statement.Samtidigt styrde han backlinjen med pondus, höll ihop en backlinje som annars kunde ha blivit sårbar mot snabbheten hos Mohamed och Agnero, och satte tonen för Malmös defensiv. Varje gång HBK försökte spela långt var det Djuric som nickade undan, varje gång Agnero försökte vända upp var det Djuric som var i ryggen.
Hans insats gjorde att Malmö aldrig ens behövde frukta det djupledshot man på förhand varnade för. Och i en match där Malmö glänste offensivt på fasta situationer, var det ändå Djuric som stod för den mest imponerande insatsen.
Bonusspelare: Skogmar MFF
Det går egentligen inte att skriva utan att nämna Skogmar. I en match där Malmö dominerade kollektivt var han den enskilde spelare som satte prägel på det centrala spelet redan från start. Hans bollvinster gav Malmö ett konstant övertag i andrabollar, och hans positionsspel täppte igen de få försök Halmstad hade att etablera sig centralt.Det som stack ut var framför allt hans tajming i presspelet. Gång på gång bröt han i precis rätt ögonblick och kunde sätta igång Malmös första omställningar. Han var pigg, intensiv och visade en spelintelligens som kompletterade Djurics auktoritet bakom honom.
Skogmar kommer inte stå i rubrikerna som målskytt eller assistmakare, men det arbete han gjorde centralt gav Malmö tryggheten att spela sitt eget spel. Han var den tysta katalysatorn – och därför förtjänar han att nämnas som kvällens bonusspelare.
Noterbara saker.Det fanns också några detaljer runt matchen som stack ut och som är värda att notera. Örjansvall var i fullsatt skick och stämningen var något alldeles extra. De himmelsblå supportrarna hade inte bara fyllt sin egen bortasektion, utan det lyste MFF-tröjor även på de neutrala delarna av arenan. I kombination med ett perfekt sommarväder, 22 grader och klarblå himmel, blev det en magisk fotbollsdag i Halmstad.
En annan sak som väckte frågor var valet att återigen låta unge Zetterström sitta på bänken. I en match som denna, där Malmö ledde stort och hade kontroll, hade många väntat sig att han skulle få chansen. Är han verkligen inte redo ännu, eller finns det en annan tanke bakom? Frågan togs också vidare till Rydström på presskonferensen, för det kändes som en naturlig punkt att gräva djupare i.
Till sist fick vi även se debut för MFF:s nya värvning Soumah. Det var knappast den bästa situationen att kliva in i, med laget redan i 4–0-ledning och matchen i praktiken avgjord. Han fick mest delta i att spela av minuterna snarare än att sätta någon prägel på offensiven. Därför är det svårt att bedöma honom rättvist redan nu. Rydström själv fick också frågor om just den debuten, och det är tydligt att klubben ser potential, även om just detta inhopp inte gav några större rubriker.
Efter matchen fick vi också ett snack med båda tränarna...
Vi tog sedan med frågor till båda tränarna – bland annat om HBK:s syn på de fasta situationerna till Johan Lindholm. Till Rydström ville vi veta mer om hans syn på Soumahs inhopp samt vad som händer med den unge Zetterström framöver. SE HELA PRESSKONFERANSEN HÄR
Hela presskonferensen kommer att länkas. Har man inte konto på sidan kan man skapa ett – det är gratis och utan kostnad.
Stort tack till Halmstads Bollklubb samt deras pressansvariga för både ett gott bemötande och möjligheten att närvara på plats.
