Formen
Efter att ha famlat mellan himmel och helvete i inledningen av säsongen har AIK funnit någon slags kontinuitet spelmässigt. Laget har satt defensiven och man har skapat mer målchanser än vad den skrala poängskörden ger sken av. Men poängtappen mot dom förväntade bottenlagen IFK Värnamo, Sirius och Mjällby kan bli kostsamma i det långa loppet för nu väntar ett tuffare schema. Efter Malmö väntar ett pånyttfött IFK Göteborg på hemmaplan och när resan till Degerfors är avklarad stundar säsongens första tvillingderby på Tele2 Arena. Även om det stundtals sett bra ut spelmässigt så är det i slutändan poängen som spelar roll. Det får inte infinna sig någon falsk trygghet, vinsterna måste börja kASSEras in för att AIK inte ska börja hamna hopplöst efter i tabellen. 

Om det är någonting som dom senaste matcherna kan ha bidragit med så har det varit möjligheten för laget att spela ihop sig. Den stora ruljansen på spelare har varit smärtsamt påtaglig i många matcher, men nu börjar iallafall några bitar falla på plats. AIK befinner sig i ett långt ifrån idealiskt läge att möta MFF men man är definitivt bättre rustade för utmaningen nu än för några veckor sedan, även om fler poäng på kontot hade varit att föredra. 

Serieledarna Malmö FF
MFF har stormat igenom Allsvenskan så här långt. Skåningarna övertygade inte spelmässigt i början men man fick fick ändå med sig dom nödvändiga segrarna. Nu har dock maskineriet börjat rulla på ordentligt och på dom tre senaste matcherna har MFF svarat för 13 mål framåt. Det är sannerligen två lag med vilt skiftande form som ställs mot varandra under söndagseftermiddagen. 

Liksom AIK har Malmö en ny tränare inför säsongen i form av Henrik Rydström (som även ryktades till Gnaget ett tag) men till skillnad från oss har MFF fått träff mer eller mindre omgående. Rydström har fått in spelare som passar som handen i handsken in i hans spelsystem (Ali, Busanello och Nanasi tillbaka från lån) samtidigt som han har en tydligare stomme att bygga kring (AC, Kiese Thelin och hemvändaren Tinnerholm). Känslan är att Kalmar-legendaren kan sätta vilka spelare som helst på bannan och spelet kommer ändå att klaffa. 

Elvan 
Brännan har hattat runt mellan många konstellationer, framförallt på mittfältet, men jag både tror och hoppas på att han nu har en klarare bild av vilka som ska spela. Axel Björnström fick något oväntat starta som innemittfältare mot Mjällby efter att ha hoppat in på den positionen mot Sirius. ”Acke” bidrog med både löpmeter och kämparglöd, vilket är nödvändiga ingredienser om AIK ska ha någon som helst chans att rucka på Malmö FF. Det har inte alltid varit tydligt vilken position som är ”Ackes” bästa. Han värvades som ett alternativ till den flyttberyktade Erick Otieno, som alltjämt är kvar i AIK, och han har även spelat till vänster i en trebackslinje där han blandat och gett. Är ”Acke” bäst som en av tre mittfältare? Det återstår att se, men han bidrar med någonting som har saknats i den delen av planen så här långt. 

Vincent Thill fick chansen framför Bilal Hussein senast, men tvingades utgå redan i första halvlek efter en smäll mot huvudet. Bilal tog petningen på ett bra sätt och var företagsam i andra halvlek. På topp tror jag att Omar Faraj kommer få chansen bredvid Viktor Fischer. 21-åringen har stått för initiativrika prestationer dom gångerna han har introducerats från bänken. Han må ha missat chanser mot både Sirius och Mjällby, men det finns en killerinstinkt i Omar som tillslut bör ge frukt. John Guidettis spelminuter har inte gjort mycket för att förbättra hans form. Även om JG bidrar med tyngd och fysik i uppspelsfasen så är han alltför ineffektiv och otymplig i straffområdet. Det är tydligt att John vill väldigt mycket men just nu är hjärnan och kroppen inte i synk med varandra. Klubben, med nya sportchefen Thomas Berntsen, kommer snart behöva ta ställning till ifall det är värt att behålla en välbetald 31-åring som bevisligen inte blir bättre, när det finns yngre förmågor med bättre säljvärde som knackar på dörren. 

Finns det någonting som talar för en svartgul seger i Malmö? Nej, egentligen inte. Historien talar sitt tydliga språk och formen ingjuter inte direkt mer hopp. Men det går inte heller att påstå att AIK inte har någonting att förlora när dom ändrar planen på Eleda Stadion. För vi är i akut behov av poäng och laget behöver kompensera för dom senaste poängtappen mot bottenlagen. Den gamla AIK-specialitén stark defensiv kommer vara fundamental, samtidigt som Gnagets stora kanoner måste börja sätta sina chanser. Det är ingen avancerad analys vi talar om, men det är dom komponenterna som måste fungera om hoppet om poäng ska leva. 

Möjlig elva:
Nordfeldt 
Tihi - Milosevic - Haliti 
Modesto - Thill - Keita - Björnström - Otieno
Fischer - Faraj 

Hur högt vågar ni drömma?
Finns det någonting som talar för AIK i den här matchen?