Efter matchen mot Albanien är tonen i polsk media försiktig och till viss del kritisk. Polen tog sig vidare med 2–1, men prestationen lämnade mycket att önska. Matchen beskrivs som ryckig och nervös, där Polen inledde piggt men snabbt tappade kontrollen och bjöd in motståndet. Första halvlek präglades av slarv och osäkerhet, något som experter menar var självförvållat när laget släppte initiativet.
När Robert Lewandowski kvitterade var det snarare en lättnad än ett bevis på att Polen hade kontroll över matchen. Trots att laget lyckades vända till seger levde matchen hela vägen in i slutet och Albanien skapade flera farliga chanser. Den kvarvarande känslan i Polen är därför att avancemanget kom, men att spelet inte är tillräckligt för att besegra ett starkare motstånd.
Den bilden förstärks av att Sverige pekas ut som favorit inför mötet. Samtidigt försöker de polska spelarna själva skruva ner pressen. Uttalanden från laget signalerar en avslappnad inställning där man menar att det är bättre att vinna en dålig match än att spela bra och åka ut, att laget fortfarande är obesegrat under förbundskapten Urban. Det går att tolka som ett sätt att flytta över favoritskapet på Sverige.
Det är inte svårt att förstå varför. Sverige kommer till matchen med ett helt annat momentum efter en övertygande seger mot Ukrainas herrlandslag i fotboll. 3–1-matchen, där Viktor Gyökeres gjorde samtliga mål, har uppmärksammats även i Polen. Han lyfts fram som det största hotet och symboliserar ett svenskt lag som tycks ha hittat rätt i rätt tid. I polsk press beskrivs Sverige som organiserat, cyniskt och effektivt, egenskaper som ofta avgör just den här typen av matcher.
Trots det finns det fortfarande en tro i Polen, och den vilar till stor del på erfarenhet. Laget har varit i liknande situationer tidigare och vet vad som krävs när allt ställs på sin spets. Framför allt finns alltid möjligheten att en individuell prestation avgör matchen, där är Robert Lewandowski fortsatt central. Runt honom finns spelare som Piotr Zieliński och Nicola Zalewski, som kan bidra med kreativitet och energi, samtidigt som yngre spelare som Oskar Pietuszewski knackar på dörren.
Matchbilden väntas bli att Polen kommer sannolikt försöka kontrollera tempot genom bollinnehav och ett centralt fokus, ofta med en trebackslinje och högt stående ytterspelare. Samtidigt finns det risker i den balansen. Om Sverige spelar med samma direkthet som mot Ukraina kommer det finnas ytor att utnyttja, inte minst bakom ytterbackarna. För Polen handlar det därför om att minimera misstag och höja sig jämfört med insatsen senast.
Att det återigen är Sverige som väntar ger mötet en extra dimension. Från att knappt ha mötts har lagen på kort tid utvecklat en återkommande rivalitet i kvalsammanhang. Historiskt har Sverige haft övertaget, men den senaste playoff-segern lever kvar i det polska minnet och ger ett visst hopp.
Nu står Polen ännu en gång inför en match som definierar riktningen framåt. Vid seger väntar ett VM och ännu ett bevis på lagets förmåga att ta sig igenom svåra kvalvägar. Vid förlust väntar början på ett generationsskifte och ett möjligt avslut på en era. Det är den typen av match där marginalerna avgör och där Polen trots tveksam form fortfarande tror att de kan hitta ett sätt att ta sig vidare.
Sverige – Polen
Tisdag, 31 mars 2026, kl. 20:45
Strawberry Arena, Solna
