Den svenska fotbollssäsongen 2025 är till ända för Ervin Gigovic och för Helsingborgs IF blev det ett år som lämnade en hel del mer att önska. En sjundeplats i tabellen var långt ifrån vad både klubben, spelarna och supportrarna hade hoppats på inför säsongen.
– Vi är absolut inte nöjda. Vi förväntade oss både en bättre placering och bättre prestationer rent spelmässigt. Det håller jag inte tillbaka på, säger Gigovic ärligt.
Efter fjolårets misslyckande att ta steget tillbaka upp till Allsvenskan väntar nu ett nytt kapitel i klubben, med en ny tränare i form av Stevie Grieve som presenterades endast för ett par dagar sedan och delvis nya förutsättningar.
– Nu har vi en ny tränare och vi får se hur han vill spela. Men målet är självklart detsamma – att spela så högt upp som möjligt, säger han.
Ervin tackar HIF-publiken
Truppen består till stor del av unga spelare från klubbens egna led, något som också präglat säsongen.
– Det är en väldigt ung trupp där alla vill visa upp sig och ta chansen. Samtidigt har vi några mer rutinerade spelare också, så jag tycker ändå att det är en bra mix. Kombinationen är egentligen bra, men det tar tid för unga spelare att bli jämna.
För Ervin själv blev säsongen lite av en berg-och-dalbana. Han fick en tuff start med begränsad speltid men jobbade sig successivt in i laget.
– Jag inledde säsongen svagt och fick inte alls den speltid jag hade tänkt mig. Sen tog jag mig in i elvan och försökte verkligen bevisa mig. Det var en tuff period i mitten av säsongen men jag tycker att jag och avslutade säsongen starkt. Jag var med och tog några viktiga poäng för laget. Samtidigt känner jag att både jag och laget hade kunnat göra det bättre redan från start.
Relationen till brodern Armin som numera lirar i schweiziska Young Boys är stark och betyder mycket i vardagen, inte minst när båda lever fullt ut för fotbollen.
– Vi har en toppen relation och pratar varje dag. Jag är otroligt glad för hans skull och stolt över det han åstadkommit, säger Ervin.
Armin Gigovic i sin debut med Young Boys (Foto: Young Boys)
De spelar på samma position och lär sig mycket av varandra.
– Jag kan lära mig mycket mer av honom eftersom han spelar på en mycket högre nivå. Samtidigt händer det också att jag ser detaljer som han kanske inte tänkt på. Då ger vi varandra feedback. Vi stöttar varandra hela tiden som alla bröder bör göra.
När det kommer till vem som är bäst på vad skrattar Ervin:
– Jag jämför mig inte med honom. Men om jag ska säga något så tycker jag själv att jag slår bättre hörnor. Annars är han bättre på det mesta och han har även blivit klart bättre på frisparkar på senare tid.
Bröderna Gigovic tillsammans på Olympia
Trots spekulationer har någon konkret flytt inte varit aktuell under säsongen.
– Inte vad jag har hört i alla fall. Jag har varit helt fokuserad på HIF hela tiden. Det har varit lite snack, men inget konkret som lockat mig.
Inför framtiden är han tydlig med att nästa steg i karriären handlar om utveckling och speltid.
– Man vill alltid ta nästa steg och bli bättre. Allt beror på om man får kontinuerligt med speltid eller om man sitter på bänken. Det är något alla spelare strävar efter. Man vill testa sig själv på högre nivå och mäta sig med de bästa. En flytt utomlands är inget jag stänger dörren för men då måste det vara något konkret som verkligen gynnar mig. Jag har dessutom två år kvar på kontraktet med HIF.
Även landslagsfotbollen ligger honom varmt om hjärtat. Han har följt Bosniens resa noggrant under kvalet.
– Innan VM-kvalet var jag rätt så orolig. Men efter segrarna mot Rumänien, Cypern och San Marino började jag få mer tro på laget, särskilt tack vare de yngre spelarna. De senaste matcherna mot Rumänien och Österrike var väldigt jobbiga att följa. När Österrike kvitterade sent blev jag både stum och väldigt ledsen. Men jag tror fullt ut på grabbarna. Jag ser framför mig en 100-procentig seger mot Wales och sedan har vi chans även mot Italien eller Nordirland. Vi är nästan alltid underdogs men jag är säker på att vi kan lyckas ta oss till VM nästa år ändå.
Storebrodern Armin insatser i det bosniska landslaget följer Ervin med stolthet.
– Han har spelat de flesta matcherna i landslaget sedan debuten och har gjort det ganska bra. Han har kämpat ordentligt sedan dag ett och i varje match. Mot slutet av VM-kvalet har han suttit lite på bänken, men jag är övertygad om att han klarar rollen som tia i landslaget. Han har alltid trott på sig själv och varit extremt fokuserad på fotbollen. Han utvecklades kanske mest i Odense i Danmark, då den danska fotbollen passade honom perfekt. Tiden i Kiel var tuffare lagmässigt, men individuellt gjorde han det ändå bra. Sedan flytten till Young Boys och den schweiziska ligan har han i grund och botten varit stabil och lyckats hålla sig skadefri.
Armin har hittills samlat på sig 17 landskamper och gjort ett mål.
Armin Gigovic valde Bosnien, trots kaptensbindeln i Sveriges U21
När frågan om ett eventuellt framtida landslagsval kommer upp är Ervin mycket tydlig och svarar utan att tveka.
– Bosnien och Hercegovina, hundra procent. Jag är tacksam för allt Sverige gett mig och min familj men jag kan inte gå emot hjärtat och kärleken till mitt hemland
Någon kontakt från förbundet har dock ännu inte funnits.
– Ingen kontakt alls. Sedan är det också upp till mig att prestera på en nivå där man gör sig förtjänt av en kallelse till landslaget.
Avslutningsvis berättar han också om hemlängtan och vad han saknar mest från Bosnien. - Allt! Släkten, grannarna, känslan, miljön, lukterna, utelivet och det sociala. Att bara kunna koppla av på ett annat sätt. Det är svårt att beskriva riktigt men det är bara ren glädje.
*****
Redaktionen vill tacka Ervin Gigovic för att ha ställt upp på en intervju!
Vi önskar honom även ett stort lycka till i karriären och hoppas att han en dag uppfyller sin dröm: att dra på sig på den finaste tröjan av de alla - Bosniens!
