Dahlberg räddade IFK flera gånger och stärkte sina aktier rejält – Bishesari får se upp, startplatsen är inte given efter den här insatsen. För IFK blev det en liten missräkning i jakten på Europaplatserna. Kan BP nu rubba Mjällby som det har i sin nästa match – och på köpet hjälpa sin stadsrival Hammarby i guldracet? För IFK Göteborg är det bara att glömma denna matchen och blicka mot sin nästa motståndare vilket är Öster.
3 SNABBA
Djupet före bollinnehav
Brommapojkarna söker tidigt Alladoh/Arhov i djupet och tvingar IFK Göteborgs backlinje att falla. Det öppnar ytor för BP centralt, medan IFK försöker rulla via Kruse/Heintz utan att någon verkligen hotar bakom BP:s backlinje.
Bredd utan djup blir inlägg
IFK Göteborg står brett med Tolf/Santos och yttrarna, men Fenger hotar sällan i djupled. Resultatet blir många förutsägbara inlägg som BP:s mittbackar rensar bort, eftersom BP håller blocket kompakt centralt med Camara som nav.
Efter ledningsmål: stäng matchen
När BP gör 1–0 sänker de pressen, går mot en femback och skyddar boxen. IFK jagar kvittering men kör fast centralt och tvingas fortsätta slå inlägg, vilket gynnar BP:s kontrollinriktade avslutning.
3 DJUPA
Zon 1 (målvakt + backlinje)
Matchen sätter tonen direkt i baklinjerna och i målvakterna. IFK Göteborg har Pontus Dahlberg längst bak med Tolf till vänster, mittlåset Erlingmark–Gustav Svensson och Santos till höger. Brommapojkarna har Leo Cavallius i mål, ett mittbackspar med Kurockhin och Hovland, Sandén som vänsterback och Timossi som på pappret högerback men med en offensivare roll. Redan innan mönstret blir tydligt påverkar vinden besluten: BP börjar spela längre bollar med medvind, ofta mot Alladoh och Arhov som hotar bakom. Alladoh visar direkt både targetspel på utsparkar och fart i djupled; det tvingar IFK:s backlinje att falla några meter och gör att Dahlberg snabbt hamnar i situationer där han måste styra ytor snarare än bara stå och vänta i mål.
IFK:s första fem minuter blir nästan helt utan boll och det märks i zon 1. Arhov leder BP:s första press och trycker smart på Svensson som uppspelslänk, med Alladoh som följer hårt efter. Det här pressmönstret stör IFK:s igångsättningar och tvingar fram längre bollar från baklinjen. När IFK väl får en fast situation, som den tidiga hörnan, rensar BP bestämt och gör boxen liten för Fenger. Samtidigt får Dahlberg visa klass tidigt: Arhov dribblar sig genom lagdelar och får ett läge, men Dahlberg räddar stort och håller IFK kvar. Strax därpå måste han också styra ett skott från Camara till hörna efter att Öqvists långa inkast skapat oro i kanten av boxen. IFK skapar volym i fasta senare i halvleken, men Cavallius plockar och boxar med pondus; i en duell blir han dessutom behandlad en kort stund, kommer upp och fortsätter dominera i luftrummet, vilket ger trygghet framför honom.
På kanterna står det 1–0 till BP:s zon 1 under långa stunder. Sandén tar duellerna mot Alioum, bryter inläggsvägar och tvingar IFK ut på fler hörnor än rena inspel. Timossi är vaksam på sin kant och kliver i rätt ögonblick, vilket gör att Tolf får en tung start och att Heintz flera gånger tvingas falla ut och hjälpa på IFK:s vänstersida. Det kostar IFK centrala kroppar i restförsvaret och lämnar längre avstånd mellan backlinje och mittfält när bollen tappas. Erlingmark kompenserar mycket i omställningar genom att styra kontringar utåt, och varje gång Santos tar ett offensivt kliv finns Gustav Svensson där och täcker bakom, men BP:s upprepade hot i djupet gör att IFK-linjen ändå behöver backa hem för säkerhets skull.
I uppbyggnaden varierar BP sin backlinjehöjd. Zandén faller ned från mittfältet och bildar treback i spelstarten, vilket ger en lugn första pass och bättre vinkel att slå den långa på Alladoh eller hitta Camara centralt och ut på kanten. När IFK försöker rulla etablerat är BP aggressiva centralt och kliver i duell, vilket syns i zon 1 genom att IFK:s mittbackar får spela runt under press och till slut går via kanten till ett inläggsläge. Där är Hovland och Kurockhin lugna och stänger ytan framför Cavallius, vinner första nick eller åtminstone styr bollen till zoner där andrabollen är rödsvart.
Mot slutet av första halvlek får IFK sin bästa period med flera fasta: hörnor, en bra frispark från Heintz som Cavallius tippar till ny hörna, och ett avslutsläge för Erlingmark efter rensning. Ändå är känslan att BP:s zon 1 har kontrollen: målvakten tar besluten, mittbackarna vinner första kontakten, Sandén håller Alioum i schack och Timossi stänger Tolfs överlapp. För IFK väger det positiva upp i att Dahlberg tar allt han ska och lite till, samt att Erlingmark och Svensson löser flera farliga omställningslägen genom att styra Arhov/Alladoh ut i sämre vinklar eller hela vägen till inkast.
Andra halvlek börjar med ännu mer BP-energi. En bollvinst mynnar ut i det som blir matchens 1–0: en snabb djupledsboll mot Alladoh som inte tvekar. Ledningen förändrar zon 1 för BP direkt. De sänker presshöjden ett snäpp, tar in Ssewankambo som mittback och går praktiskt taget ner i fem backar i försvarsspel. Därifrån stänger de straffområdet konsekvent. IFK svarar med byten på kanterna, men Santos och Tolf fyller inte på lika ofta efter paus och IFK:s spel blir mer förutsägbart: långa bollar ut på kanten, tidiga inlägg, och BP:s femmannalinje plus mittbacksduo som turas om att kliva på första bollen medan övriga täcker yta för returer.
När IFK ändå bryter igenom behövs toppklass från målvakt – och det får de från båda håll. Dahlberg gör en avgörande parad i 93:e minuten när Irandust får ett friläge i BP:s kontring, en räddning som håller matchen vid liv in i tilläggsminuterna. På andra sidan läser Cavallius inläggsvågen som kommer när IFK forcerar; han kommer ut i rätt ögonblick och plockar det sista farliga läget. Sista tio är ett tydligt scenario: BP parkerar bussen, IFK matar inlägg. Skillnaden sitter i zon 1-strukturen. BP har fler spelare i boxen, tydliga roller på första och andra ytan, och en målvakt som bestämmer i luftrummet. IFK har volymen men inte det rena kvalitetsläget i straffområdet, trots flera bra servar och enstaka löp in mot första stolpen.
Helheten i zon 1 landar i tre saker. Först, målvaktsmomenten: Dahlberg håller IFK kvar med två stora räddningar, medan Cavallius neutraliserar IFK:s fasta med boxkontroll. Sedan, djupskyddet: Kurockhin–Hovland plus skiftet till fem backar förseglar BP:s box efter 1–0; IFK:s Erlingmark och Gustav Svensson gör mycket rätt i krishantering men får hela tiden släcka bränder mot djuphoten. Till sist, kanterna: Sandén vinner matchen i matchen mot Alioum, Timossi läser Tolfs sida, och IFK:s ständiga kantväg leder till fler hörnor än rena inspel. När slutsignalen går står det 1–0 och det är svårt att komma runt att BP:s zon 1 varit skarpare i duellerna, tajtare i boxen och kallare i besluten när matchen skulle stängas.
Zon2(mittfält/uppbyggnad)
I zon 2 handlar allt om vem som äger mitten, hur uppbyggnaden startar och vem som tar nästa pass genom linjerna. IFK Göteborg försöker från början spela via Kruse som droppar ner som nav. Han vill ha första passet från mittbackarna och vända upp på Heintz eller Thordarson. Heintz visar snabbt fin teknik, tar emot under press och ordnar frisparkar som ger IFK andrum. Men BP läser mönstret. Arhov kliver först och styr pressen mot Gustav Svensson för att störa IFK:s uppspel, Alladoh ansluter direkt, och Camara stänger den centrala fickan. Resultatet blir att IFK tvingas ut på kanterna, där spelet fastnar i inlägg i stället för pass genom mitten.
BP:s zon 2 har tidigt en tydlig plan: Camara droppar djupt för att vara spelbar, tar första passet och vänder ut på kant. Zandén faller ner och gör en treback i uppbyggnad, vilket ger Camara bättre vinkel och mer tid. Ackerman syns mindre i början men Björklund tar dubbla roller, ibland högre mellan linjerna, ibland ner för att hjälpa Camara och Ackerman i mittzonen. Vinden gör att BP gärna väljer det längre alternativet, särskilt när IFK försöker kliva. Då blir zon 2 mer om andrabollen: Camara positionerar sig för att samla upp och starta nästa våg, och IFK får springa bakåt igen.
När IFK hittar ett fönster i mitten är det ofta Heintz som öppnar det. Han drar på sig spelare centralt och försöker släppa ut bollen i rätt ögonblick mot Pascal Lundqvist på vänster. Några gånger finns det enorma ytor där om passningen sitter, men skärpan brister i avgörande ögonblick och BP hinner stänga. Thordarson delar jobbet med Fenger när bollen lyfts in centralt, men det landar sällan i ren kontroll. IFK:s bästa period före paus kommer när Heintz och Kruse får längre bollinnehav, vilket leder till fler fasta situationer, men öppna centrala genombrott är fortfarande ovanliga eftersom BP:s block håller ihop runt Camara.
Efter paus får BP bättre lugn i zon 2. De första fem minuterna rullar de tryggare, Camara blir kvar som tydligt nav och pressen från Arhov och Alladoh flyttar laget framåt i rätt lägen. 1–0-målet kommer ur exakt den rytmen: bollvinst, direkt pass i djupet, och IFK hinner inte samla mittfältet framför backlinjen. IFK svarar med byten på kanterna, men i mitten blir det svårare. Kruse fortsätter droppa för att hämta uppspel och fördela, men BP stänger korridoren rakt fram och tvingar IFK att välja lång boll ut mot sidlinjen. När Clemenssen och Brantlind står väldigt brett tunnas IFK:s centrala närvaro ut, och Heintz får ofta ta bollen felvänd med två–tre BP-spelare i ryggen. Ett par gånger kombinerar IFK sig fram och får skottläge via Heintz, men BP:s block hinner täcka.
Runt 70:e minuten sänker BP pressen något och faller lägre, vilket bjuder in IFK till mer boll. Men zon 2 är fortfarande rödsvart i strukturen: Camara och de närmaste stänger mittfickan, Björklund hjälper där det brinner, och när bollen går ut på kant flyttar hela blocket i en bit och gör mitten trång igen. IFK försöker variera med snabbare väggspel centralt och tidig spelvändning, men målen uteblir eftersom det sista fria passet mellan linjerna sällan öppnas. När BP går ner på fem backar förstärks det här ännu mer: mittfältet kan fokusera på att vinna andrabollen och täcka pass in i halvyta i stället för att behöva skydda straffområdet hela tiden.
Slutbilden i zon 2 blir tydlig. BP hittar sin rytm med Camara som droppande nav, Zandén som extra spelpunkt i spelstart, och Björklund som pendlar mellan press och understöd. De vinner många andrabollar och styr matchens tempo. IFK har kvalitetsmoment med Heintz som bär boll och Kruse som dirigent, men får för lite djupledshot från centrum för att låsa upp BP:s block. Därför hamnar IFK oftare på kanten och i fasta, medan BP:s mittfält kan välja när de kliver, när de faller och hur de fördelar nästa anfall. När slutsignalen går har BP:s zon 2 varit mer effektiv och mer konsekvent i besluten, och det är där matchen i praktiken tippar över.
Zon 3(sista tredjedelen/anfall)
I sista tredjedelen ser vi två helt olika vägar mot mål. BP går rakt på djupet och kontring. IFK söker kant, inlägg och fasta.
BP:s hot känns från första minuterna. Alladoh och Arhov springer bakom direkt när bollen vinns eller när vinden hjälper den långa bollen. Arhov gör en stark soloräd tidigt, dribblar genom lager och tvingar fram en stor räddning av Dahlberg. Örqvists långa inkast blir ett vapen: en nickrensning landar hos Camara utanför boxen och Dahlberg måste återigen styra till hörna. När BP får rulla lite via Camara flyttar de snabbt ut på kant, ofta vänster, och spelar in tidigt. Därifrån jagar Alladoh ytan mellan mittback och ytterback. 1–0-målet i andra halvlek kommer precis ur det mönstret: bollvinst, direkt pass i djupet, Alladoh fri och klinisk. Efter ledningsmålet ställer BP om mer sparsamt men farligt. Irandust får ett jätteläge i 93:e på en två-mot-en, men Dahlberg räddar igen. Även på 89:e väljer BP att bromsa och ta hörna för att döda tid. Mot slutet parkerar de bussen, men lämnar alltid en spelare redo för nästa löp bakom IFK:s backlinje.
IFK:s väg framåt blir mer kantbaserad. Alioum är den som först bryter mönstret för IFK, tar sig förbi sin gubbe på tolvte minuten och lyfter in mot Fenger, men nicken blir fel. Ofta fastnar Alioums nästa försök på Sandén som läser duellerna väl. När IFK väl kommer runt på vänster är det Tolf som breddar och slår in inlägg. Det ger flera hörnor och en tydlig forceringskänsla utan att riktigt öppna straffområdet. Pascal Lundqvist nickar på en hörna men Cavallius räddar säkert. Heintz skapar fasta med teknik och tar en farlig frispark i början av andra, men målvakten tippar till ny hörna. När IFK byter in Clemenssen och Brantlind blir laget ännu bredare, men det ger inte fler rena frilägen – BP:s mittbackar rensar första ytan och wingbackarna täcker bortre. I slutskedet kommer ett par halvchanser: Tolf hittar Fenger på ett inlägg men träffen blir dålig, och ett sista friläge stoppas av Cavallius som kommer ut och stänger vinkeln.
Detaljerna som tippar zon 3 åt BP:s håll är tempot och riktningen. De attackerar mål direkt efter bollvinst, väljer den rakaste passningen och får högkvalitativa avslut: Arhovs soloräd, Alladohs friläge till 1–0, Irandust på övertid. IFK producerar volym med inlägg och hörnor, men saknar den sista löpningen bakom mittback eller den precisa snett-inåt-bakåt-passen som bryter BP:s block. När BP går ner på fem backar blir boxen ännu trängre och alla inspel möter en vägg av röda tröjor. IFK:s bästa fönster uppstår när Heintz driver centralt och drar isär, men den sista passningen sitter inte. Samtidigt ligger BP hela tiden på gränsen att straffa varje felpass med ett nytt djuphot.
Slutkänslan i zon 3 är att BP:s spets vann över IFK:s volym. Alladoh och Arhov gav ett konstant hot i rygg, Örqvists inkast och låga inspel gav andra vågor, och Irandusts inhopp gav en sista kontringszon. IFK hade tryck, hörnor och några bra servar, men inte det tydliga friläget när matchen skulle avgöras. När signalen går står skillnaden i sista tredjedelen skriven i tavlan: ett vasst djupmål räcker när resten av kvarten är stängd.
Matchens lirare — Alladoh (BP)
Alladoh sätter tonen i zon 3 redan från första minuterna: löp i ryggen, rätt tajming mot vinden och mod att gå direkt på mål efter bollvinst. Hans mål till 1–0 är skolbok: BP vinner i zon 2, första passen spelas rakt i djupet och Alladoh går på första steget – inga extra touch, bara avslut. Effekten sprider sig bakåt i banan: IFK:s zon 1 måste falla, Erlingmark och Svensson kan inte stå högt och Santos får välja sina överlapp mer sparsamt. I press speglar han BP:s plan i zon 2 genom att styra mot Svensson och låsa uppspelsvinkeln in på Kruse, vilket tvingar IFK ut på kant och in i inläggsmönster. Kombinationen av målhot, pressriktning och timing gör honom matchens mest matchpåverkande spelare.
Den underskattade — Sandén (BP)
Sandén vinner sin duell mot Alioum och där avgör han mycket av zon 1. Han bryter tidigt flera försök till genombrott, vilket gör att IFK:s anfall blir hörnor och inlägg i stället för inspel längs marken. Varje gång han stänger kanten slipper Kurockhin–Hovland hantera ”snett-inåt-bakåt”, vilket är det svåraste att försvara i boxen. I zon 2 flyttar han smart med blocket och lämnar sällan luckor mellan sig och närmaste mittfältare, så Camara kan hålla mitten kompakt. När BP går ner på fem backar efter 1–0 blir Sandéns positionsspel nyckeln till att vända ut IFK:s forcering mot sidlinjen och hålla numerären i boxen. Det syns inte alltid i highlights – men utan hans duellspel ser BP:s avslutning inte lika stabil ut.
Underkänt — Fenger (IFK)
IFK behöver två saker i zon 3 mot ett kompakt BP: antingen en nia som binder mittback och vinner första kontakt, eller en som hotar bakom för att spräcka linjen. Fenger lyckas för sällan med någon av delarna. När IFK till slut tvingas spela brett blir inläggen förutsägbara; utan att nian fäster i boxen kan Kurockhin–Hovland kliva på första boll och Cavallius dominera i luftrummet i zon 1. Det påverkar även zon 2: eftersom BP inte behöver falla på Fengers löp kan de hålla Camara högre och tajtare i mittblock, vilket stryper pass mellan linjerna till Heintz. Resultatet blir volym (hörnor, inlägg) i stället för kvalitet (frilägen, snett-inåt-bakåt).
Tre nämnvärda spelare
Pontus Dahlberg (IFK) I zon 1 levererar han två räddningar som håller IFK kvar: först på Arhovs sololöp i första, sedan 93:e mot Irandust. Hans ”shot-stopping” täcker för att IFK tappar andrabollar och bjuder på många fasta. I igångsättning pressas han och backlinjen av Arhov/Alladoh, men han håller lugnet och placerar ofta ut bollen till kanten för att undvika centrala tapp i zon 2. Att IFK är med ända in i tilläggstid är till stor del hans förtjänst.
Camara (BP) Motor i zon 2. Han droppar rätt, gör sig spelbar efter rensningar och samlar andrabollen så BP kan vända spelet ut på kanten eller sticka direkt i djupet. Hans position gör att IFK sällan hittar fri 10-yta till Heintz; i stället tvingas IFK upp på sidlinjen där BP kan dubbla och styra mot inlägg. När BP leder tar han klokare risker, spelar enklare och hjälper fembacken genom att skärma pass in centralt — en tyst men avgörande kontroll av mittzonen.
Arhov (BP) Tvåvägshot mellan zon 2 och zon 3. Pressar Svensson i uppspel och sätter riktningen på BP:s första press, vilket leder till att IFK:s uppbyggnad tappar fart. Offensivt står han för matchens första stora chans med en dribblingsräd som tvingar Dahlberg till toppparad. Efter ledningsmålet fortsätter han hota ”halvkanalen” bredvid ytterback, vilket gör att IFK inte kan kasta in båda ytterbackarna hur som helst i forceringen — en subtil låsning som hjälper BP:s zon 1 att överleva trycket.
Noterbara saker
Kommandobryggan från Göteborg protesterade inför matchen efter att de, som det verkar, inte fick ta med sig masker som liknade Per Engström. Effekten blev att klacken bojkottade matchen helt och hållet. Det märktes direkt: det var påtagligt tyst utan dem, några enstaka ”Framåt Göteborg” hördes men utan klack försvinner pulsen. Man blir påmind om hur viktiga de är för stämningen på arenan.
BP-supportrarna förtjänar beröm. De reste långt och stöttade laget idag. De är kanske inte var många, men de var där med sång och banderoller. De visar vad fotboll handlar om: lojalitet, gemenskap och kärlek till klubben.
Domaren Adi Aganovic gör en okej insats i det allmänna spelet, men han lät Brommapojkarna maska alldeles för mycket. Bytena drog ut på tiden när spelare promenerade av planen i stället för att gå närmaste vägen. BP-målvakten Leo Cavallius fick dessutom ta väldigt lång tid på varje inspark och varje restart utan att varnas. Inte felbedömningar i regelrätta dueller – men en linje som tillät för mycket tidsfördröjning.
Publiksiffran var cirka 15 500, och just därför stack tystnaden ut ännu mer. Med en aktiv klack hade matchen haft en helt annan energi.
Efter matchen fick vi ett snack med båda tränarna – först IFK Göteborgs Billborn och sedan BP:s Ulf Kristiansson. Vi pratade också med IFK:s Alioum och självklart med matchens lirare Alladoh. Alla intervjuer kommer i vår del “Inifrån arenan” som släpps snart – missa inte det. Där berättar Billborn vad han ville få ut av de offensiva bytena och hur han såg på matchbilden. Ulf förklarar varför BP går vinnande ur den här matchen och hur de kan komma och sno alla tre poäng på naturgräs trots att de är ett konstgräslag. Alioum ger sin bild av bataljen mot Sandén på kanten, och Alladoh berättar om hur det varit att acklimatisera sig till Sverige och svensk fotboll sedan han kom till BP i januari. Som bonus hör ni även Gustav Svenssons tankar – både om matchen och hur det är att spela utan klacken i ryggen. Det här vill du inte missa...
