Manchester United
Ett Manchester United som spelar med hög intensitet, genomtänkt, kreativt spel och fyra backar som skapar balans framåt. Men vad i h*****e händer bakåt?
Helt skamlöst snor jag skribentkollega Hampus ingress från artikeln efter matchen mot Bournemouth och använder som inledning här. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet igen, och varför försöka konstla till någon snitsig formulering när någon annan redan satt hammaren på spiken – i koncentrat har vi senaste United-matchen där.
Den första halvleken i måndags är förmodligen det bästa vi sett av ett Amorim-United, åtminstone denna säsong. Men precis som vi vant oss vid har United inte förmågan att stänga ned och kontrollera, istället blev det – trots halvtidsledning – snabbt en jakt på att inte förlora. Vändning, avsaknad av kontroll och några Lammens-räddningar i slutskedet gjorde att den där enda poängen nätt och jämnt hämtades hem.
Att det släpps till på tok för mycket står klart för alla, men att offensiven såg så bra ut kom – för mig – lite som en överraskning. Hade det med förändring av formation att göra? Kanske, förändringen var där och till och med den mest envisa av de alla har börjat kika mot nya vägar. Jag har inte sett matchen igen, jag har inte detaljstuderat – men nog var det mer av en fyrbackslinje, även om personalen var densamma och Diogo Dalot och Amad fanns där på kanterna. Flexibiliteten drogs upp, fyra kunde bli tre och tre kunde bli fyra – viktigast av allt var kanske att det inte lika ofta som tidigare blev fem.
Hur det ser ut nu får vi se. Aston Villa står på andra sidan, och det är tunt i truppen.
Bryan Mbeumo, Amad Diallo och Noussair Mazraoui har åkt till Afrikanska mästerskapen, Casemiro är avstängd och Harry Maguire och Matthijs de Ligt går skadade.
Om extra mod behöver hämtas kan man kika mot nutidshistoriken, fem segrar och ett kryss har det blivit på de sex senaste mot Aston Villa – senaste förlusten kom på Villa Park i början av november 2022. Och på bortaplan har United inte förlorat sedan slutet av september, mot Brentford. Det är så bra med statistik, det går alltid att hitta något positivt att ta fasta på.
Min startelva (4-3-3): Lammens – Dalot, Yoro, Martinez, Shaw – Ugarte, Mainoo, Fernandes – Mount, Šeško, Cunha
Motivering
Detta är minsann inte så lätt, med flera ordinarie spelare borta och vissa potentiella ersättare också borta är det en utmaning att formera laget. Men utifrån senaste matchen och fyrbackslinje-fingrandet vill jag inte vrida tillbaka till något annat. Lisandro Martinez får göra sin första start och Luke Shaw tar hand om vänsterbacksplatsen.
Centralt på mitten är det svårare, Casemiro lämnar stora skor – även om jag inte är ett stort fan av Manuel Ugarte ser jag det som allt för tunt och ihåligt med bara Bruno Fernandes och Kobbie Mainoo där. Ugarte får helt enkelt agera förstörare, Kobbie kontrollant och Fernandes får frihet.
Även om det inte är optimalt med Mason Mount lite mot en kant behövs rörligheten. Engelsmannen kan röra sig fritt, byta position och hitta ytor. Dessutom är han, tillsammans med Fernandes och Cunha, spelartyper som kan arbeta hårt och göra ett defensivt arbete när det behövs.
På detta sätt blir balansen ändå helt okej. Visst kan Amorim tänkas vrida tillbaka till tre mittbackar, men i mitt huvud är det centralt på mittfältet extra last behöver läggas och med två mer renodlade ytterbackar kan kanterna ändå stängas. Vi får väl se hur det blir, detta är i alla fall ett alternativ.
Aston Villa
Augusti och september var inget vidare, men nu är det 15 segrar och två förluster på de 17 senaste matcherna. Säkert vidare i Europa League och tre poäng bakom Arsenal i Premier League, alltså en enda seger från ligaledning.
Unai Emery kan det här med att vara fotbollstränare.
Förra helgen besegrades West Ham med 3-2, dessförinnan var det Basel som gick på pumpen i Europa League och Arsenal som fick inkassera en förlust. Senaste månadernas resultat blir liksom extra imponerande när man tar i beaktning att Villa balanserar liga- och Europaspel på samma gång, och alltjämt går rent.
Offensivt har man lyckats sprida ut målskyttet mellan spelare som Emiliano Buendia, Donyell Malen, Morgan Rogers och Ollie Watkins – dessutom har högerbacken Matty Cash fyllt på med ett gäng baljor. Defensivt ger Ezri Konsa och Pau Torres ett stabilt intryck, till och med Victor Lindelöf hyllas. Framför dem städar Amadou Onana och Boubacar Kamara. Lägg till att det finns en drös ytterligare spelare att plocka in, det är ett bra lag det här Aston Villa.
Värt att notera är att Jadon Sancho inte nämnts. Han får inte spela mot laget han lånats ut från, men intressant att notera att han sedan han blev fri från United inte fick vara kvar i Chelsea och nu inte tar plats i Aston Villa – 42 minuter har det blivit på plan i de fem senaste ligamatcherna.
Sancho är alltså inte tillgängliga, likaså missar Ross Barkley och Tyrone Mings matchen. Pau Torrens är ett frågetecken, precis som Emiliano Martinez. Om argentinaren inte kommer till spel blir det Marco Bizot, Marco Bizot, Marco Bizot, Marco Bizot som tar plats mellan stolparna.
Tänkbar startelva (4-2-3-1): Bizot – Cash, Konsa, Lindelöf, Maatsen – Kamara, Onana – McGinn, Tielemans, Rogers – Watkins
Tre snackisar inför matchen
Sista matchen att bevisa sig
När november precis skulle bli december skrev jag om Uniteds match mot Crystal Palace, och konstaterade att Ruben Amorim hade fem matcher på sig fram till jul att antingen få saker att lyfta eller ta sitt pick och pack. Detta är den femte, och på pappret svåraste. Utfallet hittills, två segrar och två kryss, åtta av tolv poäng. Seger här ger oss elva av femton – faktiskt inte så illa. Prestationerna har tidvis sett riktigt bra ut, tidvis riktigt dåliga.
Amorim hjälps inte av att spelare nu saknas och juryn är fortfarande inte tillbaka, så att säga, men en skicklig tränare kan hantera den typen av situationer. När Amorim ibland sätter på sig en offerkofta och dessutom framställer akademispelare i dålig dager sticker det i mina ögon. Det kommer lite fler överkomliga matcher närmsta veckorna, och Sir Jim och hans kumpaner vill nog till inget pris göra en förändring här och nu oavsett söndagens resultat (de har nog med franska stormar) – så tre poäng eller ej lär inte avgöra särskilt mycket egentligen, men jag är otroligt intresserad av hur Amorim angriper denna match utifrån förra matchens olika ansikten.
En fyr som visar vägen
Längst ut på Kullaberg i Höganäs kommun reser sig Kullens fyr, Sveriges både ljusstarkaste och högst belägna sjöfyr. Fyrens syfte är att visa vägen in till Öresund från Kattegatt, undvika att båtar går på grund. Uniteds fyrtorn längst fram heter Benjamin Šeško. Slovenen kom till United i augusti, och är väl den av nyförvärven som minst hittat sin roll hittills. Han kom sent och han har varit skadad, men klart är att han inte haft samma inverkan som var sig Bryan Mbeumo eller Matheus Cunha – trots det var han den som United grävde djupast i kassaskåpet för. När nu både Mbeumo och Amad saknas kan viss offensiv service till Šeško saknas, men det finns tillräckligt skickliga fötter för att hitta honom. Och med hålen i elvan lär han få förtroende, då vill jag också se att han tar plats och blir en offensiv vägvisare.
Full fart framåt, inga stopp bakåt
30 gjorda mål på 16 ligamatcher och laget som skjuter flest skott, det är Manchester United denna säsong. Med 26 insläppta mål är man samtidigt ett av de lagen i ligan där det rasslar som mest i eget mål. Där har vi en ganska enkel förklaring till att United är med och hotar om en CL-plats, men heller aldrig går att lita på. Vägval finns att göra, antingen ser man med skräck på alla insläppta mål och väljer att stänga ned och samtidigt hämma offensiven – eller väljer man en Stevie Grevie (ny tränare i Helsingborgs IF) retorik, skit i om vi släpper in mål, vi ska göra fler mål än motståndarna och alltid gå framåt .
En mellanväg måste dock finnas, och en mellanväg måste gå att hitta. Med Casemiro avstängd öppnas ett centralt hål, och det är väl själva den om Kobbie Mainoo inte får chansen från start nu. Kobbies namn nämns hela tiden, vi är många som vill se honom spela mer – om han nu får chansen från start för första gången i ligan denna säsong behöver han också visa varför vi ständigt ropar efter honom. Helt uppenbart saknar United kontroll centralt i plan, Kobbie har verktygen för att skapa kontroll – full fart åt båda håll kan vara kul, men ibland behövs en lugn vridning och en enkel passning.
Tips: 1-1 (Watkins – Cunha)
Arena – datum, matchstart: Villa Park – söndag 21 december, 17:30
Turnering: Premier League, omgång 17
Stream: Viaplay
Haka på toppen, eller fira jul i mitten, var har vi Manchester United? Hur ska Ruben Amorim formera laget? Dela med er i kommentarsfältet.
