Innan vi går in på lördagens drabbning mot Häcken vill jag stanna kvar ytterligare en stund i den så oerhört viktiga vinsten mot AIK. Gnaget har en förmåga att ta fram det bästa i IFK Norrköping. Bara sedan 2018 har vi 8 allsvenska segrar mot AIK, vilket inget annat lag i serien mäktat med under dessa år. Även publikmässigt så gör Curvan ofta sina bästa matcher mot just Gnaget, både hemma och borta.
I denna match så satt hela laget ihop, backlinjen och det kollektiva försvarsspelet fungerande plötsligt. Nyförvärvet Tamba är hur fin som helst, känns som en värdig efterträdare till Kojo Oppong. Kevin Höög Jansson har gått ifrån irriterande bolltapp till att ha växt ut till Pekings egen Falcao (rakryggad mittfältsgeneral på 80-talet, spelade i Roma och för det brasilianska landslaget).
När den extremt hårdskjutande KHJ gör 3-0, vilket vackert mål, förlöses stora delar av Parken i vild glädje. Jag blir omkramad av en vilt främmande yngre man och jag hör mig själv skrika ”jag är så lycklig, jag är så lycklig”. Där är sporten ganska unik, det är få andra saker som kan åstadkomma denna euforiska glädje. Och än så länge är det lagligt……
Som ett gripande minne från 2015, var 2-0 målet. Tottes bröst-passning till Fransson som klipper till på volley. Det är mumma, jag kan titta på det hur många gånger som helst! Sist men inte minst, prinsen från Hageby, Moutaz Neffati. Vilken kämpa-insats, det tog honom nästan 10 minuter efter slutvisslan att bli ståendes igen.
BK Häcken från Hisingen i Göteborg, dom ledsna kranarnas land. Just nu är nog även många supportrar till Häcken lite ledsna och inte minst oroliga. Usel form och bara fyra poäng från kvalplats. Tre raka torsk. På dom 9 senaste Allsvenska matcherna har man bara vunnit en och förlorat hela 6 st, en av dom med 1-6 hemma på Bravida.
Samtidigt har Häcken slagit ut Anderlecht i Europa League-kvalet och även vunnit mot Cluj med hela 7-2 och kvalificerat sig för gruppspel i Conference League.
Denna turnering som gjort det mycket lättare för svenska lag att lyckas ute i Europa, då man även får fler chanser i kvalet. Men detta är något Häcken spelat sig till efter den oerhört imponerande Cup-final segern borta mot Malmö i våras. Trots att dom delvis spelade med en blandning av B- och juniorlaget, då skadelistan var galet lång. Där i finns givetvis även en förklaring till den skrynkliga tabell-placeringen i Allsvenskan.
Den gode Jens Gustavsson, som jag försökte få tag på för en intervju inför den här fighten men tyvärr inte lyckades, börjar nog bli en pressad och stressad man. Bollklubben från Hisingen är en rik förening och förväntades komma topp 3-4 i årets serie, nu är man nere på 12:e plats och ofattbara 31 poäng efter ledande Mjällby.
Dom siffrorna hade nog väldigt få trott på i slutet av mars inför serie-starten. Som sagt, det är ett oerhört pressat Häcken som tar emot IFK Norrköping på lördag. Deras högsta höjd är dock en höjd som få lag i Sverige kan mäta sig med. Det kunde ju inte ens det ute i Europa respekterade laget Anderlecht göra, det säger ändå en hel del.
Vad gäller inbördes möten mellan lagen så är det en märklig läsning. Åren 2015-19 vann IFK Norrköping 10 raka allsvenska matcher mot Häcken, extremt ovanligt att ett lag inte tappar någon poäng mot samma motståndarlag på hela 10 matcher. Detta följt av 11 matcher under åren 2020-25 där Peking bara vunnit en enda gång, på just Bravida under fjolåret.
Värt att nämnas är att 2018 fanns möjligheten för IFK att fira ett nytt Guld på Hisingen. IFK gjorde sitt och vann i sista omgången mot Häcken men Kalmar lyckades inte besegra AIK, så dom många tillresta Peking-supportrarna fick nöja sig med ett minnesvärt tack och farväl av vår för alltid store hjälte Ante Johansson.
Det mesta pekar mot en målglad tillställning. Under de matcher jag refererade till ovan gjordes det 4 mål eller fler vid 8 tillfällen bl.a. blev slutresultatet 3-3 vid två tillfällen. En av dessa var i höstas på Parken där Peking kvitterade i matchens slutsekunder, ett fint minne.
Detta år gör inte tilltron till många måljubel på lördag mindre, det är nämligen dessa två lag som ligger etta och två vad gäller den sammanlagda målskillnaden. Alltså både gjorda och insläppta mål under de första 24 spelade omgångarna. IFK:s matcher har innehållit hela 82 mål och Häckens 77 st.
Vad gäller laguppställning så känns det ju svårt att peta någon efter en så stabil och gedigen insats senast. Men om DMK är spelklar igen efter skada så är ju han minst lika svårpetad efter att ha varit formstark under sommaren. Personligen önskar jag typ alltid speltid för Axel Brönner, och jag tror att Martin Falk gärna vill ge honom det också.
Efter Pekings lilla formtopp på slutet, ska man tydligen ligga topp-3 i formtabellen dom senaste fem matcherna med 10 poäng inspelade, så känns det nästan märkligt och lite ovant avslappnat och positivt kring laget. Även om det under veckan kommit fram lite oklarheter högre upp i hierarkin. Jag väljer att inte gå in mer på det då det i dagsläget är högst osäkert om det överhuvudtaget finns något problem. Tiden får utvisa.
Sist men inte minst, på lördag går Totte Nyman om legendaren Åke Bajdoff i antal spelade allsvenska matcher för Peking och blir ensam etta på den prestigefyllda listan!
Forza Peking
