Segern senast mot Burnley var av enorm betydelse. En sådan där match man bara måste vinna och vi gjorde det på ett ovanligt säkert sätt. Jag vågar till och med sia och kalla den ett möjligt sliding doors moment. Ibland är det faktiskt både hur man vinner, och att man vinner, som kan förändra framtiden.
Nu väntar dock en helt annan uppgift. Hemma mot Manchester United. En match vi varken måste eller borde vinna. United är stekheta just nu och har inte förlorat sedan 21 december. Därefter har de slagit både Manchester City och Arsenal. Formkurvan pekar rakt upp.
Men det betyder inte att vi ska räkna bort oss själva. Vi spelar inte dålig fotboll just nu, tvärtom. Taty har stabiliserat anfallet, Malick Diouf är tillbaka i sin naturliga roll ute till vänster efter vinsten i AFCON, och framför allt har Mateus Fernandes klivit fram som en riktig klippa. Han är navet i uppbyggnaden och ligger bakom i stort sett allt fint som kommer ur oss just nu.
Det finns dock ett orosmoln. Nuno nämnde på presskonferensen, utan att namnge, att en spelare troligen inte kan starta. Skulle det visa sig vara Fernandes tappar vi rejält. Det är ingen liten justering, det är ett helt maskinrum som riskerar att stängas ner. Men säg att London Stadium vaknar på rätt sida. Säg att några nyckelspelare prickar formen och att backlinjen håller tätt, med Disasi som nytt lås där bak. Då kan vi absolut stöka till det här. Får vi med oss en poäng kommer det kännas som en seger.
Parallellt är det också en viktig omgång i övrigt. Vi vill se varken Leeds eller Spurs skrälla mot Chelsea respektive Newcastle . Däremot hade vi inte tackat nej till att Wolves ställer till det mot Nottingham Forest. COYI!
