Jag gick till jobbet med en värk. Det var förvirringen som slagit rot i mig, jag kunde inte tänka klart, vände och vred på resonemang tills jag kände mig på gränsen till galenskap.
Anledningen?
Joao Pedro – detta 1.86 meter stycke fotbollstalang från brasilien. Jag vet inte vad jag ska tycka om honom.
Jag formulerade en tweet på CSS twitterkonto( som ni med fördel kan gå in och följa; sedan vi började bli mer aktiva har vi TAPPAT fyra följare. Kärlek behövs) i vilken jag skrev att jag så ofta upplever brassen som slapp och loj, och sedan går in och kollar hans statistik – och känner att jag möjligen behöver revidera tidigare uttalanden.
Den tweeten vill jag ta avstamp i här. För det är ju precis så det är. 24-åringen är en av de spelare som frustrerat mig mest den här säsongen; han springer offside, han tappar bollen i dåliga lägen, han känns allmänt loj. Men hans statistik ser ut så här:
I ligan:
10 mål på 26 matcher.
I CL:
3 mål på 6.
Det är klart godkända siffror, om inte bättre. Ändå känner jag som jag gör.
Var kommer denna diskrepans ifrån? Vad är det som får mig att känna att han varit en besvikelse, trots att han gjort flest mål för oss i ligan UTAN att ta straffar?
Det är inte att han råkar känna min mamma och har skrivit något sanslöst otrevligt till henne. Det är inte(vad jag vet) att jag har en nedärvd aversion mot brassar(vilket hade varit tämligen oförenligt med livet som Chelseasupporter…). Det har, uppenbarligen, inte att göra med att han inte bidragit.
Kanske är det så enkelt att mer än målsiffror spelar roll, att man fattar tycke för vissa spelare på grund av något mer obestämbart än det som kan mätas i olika appar.
Jag älskade givetvis Branislav Ivanovic till stor del för att han var bra, men också för att han – i alla fall gav intrycket av att han – kämpade satan i varenda situation, varenda närkamp behandlades som ett slagfält.
Joao Pedro kanske inte behöver agera så på plan, han kanske kan gå runt och se precis så arrogant och ointresserad och loj han vill – för han gör poäng, och tillräckligt många.
Jag hoppas att han fortsätter med det. Det kommer bara ta ett tag för mig att vänja mig vid den kognitiva dissonans hans uppenbarelse på plan ger mig.
