Krönika: Är David Moyes på väg att lämna Everton?

Innan jag går vidare så vill jag bara konstatera två faktum:
 
För det första är David Moyes framtid intimt förknippad med hela klubbens ekonomiska framtid, då vi lever ur hand till mun på allt större krediter. Frågan är hur länge det håller och om det överhuvudtaget håller länge till? Det är också en fråga som givetvis påverkar Moyes framtid, men det kommer vi att följa löpande på redaktionen och är en annan krönika.
 
För det andra så har Moyes gått ut och varit tydlig med att han inte är den som ger upp och har ingen som helst avsikt att kasta in handduken.
 
Med det sagt finns det ändå viss anledning att fundera över hans framtid.
 
Stora framgångar i förhållande till resurser
 
Om man jämför Moyes resultat och ser det i relation till hur små resurser han har att jobba
med, är han sannolikt den bäste managern i ligan. Everton har överpresterat i flera år och har dessutom hunnit bygga upp en slagfärdig trupp på vägen. En trupp som egentligen är för bra med tanke på vilka resurser klubben har. Moyes har blivit utsedd till Manager of the Year inte mindre än tre gånger. En manager som är ”större” än sina spelare.
 
Men framgångarna har skapat förväntningar på konstant framgång och fortsatt utveckling. Dessutom har Moyes inte tagit någon titel ännu, och för en klubb med Evertons historia finns det inbyggt i väggarna att förr eller senare kommer nya pokaler och storhetstider.
 
Det är till och med så att en del spelare kan tänka sig att stanna lite längre i klubben och ignorera feta kontrakt och lockrop om Champions League-matcher på San Siro, om de känner att de är med om att bygga något stort. Men den känslan får inte försvinna. Det är en röd tråd som inte får kapas.
 
Säsongens förväntningar
 
Inför årets säsong fanns en känsla av att Moyes lagbygge var redo att ta ett större steg och utmana de rika klubbarna, trots betydlig mindre resurser. Under flera år har han byggt, köpt och sålt. Truppen har hela tiden varit tunn, och är fortfarande i jämförelse med de rika klubbarna. Men vi har inte haft ett så starkt lag på papperet sedan 80-talet som denna säsong.
 
Jag har en bestämd känsla av att Moyes kände på samma sätt och det handlade inte bara om spelare, utan även hur det skulle spelas. Helt plötsligt hade stjärnan Mikel Arteta skrivit på ett guldkantat kontrakt (som klubben egentligen inte har råd med) och skulle styra mittfältet. Laget började spela kombinationsrik kortpassningsfotboll, ofta ända fram till mållinjen. Vackert, men knappast effektivt.
 
Det spekulerades i att den magiske Arteta skulle frälsa England, eftersom det fanns en chans att han kunde bli tillgänglig för uttagning. Det sprack dock och spanjorens form dalade.
 
Laget fortsatte spela bra, men ineffektivt. Det nya ”fina” spelet var lite väl lättläst. Våra kreatörer blev sidledspassare.
 
Målen uteblev och skulden lades på våra forwards, vilket nog inte var så långt ifrån sanningen.
 
När målen uteblir så får man inga poäng och sedan fick vi gå igenom en följetong som handlade om när Steven Pienaar skulle byta klubb. Det visade sig också att pengarna var helt slut och inte ett enda nyförvärv i januarifönstret. Årsbokslutet gav en ny spik i kistan, visserligen verkar det vara ordning i böckerna och Bill Kenwright är en hedersknyffel med hjärtat på rätta stället som jobbar ideellt, men det spelar ju ingen roll när vi är på väg att sjunka…
 
Moyes handfallen
 
Nu är vi framme vid en situation då ekonomin har gått in i väggen och Moyes lyckas inte överprestera med sitt lag – det bästa han haft. Det färdiga lagbygget.
 
Detta gör att även Moyes ser handfallen ut. Han hävdar att Everton spelar bra och att det är bara målen som saknas, men samtidigt förlorar vi poäng.
 
Känslan av att flera spelare börjar misstro ”projektet” blir påtagligt. Laget har tappat den röda tråden.
 
David Moyes bjuder inte heller på några förändringar, släpper inte fram några ungdomar, utan håller fast vid sitt lagbygge, sin idé. Det är bara det att det inte funkar.
 
Om vi inte tar oss till final i FA-cupen eller genomför en vidunderlig spurt i ligan, så riskerar klubben att hamna i en situation då flertalet spelare kommer behöva säljas i sommar, oavsett vad Evertons vd Robert Elstone än säger. Spelare som Marouane Fellaini kommer inte att tacka nej till ett fett bud från exempelvis Chelsea och Everton behöver pengarna.
 
Moyes mödosamma lagbygge faller isär strax innan det skulle nå sin storhet.
 
Vad händer till sommaren?
 
Vad händer med Moyes då? Ja, risken är att han avgår på eget initiativ, men han lär inte få sparken så länge Bill Kenwright är kvar som ägare. Det är dessutom orimligt att sparka en manager med Moyes prestationer i en (förhållandevis) fattig klubb som Everton. Hos Evertons fans – inte minst på vårt eget forum på Svenska Fans – har rösterna för ett eventuellt managerbyte dock aldrig varit så många.
 
Ett annat alternativ är att David Moyes stannar kvar och anpassar sig efter nya ekonomiska förutsättningar och bygger vidare på alla de unga spelare han plockar in. Men det måste vara få managers som jobbar stenhårt i en viss riktning, och när det brister innan det når sin höjdpunkt, orkar börja om från början…
 
Ett tredje alternativ är att vi får in en ny ägare (sugar daddy) redan i sommar. Men även då så väntar nya strukturella investeringar i form av att stärka den usla ekonomin, främst genom att få fart på driften av matchdagsverksamheten, vilket i sin tur sannolikt kräver en ny arena. Det kommer därmed också att innebära att börja om från början.
 
Just nu finns det fler faktorer som pekar på att David Moyes inte är kvar till nästa säsong än tvärtom.