Två mål är mycket men långt ifrån ett berg att bestiga. Häcken kliver in i returen mot Brann med ett 0–2-underläge i bagaget, men också med känslan från första mötet att det finns hopp. Ytorna fanns där, chanser skapades – det var snarare koncentrationsbrister än spelmässig underlägsenhet som avgjorde. Det här är förutsättningarna inför returen i Norge så låt oss bryta ner Brann på djupet.
Brann är på pappret ett klassiskt 4–3–3 lag, men det är bara en ögonblicksbild. När bollen rullar transformeras systemet snabbt till ett 2–3–5 i uppbyggnad – och det sker nästan alltid på signal från Kornvig. Ytterbackarna, Pedersen till höger och Soltvedt till vänster, trycks konsekvent upp i höjd med yttrarna för att skapa dubbelbredd. De placerar sig ofta så högt att det ibland ser ut som Brann spelar med fem forwards i sista tredjedelen. Detta gör att motståndare tvingas välja: stänga kanterna och lämna centrala ytor, eller krympa mitten och låta Brann dominera ytterzonerna.
I försvar faller laget tillbaka till ett 4–1–4–1, där balansspelaren Sörensen/Kornvig eller Myhre beroende på match skär av mittfältslinjen och täcker diagonala passningar. Det är en position som kräver konstant scanning och där Brann är extremt disciplinerade men bara så länge laget inte tvingas in i längre sekvenser utan boll.
Brann har i snitt 61,7 % bollinnehav, näst mest i Eliteserien. De håller ofta bollen länge och väntar på rätt läge att anfalla, vilket gör att de sällan tappar kontrollen på matchen. Passningsprecisionen ligger på 82,9 % totalt, men på egen planhalva stiger den till 89,9 % tack vare Kornvig och mittbackarna som är trygga med bollen. På offensiv planhalva sjunker den till 76,1 % eftersom passen där oftare är svårare och slås in i trånga ytor.
I det långa spelet har Brann 46,9 % lyckade passningar, men utan Kornvig sjunker det till 38,2 %, vilket visar hur viktig han är för att hitta rätt mottagare. Krossbollarna går fram i 21,1 % av försöken, lägst av topp fyra-lagen i den norska ligan, vilket delvis beror på att laget oftare byter kant lugnt och metodiskt istället för att slå snabba och riskfyllda bollar, men också på att precisionen vid snabba spelvändningar inte är deras starkaste sida.
Branns rytm är som mest sårbar när Kornvig inte kan delta i uppspelen. När han tas bort som alternativ i första eller andra passningsväg tvingas mittbackarna spela mer direkt, och deras passningsprecision sjunker i snitt med 11 procentenheter. Det här är inte en liten skillnad, utan en tydlig svaghet i systemet – utan Kornvig tappar Brann både tempo och riktning, och deras annars välorganiserade anfall blir mer hackiga och förutsägbara.
Mönster och tempo i uppbyggnad
Emil Kornvig är inte bara spelmotorn, han är själva strukturella navet. Han leder Eliteserien i passningar per 90 (74,3) och står bakom i snitt 58 % av alla sekvenser som leder till avslut – en siffra som är anmärkningsvärt hög för en central mittfältare och som understryker att Branns hela anfallstempo passerar genom honom. Hans första touch bestämmer om tempot ska hållas, bromsas eller brytas.
Kornvig söker konsekvent första passning i uppbyggnad och positionerar sig ofta diagonalt från bollförande mittback för att öppna spelvinklar. Han undviker att möta boll rakt framifrån för att motståndaren inte ska kunna skära av både honom och nästa passning i en och samma rörelse. Men det betyder också att när motståndare lyckas tvinga honom att ta emot med ryggen mot spelet – eller isolerar honom mot sidlinjen – blir hans inflytande kraftigt reducerat.
Brann är metodiska i första fasen och undviker nästan alltid att forcera spelet innan de har full struktur i positionerna. De snittar 8,4 passningar innan inträdet på offensiv planhalva – en av de högsta siffrorna i ligan – vilket speglar att de bygger för att skapa numerära eller positionella överlägen innan de bryter linjer.
Kornvig är nästan alltid inblandad i den första progressiva passningen, medan Myhre används som säkerhetsventil när motståndaren täcker Kornvigs vinkel.
Brann har en tydlig preferens i sin uppbyggnad : mittback → Kornvig/Sörensen→ kantspelare i mellanrum → överlappande ytterback → snett-inåt-bakåt-passning in i boxen.
Denna sekvens är nästan som en inövad koreografi, där ytterbackens överlapp inte bara skapar bredd utan också drar isär motståndarens backlinje och öppnar den centrala ytan vid straffområdeslinjen.
Brann är nästan alltid fokuserade på att ta avslut i boxen. 87 % av deras skott kommer innanför straffområdeslinjen, och 27 av deras 31 ligamål har gjorts därifrån. De fyra målen utifrån är snarare undantag som uppstått i omställningar eller efter andra bollar än ett medvetet spelmönster. Detta gör dem extremt effektiva när de får igenom sin spelidé – men också mer förutsägbara om de tvingas ta avslut från distans.
Brann gör i snitt 1,82 mål per match, totalt 31 mål på 17 matcher. Det stämmer väl med deras xG på 1,91 per match, vilket betyder att de är stabila i avsluten men inte överpresterar. Av deras xG kommer 0,41 från fasta situationer, så nästan en fjärdedel av målchanserna skapas vid frisparkar, hörnor eller liknande. De skjuter i snitt 16,4 skott per match, varav 5,6 på mål. Det är mycket skott, men bara drygt en tredjedel går på mål eftersom många blockeras i straffområdet.
De får 7,53 hörnor per match, näst flest i ligan, vilket är en följd av att de ofta spelar ut på kanterna och avslutar nära mål. De lyckas med 7,3 dribblingar per match och 64 % av dem kommer från kanterna, vilket visar att deras största hot i 1 mot 1-situationer finns ute på bredden. De skapar i snitt 2,9 stora chanser per match men missar i snitt 1,8 av dessa, vilket gör att de inte alltid utnyttjar sitt övertag. En tydlig styrka är att 13 av deras mål, alltså 42 %, har kommit efter minut 75 när motståndarna ofta är trötta och Brann kan använda sin bredd för att skapa farliga lägen.
När Brann byter kant inom tre passningar ligger deras xG per anfall på 0,19, nästan dubbelt så högt som ligasnittet. Den snabba sidförflyttningen gör att motståndarna inte hinner flytta över i tid, och Brann kan attackera boxen med sitt favoritmönster: pass snett-inåt-bakåt. Om de istället spelar centralt hela vägen sjunker xG per anfall till 0,09. Det beror på att de då ofta har färre spelare i farliga ytor centralt och att inläggen från sådana situationer blir mindre effektiva och mer förutsägbara.
Defensivt då?
Brann försvarar i grunden med en hög backlinje och aggressiv första press. När det fungerar tvingar de motståndaren till snabba beslut och sämre passningar, men deras struktur har tydliga svagheter. Den största är att pressen inte alltid sitter synkat – när första linjen passeras hinner mittfältet inte alltid falla ihop i tid, och ytorna mellan mittfält och backlinje blir spelbara. Detta märks särskilt när Kornvig och Nilsen är ur balans och bolltäckningen centralt blir för gles.
På kanterna är Soltvedt och Pedersen offensivt orienterade och står ofta högt även vid bolltapp. Det gör att Brann är känsliga för raka passningar bakom ytterbackarna, särskilt i övergångsspel. Mot lag som kan slå precisa crossbollar blir ytorna bakom Pedersen på högerkanten extra sårbara – flera baklängesmål har kommit efter att högerbacken hamnat på fel höjd.
I boxförsvar är Brann mest sårbara vid inspel längs marken från ytterzonerna. De är bra på att nicka undan höga inlägg, men mindre bra på att läsa låga cutbacks där forwards löper in från andravågen. Deras mittbackar kliver ofta högt för att bryta, men om passningen går förbi dem hamnar de felvända och ytan bakom öppnas.
Statistiskt släpper Brann in 1,5 mål per match och har bara hållit nollan tre gånger på 17 försök. De vinner 48 % av sina markdueller, vilket är lågt för ett topplag. Deras återerövringsförsök efter bolltapp tar i snitt 7,1 sekunder – vilket är långsamt i förhållande till hur högt de står. Det betyder att om första pressen bryts, är motståndaren ofta redan på väg in mot sista tredjedelen innan Brann fått ihop sin defensiva form.
De är också känsliga på fasta defensivt. Även om siffrorna inte är katastrofala, kommer 0,35 xG/match mot dem från hörnor och långa inkast. Det beror på att de ofta går man-man i boxen, och förlorar duellen om första boll kan det bli farligt på andrabollen eftersom deras yttrar står högt och inte alltid är med och städar.
Mot Brann gäller det att snabbt spela bollen bakom ytterbackarna innan de hinner backa hem. När deras press är bruten ska man passa in bakom mittfältet direkt. Satsa på låga inlägg och passningar snett bakåt istället för höga bollar. Vid fasta situationer ska man pressa hårt och ta vara på andrabollarna.
En bra läxa för Häcken – och något man kan dra nytta av – är vad som hände när Salzburg mötte Brann för bara någon vecka sedan. I det första mötet hemma i Norge gjorde Brann en riktig monsterhalvlek och såg ut att ha full kontroll, men i andra halvlek hittade österrikarna svaren. Effekten blev tydlig: de vände underläge 1–0 till en övertygande seger med 1–4.
Branns spelidé och starka första halvlek
Brann startade i en 4–3–3 som i praktiken fungerade som ett bollinnehavslag. Målvakt Dyngeland byggde kort, med Emil Kornvig som central spelmotor och ytterbackarna Pedersen och Soltvedt högt upp i banan för att bredda. Högerkanten med Magnússon blev lagets primära anfallsväg, ofta med överlapp och kombinationer som sökte Guðmundsson centralt eller yttrar i djupled.Defensivt pressade Brann högt i ett 4–1–4–1-liknande format, styrde ut mot Salzburgs ytterbackar och försökte vinna andrabollar. I första halvlek fungerade det väl – Salzburg tvingades spela mer sidled än de ville och fick sällan till de direkta anfallen som är deras signum.
Ledningsmålet till 1–0 kom i 20:e minuten efter ett snabbt kantbyte och överlapp på högerkanten som Salzburg inte hann läsa in. Vid paus hade Brann 47 % bollinnehav, fem skott på mål mot Salzburgs tre och en passningsprecision i sista tredjedelen på 56 % – starka siffror mot en motståndare av den kalibern.
Vad Salzburg gjorde fel i första halvlek
Trots sin kvalitet gjorde Salzburg flera strategiska misstag före paus:För lågt utgångsläge i pressen – gav Kornvig tid och yta centralt att styra spelet.
Långsam återgång i kantförsvar – särskilt mot Branns överlappande ytterbackar, vilket gav inläggslägen.
För få hot i djupled – Branns backlinje kunde stå relativt högt utan att straffas.
Passivt centralt block – Gloukh och mittfältet stängdes av effektivt och spelade för mycket sidled.
Resultatet blev ett Salzburg som såg ovanligt idéfattigt ut och som sällan fick upp den fart och vertikalitet som definierar deras spel.
Salzburgs andra halvlek – total vändning
I paus kom tre nyckelbyten: Onisiwo, Kjaergaard och en mer offensiv roll för Dorgeles. Man gick över till en diamant likande 4-4-2 från 4-2-3-1 från första halvlek .Presshöjden ökade med 10–15 meter, vilket gjorde att Brann tappade bollen högre upp i banan. Kornvig, som hade varit navet i första halvlek, stängdes ner helt – ofta med en Salzburg-spelare i ryggen och en i täckning framför.Salzburg började också anfalla bredare. Vertessen och Dorgeles höll sina positioner långt ut mot kanterna, vilket drog isär Branns backlinje och öppnade centrala korridorer. På bara tre minuter kom 1–1 och 1–2, båda gångerna genom att utnyttja ytan bakom Branns offensiva ytterbackar.
Resten av matchen var en lektion i intensitet: Salzburg vann fler dueller (från 56 % totalt till över 60 % i andra halvlek), pressade högt utan att tappa struktur och hade 15 av sina 16 avslut inne i straffområdet. Vertessen satte 1–3 i 87:e minuten och Kjaergaard avslutade med en straff till 1–4 på stopptid.
Vad Salzburg gjorde rätt i andra halvlek
Stängde av spelmotorn Kornvig – vilket bröt Branns uppbyggnadsrytm.
Höjde presslinjen rejält – stressade fram misstag i Branns backlinje.
Bredare anfallsspel – drog isär försvarslinjen och öppnade centrala ytor.
Direkthet i avsluten – nästan alla skott från insidan av boxen.
Bibehållen intensitet efter ledningsmål – dödade matchen istället för att förvalta resultatet.
Vad Häcken kan lära sig inför mötet med Brann
För Häcken är det här mer än bara en matchanalys det här kan vara en taktisk förhandsvarning. Här är de viktigaste lärdomarna att ta med sig
- Pressa Kornvig tidigt och ofta
Utan sin spelmotor blir Branns uppspel betydligt mer statiskt. Häcken måste låsa honom redan i första passningen och tvinga spelet till mindre bolltrygga alternativ. - Hot i ytan bakom ytterbackarna
Branns offensiva ytterbackar är en tillgång med boll, men lämnar ytor Salzburg utnyttjade detta brutalt. Häcken bör sätta fart direkt vid bollvinster, särskilt med sina snabba yttrar. - Var redo att växla presshöjd
Brann hade problem när Salzburg höjde pressen i andra halvlek. Häcken kan och bör använda samma strategi för att vinna bollen högre upp. - Snabba spelvändningar
När Brann flyttade över kollektivt kunde Salzburg straffa dem genom att vända spelet snabbt. Häcken bör använda diagonala vändningar och kantbyten för att öppna upp ytor. - Håll tempot vid ledning
Salzburgs sätt att fortsätta pressa vid 2–1 istället för att slå av på takten gjorde att Brann aldrig kom tillbaka. Häcken måste ha samma mentalitet om de får övertaget.
Brann visade i första halvlek att de kan spela modigt och smart mot ett toppmotstånd – men Salzburg visade i andra halvlek exakt hur man bryter ner deras system. Om Häcken kan kombinera den taktiska disciplinen från Salzburgs andra halvlek med sin egen offensiva kvalitet finns goda chanser att ta kommandot mot Brann.
Självklart tar man i beaktning att Salzburg har mer kvalitet på många områden jämfört med Häcken, men principerna i det som inte kan köpas – som att pressa och jobba hårt – är definitivt något man kan ta med sig.
Förutom att ta bort Kornvig som spelmotor är det en annan spelare som Häcken absolut måste neutralisera: Sævar Atli Magnússon. Den 25-årige islänningen är en allroundspelare som kan användas i princip överallt i offensiven – höger- och vänsterkant, som offensiv mittfältare eller som central anfallare – och han var mannen bakom Branns ledningsmål mot Salzburg.
Häcken vet exakt vad han kan göra, för de har redan fått känna på det på värsta möjliga sätt. I det senaste mötet mellan lagen blev Magnússon matchhjälte med två mål som sänkte Häcken. Han straffade dem då med precis det som gör honom så farlig: smarta löpningar in bakom backarna, kliniska avslut och en förmåga att dyka upp i rätt yta vid rätt tillfälle.
Magnússon är som allra giftigast när matchtempot är högt och försvarslinjerna tvingas jobba i sidled. Om Häcken ger honom samma ytor bakom ytterbackarna som Salzburg gjorde i första halvlek – eller som de själva gjorde i förlustmatchen – då riskerar historien att upprepa sig.
Klart är att Häcken kommer behöva sätta allt kollektivt för att slå Brann – presspelet, omställningarna, återerövringen. Men en spelare vars individuella kvaliteter gör honom extra viktig i just den här matchbilden är Amor Layouni.
Med sina 191 centimeter, explosiva första steg och vänsterfot är Layouni den typ av spelare som kan hota exakt där Brann är som mest sårbara – i ytorna bakom deras offensiva ytterbackar. Han är bekväm både som höger- och vänsterytter, kan spela som falsk nia och är skicklig på att växla från bred position till att attackera halvyttan.
Statistiken visar varför han är skräddarsydd för att såra Brann:
5 mål och 5 assist på 819 minuter i Allsvenskan 2025 – direkt inblandad i ett mål var 81:a minut.
54 beröringar i motståndarens straffområde – visar hur ofta han hotar i boxen.
83,5 % passningsprecision trots en roll där han ofta söker avgörande passningar.
19 skapade chanser – nästan 2,1 per 90 minuter.
85,7 % lyckade tacklingar – en ovanlig defensiv styrka för en offensiv spelare, vilket gör honom användbar i återerövringsspelet.
Layounis spelstil passar perfekt mot Brann eftersom han inte bara är snabb i djupled utan även kan hålla i bollen, vänta in understöd och sedan slå den avgörande passningen. När Salzburg straffade Brann i andra halvlek var det ofta med samma typ av mönster – bred startposition, explosiv attack in bakom ytterbacken, och sedan beslutsamma aktioner i sista tredjedelen.
För Häcken blir utmaningen att sätta Layouni i lägen där han kan löpa mot en backlinje i obalans. Lyckas de göra det, kommer Branns ytterbackar tvingas välja mellan att stanna hemma och offra offensiv bredd, eller riskera att bli straffade gång på gång – och i båda fallen har Häcken en fördel.
Något Häcken lärde sig av det senaste mötet med Brann är att ytorna faktiskt fanns där – chanser saknades definitivt inte. Det är långt ifrån omöjligt att vända det här 0–2-underläget, men koncentrationsnivån måste höjas rejält.
Senast lagen möttes var det två baklängesmål som enkelt hade kunnat undvikas. Häcken vill vara det bollförande laget och bygga spelet från backlinjen, men när Brann har en spelare som Sævar Atli Magnússon – en mästare på att läsa spelet – måste man minimera riskerna. Vid 0–1-målet var det just ett felpass av Silas Andersen som Magnússon snappade upp när hela backlinjen stod stilla, tog emot och enkelt placerade in bollen. Sådana misstag har Häcken inte råd med.
Även 0–2-målet handlade om koncentration, där Berisha får ta på sig en stor del av ansvaret det var bra skott, men det såg lite för enkelt ut hela den sekvensen runt målet och avslutet. Om Häcken ska ha chans att vända behöver de vara fokuserade i varje moment. Samtidigt finns förutsättningarna – både på planen och i form av en tränare som är skicklig på att scouta fram svagheter. Det såg vi inte minst i den imponerande hemmasegern mot Anderlecht, där sidlinjeinstruktionerna var helt avgörande.
Frågan är hur han väljer att formera laget den här gången. En sak man kan ta med sig från Malmös match igår är att handbromsen måste släppas – att sitta lågt och hoppas på kontringar är inte rätt väg att gå mot ett lag som Brann.
Så, vänder Häcken detta? Det blir en spännande match imorgon kväll med avspark 19:00 – en match som definitivt är värd att hålla ögonen på...
