De tuffa matcherna avlöser varandra. För en vecka sedan åkte Djurgården till Göteborg och Gamla Ullevi och bärgade en tung trepoängare. Där och då kändes det som om något hade vaknat till liv inom föreningen. Europaspelet var ett minne blott och siktet var inställt mot den allsvenska toppen. Men tre dagar senare tog den positiva känslan ett abrupt slut. Mjällby besökte 3Arena och satte käppar i hjulet på Blårändernas drömmar om topplaceringar. Laget fick slicka såren i fyra dagar – sedan väntade en ny utmaning mot en klubb som smyger med i toppen.

Redan i vintras pekades Elfsborg ut som en av få guldkandidater till Malmö FF. Men efter ett relativt anonymt vinterfönster glömdes de gulsvarta bort i diskussionerna. Sedan dess har Oscar Hiljemark och hans mannar lurat i vassen. Boråslaget kom till kvällens match med sex segrar på de föregående sju matcherna. De enda plumparna under säsongen hade kommit mot AIK, Mjällby och Malmö FF. Trots detta hade det inför avspark fortfarande pratats lite om Elfsborg i kontexten om Europaplatserna. Jani Honkavaara och hans lag hade med andra ord en svår uppgift framför sig under måndagen. 

Snubblade redan i startblocket
DIF tog sig igenom matchen mot Mjällby utan några nya skador. Bra, tänkte nog de flesta – men fotbollsguden hade andra planer. Tobias Gulliksen fick nämligen syna det gula kortet för tredje gången i år och tvingades stanna hemma. Precis som så många gånger tidigare den här säsongen hade tränarteamet få alternativ att välja mellan. Det visade sig även när startelvan sedan presenterades. I jämförelse med den senaste matchen gjorde Honkavaara tre förändringar. Ut gick Jacob Rinne, Miro Tenho och Tobias Gulliksen och i deras ställe fick Filip Manojlovic, Jacob Une och Hampus Finndell chansen. Bänken var visserligen full – men bestod till stor del av tonåringar med begränsad allsvensk erfarenhet

Det sprudlade inte direkt om spelarna i matchinledningen. I stället var det två lag som kände på varandra till en början. Under de senaste åren har Elfsborg blivit känt som ett kontringslag, men i år har det skett en viss förändring. I takt med att Hiljemark fått mer tid att implementera sina idéer har klubben tagit kliv framåt i spelet med bollen. 

Med tanke på den relativt avvaktande inledningen kom det som en blixt från en klar himmel när bollen helt plötsligt låg i Djurgårdens mål. Theo Bergvall nickade olyckligt ned bollen till Frederik Ihler utanför eget straffområde. Det danska nyförvärvet testade avslut på vinst och förlust och kunde se bollen leta sig in bakom Filip Manojlovic, som borde gjort det bättre mellan stolparna. Underläge efter knappt tio minuter och en rejäl uppförsbacke väntade för bortalaget. 

Till följd av målet tog hemmalaget tag i matchen på ett tydligare sätt. Det var framför allt mittfältsduon Besfort Zeneli och Simon Olsson som fick ett tydligt övertag på Djurgårdens mittfältare. Det här gav ett lugn till de gulsvarta och Blåränderna hade svårt att komma in i matchen. Men lite mindre än tio minuter efter ledningsmålet började gästerna sakta arbeta sig in i matchen. Detta gav sig uttryck i en gyllene möjlighet för August Priske. Efter ett fint förarbete från Santeri Haarala behövde anfallaren bara få en fot på bollen, men dansken lyckades på något sätt slarva bort chansen. 

Spelövertag utan utdelning – Elfsborg kliniska
Här någonstans började matchen sätta sig – och då med Djurgården hållande i taktpinnen. Hemmalaget valde att flytta ned laget, vilket öppnade upp för ett kraftigt blårandigt bollinnehav. Honkavaaras lag hade dock stora problem att skapa några tydliga målchanser. I stället passade backlinjen och mittfältet runt bollen i ett evigt sökande efter offensiva lösningar. Men mer ofta än sällan slutade anfallen i ofarliga inlägg som Elfsborgs tre mittbackar enkelt kunde nicka undan. 

De flesta trodde att lagen skulle spela av halvleken och därefter ta nya tag efter pausen. Med tre minuter kvar sköt dock Manojlovic upp bollen för att se den landa hos Buhari Ibrahim. Mittbacken nickade tillbaka bollen hela vägen långt in på Djurgårdens planhalva. Väl där var DIF-laget osynkat. Marcus Danielson förlorade nickduellen med Leo Östman och Jacob Une plockade inte upp Frederik Ihler som enkelt placerade in 2–0. Kort därefter lämnade de båda lagen Borås Arenas konstgräsmatta för halvtid. 

Inför den andra halvleken agerade Blåränderna omgående. Marcus Danielson byttes ut och in kom Miro Tenho. Det svängde betydligt mer om andra halvlek än första. Djurgården jagade ett reduceringsmål, vilket gav flertalet kontringsmöjligheter för motståndarna. Likt den första halvleken var Besfort Zeneli en gigant på mitten. I den 56 minuten vandrade han majestätiskt igenom hela DIF innan han kombinerade ihop med Niklas Hult och snyggt sköt in 3–0. 

Hjärnsläpp och rekordman
Fyra minuter senare var nästa smäll framme. Hult kom återigen runt på vänsterkanten och spelade in ett lågt inspel som Ihler – vem annars? – rakade in i öppet mål. Här fungerade ingenting hos gästerna och allt handlade om att stoppa blödningen. Detta lyckades truppen göra – och den värsta gulsvarta anstormningen avtog.

Den avslutande halvtimmen präglades av att lagen spelade av matchen. Elfsborg var av förklarliga skäl nöjda med trepoängaren, medan Djurgården inte ville blotta sig ännu mer. Även om det inte hände mycket under slutskedet fanns det två saker att rapportera om. För det första tilldelades Daniel Stensson ett rött kort efter att ha stämplat en Elfsborgsspelare. Men det fanns – trots debaclet på planen – en positiv sak att lyfta. Många djurgårdare satt säkert och hoppades på att Alexander Andersson skulle få göra allsvensk debut. Och med fem minuter kvar av matchen skrev 15-åringen historia som Allsvenskans yngsta spelare någonsin. Detta skänkte viss glädje i en annars becksvart kväll ur blårandiga ögon.

* * *

Vad tycker du om insatsen i Borås? Kommentera gärna, men tänk på att hålla en god ton.