För första gången i år kändes det som att AIK gick in i en match med mycket att förlora. Efter tre tuffa bataljer förväntades man nu vinna, vilket ofta är en bra förutsättning för att motsatsen ska ske.

Och det var en jämn match som utspelade sig på Visma Arena. Det var närkamper och gula kort åt båda hållen, med få heta chanser framför mål. För AIK:s del påminde den mycket hur GAIS matchen såg ut, men även resultat och målskytt förde tankarna till premiären.

Bersant Celina har vuxit ut till en nyckelspelare under säsongsinledningen. 28-åringen har fått en roll längre fram i planen där han får ut mer av sina offensiva kvalitéer, samtidigt som hans mer bristfälliga defensiv inte exponeras. Resultatet har blivit två avgörande mål på bortaplan. 
 
AIK fick i övrigt matchen dit de ville. Trots stunder av spelövertag var Öster sällan riktigt farliga framför mål. När Bersant tryckte in bollen i den 80:e minuten kändes det klappat och klart. Nordfelts fantomräddning i slutminuterna var det farligaste som Öster skapade över hela matchen.

Det går att säga mycket om AIK:s spelstil. Att den är primitiv, förlitar sig på tillfäligheter eller att handukarna som Mads Thychosen torkar bollen med verkar vara en del av matchplanen. Men det går inte att argumentera för att den inte har gett resultat. 

Däremot kan man undra om det spelmässigt kommer bli någon förbättring, med vilket jag menar: kommer vi kunna spela oss till farliga målchanser som vinner oss matcher? Jag är inte så säker på det. Jag tror att dagens AIK har nått sin peak rent spelmässigt. Det är så här det kommer se ut inom en överskådlig framtid, vare sig man vill eller inte.

Jag tror inte heller att Mikkjal är speciellt sugen på att göra några grundliga förändringar, och varför skulle han vara det? Vi är serieledare efter fyra omgångar. Det är svårt att klaga där.